A 16-year-old might be quite capable of making an informed decision about whether to end a pregnancy – a decision likely to be made after due consideration and consultation with an adult – but this same adolescent may not possess the maturity to be held to adult levels of responsibility if she commits a violent crime, according to new research into adolescent psychological development.
“Adolescents likely possess the necessary intellectual skills to make informed choices about terminating a pregnancy but may lack the social and emotional maturity to control impulses, resist peer pressure and fully appreciate the riskiness of dangerous decisions,” said Laurence Steinberg, PhD, a professor of developmental psychology at Temple University and lead author of the study. “This immaturity mitigates their criminal responsibility.”
The findings appear in the October issue of American Psychologist, published by the American Psychological Association.
Steinberg and his co-authors address this seeming contradiction in a study showing that cognitive and emotional abilities mature at different rates. They recruited 935 10- to 30- year-olds to examine age differences in a variety of cognitive and psychosocial capacities.
The participants took different tests measuring psychosocial maturity and cognitive ability to examine age patterns in numerous factors that affect judgment and decision-making. The maturity measures included tests of impulse control, sensation-seeking, resistance to peer influence, future orientation and risk perception. The cognitive battery included measures of basic intellectual abilities.

There were no differences among the youngest four age groups (10-11, 12-13, 14-15 and 16-17) on the measures of psychosocial maturity. But significant differences in maturity, favoring adults, were found between the 16- to 17-year-olds and those 22 years and older, and between the 18- to 21-year-olds and those 26 and older. Results were the same for males and females, the authors said.
“It is very difficult for a 16-year-old to resist peer pressure in a heated, volatile situation,” Steinberg said. “Most times, there is no time to talk to an adult to inject some reason and reality to the situation. Many crimes committed by adolescents are done in groups with other teens and are not premeditated.”
In contrast, differences in cognitive capacity measures increased from ages 11 to 16 and then showed no improvements after age 16 – exactly the opposite of the pattern found on the psychosocial measures. Certain cognitive abilities, such as the ability to reason logically, reach adult levels long before psychosocial maturity is attained, Steinberg said.
“Medical decisions are those where adolescents can take the time to understand and weigh options provided by health care practitioners,” said Steinberg. “Rarely are these decisions made in the heat of the moment without consultation with adults. Under these circumstances, adolescents exhibit adult maturity.”
Two friend-of-the-court briefs filed by APA in cases heard by the Supreme Court spurred questions about these maturity differences and the apparent inconsistency between APA’s positions in the two cases. In its amicus brief filed in Roper v. Simmons (2005), the case that abolished the juvenile death penalty, APA presented research showing that adolescents are developmentally immature in ways that are relevant to their criminal culpability. In an earlier brief filed in Hodgson v. Minnesota (1990), which upheld adolescents’ right to seek an abortion without parental approval, APA presented research regarding cognitive abilities that bear on medical choices, showing that adolescents are as mature as adults.
APA differentiated these two scenarios by looking at the decision-making processes required for each situation. In the Hodgson case, APA described adolescents as being competent to make informed and sound health care decisions. In the Roper case, APA characterized adolescents as too short-sighted and impulsive to warrant capital punishment, no matter what the crime. APA placed the research about psychosocial development of adolescents in the context of a court’s need to determine as part of a death penalty sentence that the perpetrator can reliably be assessed as among the “worst of the worst.”
In November, the Supreme Court is slated to hear two cases concerning the constitutionality of sentencing juveniles to life without the possibility of parole. “Similar questions about adolescent development may be raised in these cases,” Steinberg said. APA has filed an amicus curiae brief in those cases presenting relevant research, including Steinberg’s most recent study, to the court.
Adolescents’ legal rights, said Steinberg, should be guided by accurate and timely scientific evidence on the nature and course of psychological development. “It is crucial to understand that brain systems responsible for logical reasoning and basic information processing mature earlier than systems responsible for self-regulation and the coordination of emotion and thinking,” he said.
Article: “Are Adolescents Less Mature than Adults? Minors’ Access to Abortion, the Juvenile Death Penalty, and the Alleged APA ‘Flip-Flop’” Laurence Steinberg, PhD, Temple University; Elizabeth Cauffman, PhD, University of California, Irvine; Jennifer Woolard, PhD, Georgetown University; Sandra Graham, PhD, University of California, Los Angeles; Marie Banich, PhD, University of Colorado; American Psychologist, Vol. 64, No. 7.

Source: American Psychological Association (APA)

Children whose bones are “older” than their chronological age may be at an increased risk of hypertension, according to a study reported today (19 October) in Hypertension: Journal of the American Heart Association.(1) As a result, the investigators suggest that markers of biological maturity should be evaluated in hypertensive children, and that physical activity and diet may deter the accelerated development of biological maturity.

Behind the study lies the hypothesis that the origins of hypertension are associated with abnormalities of growth and maturation in childhood. This study compared bone age as a marker of biological maturation in hypertensive children with healthy controls closely matched for body mass index (BMI), age and sex, to assess the association between skeletal maturation and hypertension.

The investigators X-rayed the left-hand wrists of 54 untreated hypertensive Polish children (average age 14.2 years) and compared them to X-ray images of 54 children with optimal blood pressure. Both groups were compared with reference images and rates of maturity were defined as physiological, accelerated and delayed.

Results showed that the healthy controls had a mean bone age of 14.7 (±2.3 years), which was not significantly different from their mean chronological age. However, in the group with primary hypertension mean bone age was found to be 16.0 (±2.0) years, reflecting an accelerated rate almost two years more than their chronological age of 14.1 years. The rate of bone age was the strongest predictor of blood pressure status. The investigators proposed that that some lifestyle modifications, such as increased physical activity and diet, might influence both metabolic abnormalities and the tempo of biological maturity.

Commenting on the study on behalf of the European Society of Cardiology, Professor Giuseppe Mancia from the University of Milan-Bicocca in Italy says: “In the last few years there has been much attention given to the traits which may in children and adolescents predict what will happen to their cardiovascular system in later life. We now know, for example, that higher blood pressure values in children predict hypertension in adulthood – and this is also the case with other factors, such as excess body weight (even in neonates) and increased heart rate. So early phenotypes must be considered with great attention, and it is interesting in the present study that this includes bone maturation – that is, something apparently unrelated to cardiovascular and metabolic variables.

“The problem behind the findings on hypertension is when to start intervention, since it is now apparent that associated body changes are already present to some degree at an early stage of life. It is also clear that treatment in adult patients cannot normalise the risk, potentially because hypertension-related changes have already become, at least in part, irreversible. So there are grounds for earlier intervention, and serious implementation of lifestyle changes, such as weight control and exercise, appears justified.”

REFERENCES:

1. Pludowski P, Niemirska A, Sladowska J, et al. Accelarated skeletal maturation in children with primary hypertension. Hypertension 2009; DOI: 10.1161/HYPERTENSIONAHA.109.139949

Children whose mothers smoked during pregnancy are at increased risk for psychotic symptoms by age 12, according to a longitudinal study in the British Journal of Psychiatry.

Researchers gathered information on women’s use of tobacco, alcohol, and cannabis during pregnancy and then evaluated their offspring for psychotic symptoms 12 years later. Of nearly 6400 children assessed, about 12% had suspected or definite psychotic symptoms.

In adjusted analyses, maternal smoking was associated with increased risk for psychotic symptoms in offspring, with a dose-response effect (odds ratio for trend, 1.2). A link between alcohol use and psychotic symptoms was limited to mothers who consumed more than 21 units a week. Cannabis use was not associated with symptoms.

The authors say their findings are “consistent with accumulating evidence from animal models of adverse effects on brain development from in utero nicotine exposure.”

Spurce: British Journal of Psychiatry

Alla svenska fyraåringar genomgår varje år den så kallade fyraårskontrollen på landets barnavårdscentraler. Syftet med kontrollen är att upptäcka eventuella avvikelser i barnets utveckling. Ambitionen att följa upp barnens utveckling är lika viktig idag som vid starten av kontrollerna under 1960-talet. Däremot har relationen mellan barnhälsovård och föräldrar förändrats. Överlag har föräldrarna över tid blivit mer ansvariga för barnets utveckling. Samtidigt kan barns utveckling sägas ha blivit alltmer av ett pedagogiskt projekt. Det visar forskaren Helena Hörnfeldt vid Etnologiska avdelningen, Stockholms universitet i en avhandling som läggs fram inom kort.
Genom åren har vissa grupper skiljts ut som att vara i behov av mer genomgripande insatser från barnavårdscentralens sida. På 1930-talet handlade det framför allt om ensamma mödrar, fosterbarn och fattiga familjer. Idag har fokus och intresse idag förskjutits till riskfaktorer som för tidigt födda barn, invandrar- och flyktingbakgrund, bostadsort och missbrukande föräldrar.

- Det finns tydliga likheter mellan dagens beskrivningar av invandrarfamiljers och lågutbildade föräldrars okunskap om vikten av ett engagerat föräldraskap där barnen sätts i centrum och 1930-talets beskrivningar av de fattiga familjernas bristande kunskap om hur man bäst ordnar en barnvänlig och utvecklade miljö säger Helena Hörnfeldt.

Barnhälsovårdens uppdrag har genom åren utvidgats till att även omfatta barnens psykiska hälsa. Formerna för verksamheten har därmed förändrats. Bland annat märks det i att antalet kontroller barnen genomgår både är fler och mer omfattande, liksom att journalerna blivit allt längre. Dessutom har det paternalistiska språkbruket försvunnit och begrepp som kontroll, övervakning och fostran har ersatts av formuleringar som individens frihet och frivilliga ansvartagande för sin egen hälsa.

- Samtidigt som auktoriteten har minskat har föräldrarna tilldelats större ansvar över sina barns utveckling. Idag betraktas även de som experter, vilket bland annat uttrycket den kompetenta föräldern vittnar om. Samtidigt har rollerna förändrats. Idag är det föräldrarna som ger barnhälsovården uppdraget att följa upp barnets hälsa och utveckling. Styrningen sköts på så sätt av autonoma individer och medborgare som förmår och önskar att anpassa sig till samhällets normsystem, säger Helena Hörnfeldt.

Kontrollerna av barns utveckling är nära sammanbundna med utvecklingspsykologiska tankemodeller som handlar om att barns utveckling sker i stadier, och enligt en viss ordning. Därigenom fungerar kontrollerna som ett slags samhälleliga redskap för normalisering där alla barn, oavsett social och kulturell bakgrund, förväntas utvecklas på samma sätt.

- De metoder som tog form och utvecklades för att fastställa normalitet på 1920-talet har fortfarande stor betydelse för hur vi förstår barns utveckling. Till exempel förväntas fyraåringen kunna rita en så kallad huvudfoting för att betraktas som normalt utvecklad enligt de scheman för universella utvecklingsstadier som den tidiga utvecklingspsykologin fastslog, säger Helena Hörnfeldt.

I sin avhandling har Helena Hörnfeldt med utgångspunkt i barnhälsovårdens fyraårskontroller undersökt varför och hur olika sätt att tänka om barn och normalitet under 1900-talet fått legitimitet och institutionaliserats. Införandet av fyraårskontrollen i slutet av 1960-talet bar på förhoppningar om att på ett rationellt och genomgripande sätt kunna fastställa barns normala respektive avvikande utveckling.

- Införandet av fyraårskontrollerna manifesterar ett brott i barnhälsovårdens historia där intresset för och omsorgen om barns somatiska hälsa kompletteras med mål om förbättra barnens psykiska hälsa säger Helena Hörnfeldt.

Avhandlingens namn: Prima barn, helt u.a. Normalisering och utvecklingstänkande i svensk barnhälsovård 1923-2007.

Källa: Stockholms universitet

Child abuse has had a known association with increased risk for virtually all types of psychological and psychiatric problems — but a new evidence review suggests that it raises the risk of physical illness just as much.
The review analyzed data from 24 studies comprising 48,801 adults who had been victims of sexual abuse, physical abuse, emotional abuse or neglect as children.
“The potential negative effects of abuse are as large in magnitude for physical health as they are for mental health,” said study co-author Cinnamon Stetler, Ph.D., an assistant professor of psychology at Furman University in South Carolina.
The average age of participants was 38; most were women and the time that had passed since the abuse varied among studies.
“In general, the odds of a person who experienced child abuse developing a physical health problem in adulthood are roughly twice that of a person who did not experience physical abuse,” Stetler said.
The risk of having neurological or musculoskeletal problems — things like headaches, dizziness and broken bones — was most elevated. However, respiratory and cardiovascular disorders were also among the most significantly elevated risks.
Said Stetler, “Your exposure to really severe stressors like abuse in childhood may program the body’s stress system to respond in ways that may be adaptive in the immediate environment, but over the long term can be maladaptive and take their toll.”
For example, short-term stress elevates heart rate and blood pressure as part of the “fight or flight” response.” This can help the body cope with a frightening situation — but if the stress is chronic, having high blood pressure can increase the risk of heart attack and stroke.
The review appears online in Psychosomatic Medicine: Journal of Biobehavioral Medicine.
“The really important point here is that we have artificially invented a separation between mental and physical health, but the physiology of the body is unitary,” said Bruce Perry, M.D., senior fellow at the ChildTrauma Academy in Houston. He is not associated with the study.
“Life-threatening experiences like abuse will influence the neuroendocrine system, the immune system and the peripheral nervous system and that all impacts on the function and long-term health of a host of organs: the heart, lungs, gut, etc.,” Perry said. “Abusive experience recruits not just the brain, but the rest of body as well to adapt. When you have pervasive insults to a developing child, it’s predictable that there would be problems in a variety of systems.”
Psychosomatic Medicine: Journal of Biobehavioral Medicine is the official bimonthly peer-reviewed journal of the American Psychosomatic Society. For information, contact Victoria White at (352) 476-9552 or victoriajwhite@gmail.com, or visit www.psychosomaticmedicine.org.
Wegman HL, Stetler C. A meta-analytic review of the effects of childhood abuse on medical outcomes in adulthood. Psychosom Med online, 2009.

Under 2009-2010 kommer 200 spädbarn och deras föräldrar bland annat att få halten kroppsfett mätt. Elisabet Forsum, professor i nutrition och hennes forskargrupp forskar spädbarns kroppssammansättning. Ett mål är att redan på tidigt stadium kunna upptäcka barn i riskgruppen att bli feta.

– Idag är var femte fyra-åring överviktig eller fet. Det vore bra om man kunde se vilka av barnen som löper risk att bli feta redan innan de ens hunnit bli det. Det är betydligt enklare att förebygga fetma än att bli av med fett man redan lagt på sig, säger Elisabet Forsum, professor vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin.

Forskarna vill undersöka om fett som barn lägger på sig består även senare i livet. Och att allt fler blir överviktiga beror sannolikt på ett samspel mellan arv och miljö; mellan arv och livsstil. De senaste decennierna har människor blivit allt fetare.

– Idag finns över huvud taget inga gränser för vad som är övervikt eller fetma för barn under två år. Man mäter längd och vikt, det säger dock ingenting om kroppsfettet. Ett tungt barn behöver inte ha en hög fetthalt.

Forskarna startade därför 2006 med att bland annat mäta kroppsfettet hos 108 tio dagar gamla spädbarn för att få en uppfattning om vad som är normalt. Fettet mäts i en Peapod (den ser ut som en trind ärtskida) som barnen åker in i ett par minuter. Gruppen undersöktes även vid tre månaders ålder och en del av dem kommer forskarna att följa i flera år.

I år har forskarna alltså börjat följa nästa parallella spår. Denna gång är det inte bara barnen som står i fokus och som får andelen kroppsfett mätt när de åker in i en helkroppsmätare.

– Nu undersöker vi även föräldrarna, säger Elisabet Forsum.

Forskarna kollar bland annat upp andelen kroppsfett (de vuxna sitter i en Bodpod, modell större), undersöker blodsockerhalten och vilka som bär på den så kallade fetmagenen.

– Man skulle kunna anta att det finns ett samband, att barn till tjocka mammor blir fetare än barn till normalviktiga och att det gäller redan från det att barnen är mycket små. Men det återstår att se.

Hur som helst vore mycket vunnet om forskarna kunde få fram metoder att mäta risken för framtida övervikt. Det skulle ge möjligheter att rikta informationen till föräldrarna.

– Färre skulle behöva bli oroliga i onödan och föräldrar med barn i riskzonen skulle kunna få ett helt annat stöd än de kan få idag.

Under 2009-2010 ska 200 föräldrar och barn ingå i studien och forskarna når dem via mödravårdscentralerna. Hittills har det inte varit några svårigheter att få tag i frivilliga.

– Alla flesta föräldrar vill ju sina barn väl, säger Elisabet Forsum.
Källa: Linköping

Barn som fått tillskott av omega 3-fetter under en period före och efter födelsen har ett skydd mot födoämnesallergi. Det visar en LiU-studie på barn med ärftlighet för allergi som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Acta Paediatrica.

145 gravida kvinnor rekryterades under en tvåårsperiod via mödravårdscentraler i Linköping och Jönköping. Minst en förälder eller äldre barn i varje familj hade eller hade haft allergiska symtom. 117 barn kunde följas upp i enlighet med studieplanen.

Från 25:e graviditetsveckan till och med tredje amningsmånaden fick mammorna inta nio kapslar med olja varje dag. Hälften fick fiskolja med hög halt av omega 3-fettsyror vilket gav en dos motsvarande 100 g lax per dag. Mammorna i kontrollgruppen fick placebokapslar som innehöll sojaolja.

De resultat som nu publiceras baseras på undersökningar av barnen vid ett års ålder. Men preliminära resultat visar att den skyddande effekten kvarstår ännu efter två år.

- Omega 3-tillskottet har förmodligen störst betydelse redan när barnet ligger i magen, säger Catrin Furuhjelm, specialistläkare och doktorand i pediatrik vid LiU.

Den tydligaste effekten gäller födoämnesallergi. Vid 12 månader hade drygt 15 procent av barnen i placebogruppen allergiska reaktioner mot ägg eller mjölk, jämfört med endast 2 procent av de barn som fått omega 3-tillskott.

Symtomen definierades som magproblem, nässelfeber, förvärrade eksem eller pip i bröstet, efter att barnet ätit ägg, mjölk eller vete och dessutom reagerat på allergitest mot samma födoämne.

Resultaten stöder hypotesen att balansen mellan fleromättade fettsyror av typen omega 3 och omega 6 är viktig för immunsystemets utveckling hos spädbarn. Tillskott av omega 3-haltig fiskolja verkar alltså minska risken att utveckla födoämnesallergi, åtminstone under första levnadsåret. Men Catrin Furuhjelm vill ännu inte gå så långt som att rekommendera detta till blivande mödrar:

- Det behövs större studier innan det är dags att ge sådana kostrekommendationer. Vi behöver till exempel fastställa dosnivåer som inte medför biverkningar. Men man kan ju alltid äta fet fisk, säger hon.

Forskargruppen planerar nu för en fortsatt uppföljning av barnen till åtta års ålder. Det man främst vill undersöka är om det blir någon skillnad mellan barngrupperna när det gäller utveckling av astma längre fram i livet.

Artikel: Fish oil supplementation in pregnancy and lactation may decrease the risk of infant allergy, av Catrin Furuhjelm, Kristina Warstedt, Johanna Larsson, Mats Fredriksson, Malin Fagerås Böttcher, Karin Fälth-Magnusson och Karel Duchen. Acta Paediatrica 2009-98 pp. 1461-1467.

Källa: Linköpings universitet

Prof Roman Prymula MD a , Prof Claire-Anne Siegrist MD b, Roman Chlibek MD a, Helena Zemlickova MD c, Marie Vackova MD a, Jan Smetana MD a, Patricia Lommel BScb d, Eva Kaliskova MD e, Dorota Borys MD d, Lode Schuerman MD d
Summary

Background
Although fever is part of the normal inflammatory process after immunisation, prophylactic antipyretic drugs are sometimes recommended to allay concerns of high fever and febrile convulsion. We assessed the effect of prophylactic administration of paracetamol at vaccination on infant febrile reaction rates and vaccine responses.
Methods
In two consecutive (primary and booster) randomised, controlled, open-label vaccination studies, 459 healthy infants were enrolled from ten centres in the Czech Republic. Infants were randomly assigned with a computer-generated randomisation list to receive three prophylactic paracetamol doses every 6—8 h in the first 24 h (n=226) or no prophylactic paracetamol (n=233) after each vaccination with a ten-valent pneumococcal non-typeable Haemophilus influenzae protein D-conjugate vaccine (PHiD-CV) co-administered with the hexavalent diphtheria-tetanus-3-component acellular pertussis-hepatitis B-inactivated poliovirus types 1, 2, and 3-H influenzae type b (DTPa-HBV-IPV/Hib) and oral human rotavirus vaccines. The primary objective in both studies was the reduction in febrile reactions of 38·0°C or greater in the total vaccinated cohort. The second objective was assessment of immunogenicity in the according-to-protocol cohort. These studies are registered with ClinicalTrials.gov, numbers NCT00370318 and NCT00496015.
Findings
Fever greater than 39·5°C was uncommon in both groups (after primary: one of 226 participants [<1%] in prophylactic paracetamol group vs three of 233 [1%] in no prophylactic paracetamol group; after booster: three of 178 [2%] vs two of 172 [1%]). The percentage of children with temperature of 38°C or greater after at least one dose was significantly lower in the prophylactic paracetamol group (94/226 [42%] after primary vaccination and 64/178 [36%] after booster vaccination) than in the no prophylactic paracetamol group (154/233 [66%] after primary vaccination and 100/172 [58%] after booster vaccination). Antibody geometric mean concentrations (GMCs) were significantly lower in the prophylactic paracetamol group than in the no prophylactic paracetamol group after primary vaccination for all ten pneumococcal vaccine serotypes, protein D, antipolyribosyl-ribitol phosphate, antidiphtheria, antitetanus, and antipertactin. After boosting, lower antibody GMCs persisted in the prophylactic paracetamol group for antitetanus, protein D, and all pneumococcal serotypes apart from 19F.
Interpretation
Although febrile reactions significantly decreased, prophylactic administration of antipyretic drugs at the time of vaccination should not be routinely recommended since antibody responses to several vaccine antigens were reduced.
Funding
GlaxoSmithKline Biologicals (Belgium).

Source: The Lancet, Volume 374, Issue 9698, Pages 1339 – 1350, 17 October 2009

Saint Louis University researchers in the department of family and community medicine have received an $880,000, three-year grant from the Centers for Disease Control (CDC) to develop and test a new program aimed at helping older children and young adults with Fetal Alcohol Spectrum Disorders (FASD) successfully transition into adulthood.
The new program will focus on teaching important life skills, such as how to cope with new situations and minimize disruptive behaviors that could lead to loss of employment or trouble with the law.
According to Leigh Tenkku, Ph.D., assistant professor of family and community medicine at Saint Louis University, while the effects of FASD are life-long, currently there are very few support systems in place to help these individuals and their families as they get older.
“The brains of individuals with FASD are not fully developed, which affects their ability to handle emotions, problem solve and pick up on social cues,” Tenkku said. “As they get older, these problems affect their ability to maintain a job, their relationships and their parenting abilities.”
The new program, called Partners for Success, combines personal mentors and therapeutic home visits to provide one-on-one support similar to the popular Parents as Teachers model, only intensified. The goal of the program is to give individuals with FASD the tools and support necessary to successfully navigate the challenges of adulthood.
“This is a totally new approach to mentoring older children and adults with FASD, but it’s built on well-established research in the field. This program is very promising and we’re hopeful that it will revolutionize the way we support these individuals,” Tenkku said.
Currently in the U.S., there are no social service programs geared to the specific needs of youth and young adults with FASD. Instead, social agencies offer a hodgepodge of programs that address the broader needs of those with developmental disabilities.

An Investment in the Future: In a time of budget cuts and tightening financial belts, Tenkku says one of the most important aspects of the program is that it is financially feasible and easy for other agencies to implement.
“We want our program to be practical and easily replicated by other agencies that provide FASD services. We’re creating the tool, but they have to be able to use it. That’s how we’ll help the greatest number of people,” Tenkku said.
“The overall cost of the program is relatively low. The Partner for Success program is an investment in the future of these individuals. Doing nothing would certainly cost us more in the long run.”
About Fetal Alcohol Spectrum Disorder: Drinking during pregnancy can lead to serious physical abnormalities, neurological and behavioral problems, all characteristics of fetal alcohol spectrum disorders. FASD is the greatest cause of children born with developmental disabilities each year in America even though it is 100 percent preventable.
Fetal alcohol syndrome is the most severe form of FASD. Babies born with fetal alcohol syndrome, which is estimated to affect one to two babies born per 1,000, are often born preterm, have low birth weight and long-term growth problems.
About the Study: During the first year of the Partners for Success study, researchers at Saint Louis University will collaborate with several community partners, including the Family Support Network, to design the program.
At the same time, they will recruit 100 youth and young adults with FASD to participate in the study.
The program will be implemented during the second year. Half of the study participants will be enrolled in the new program, while the other half will continue to receive standard support services.
Participants enrolled in the program will receive biweekly home visits from a licensed clinical social worker. They also will be assigned a mentor who will meet with them weekly to socialize, model appropriate behavior in the community, and help the individuals integrate the techniques taught during home visits, in their daily lives.
During the final year of the study, researchers will follow up with participants to measure the success of the program.
“Of course ultimately we’d like to prevent FASDs from occurring. But the sad reality is that 1 percent of children and young adults in our society suffer with the life-long effects of drinking during pregnancy. It’s imperative that we find better ways to support these individuals,” Tenkku said.

Established in 1836, Saint Louis University School of Medicine has the distinction of awarding the first medical degree west of the Mississippi River. The school educates physicians and biomedical scientists, conducts medical research, and provides health care on a local, national and international level. Research at the school seeks new cures and treatments in five key areas: cancer, liver disease, heart/lung disease, aging and brain disease, and infectious disease.

Source: Saint Louis University Medical Center

Sadia Oreland har i sin avhandling studerat uppväxtmiljöns betydelse för hjärnans utveckling och alkoholintag hos råttor. Resultaten bidrar till kunskapen om de individuella skillnader i hjärnan som har betydelse för sårbarheten för vissa psykiska sjukdomar. Disputationen äger rum vid Uppsala universitet den 7 november.

Samspelet mellan arv och miljö bestämmer individens särskiljande karaktärsdrag. Individuella skillnader i fysiologiska funktioner är av stor betydelse för sårbarheten för olika sjukdomstillstånd. Studier på människor har tidigare visat att traumatiska händelser under barndomen, såsom förlust av förälder, sexuella övergrepp eller misshandel, ökar risken för t ex depression och drogmissbruk. Trots detta är de bakomliggande neurokemiska mekanismerna inte helt klarlagda. Av etiska skäl är det inte alltid möjligt att genomföra studier på människor, därför har en djurexperimentell modell utvecklats för att studera uppväxtmiljöns påverkan på fysiologiska funktioner och beteenden hos djur.

Sadia Oreland har i sin avhandling använt en djurexperimentell modell, kallad “Maternal Separation”. Genom att separera nyfödda råttungar under olika lång tid från mamman simulerar modellen en emotionellt trygg respektive otrygg uppväxtmiljö. Hon analyserade sedan förekomsten av signalämnena oxytocin, vasopressin och opioider samt bansystemet för serotonin i hjärnan. Dessa ämnen och system är viktiga för socialt beteende, ångest, depression och drogmissbruk.

- Den otrygga miljön leder till störningar i alla de bansystem som vi studerade hos den unga råttan. Vissa av dessa störningar verkar dock normaliseras i vuxen ålder. Trots detta kan ändå individen ha utvecklat en ökad sårbarhet för psykiska sjukdomar senare i livet, säger Sadia Oreland.

Avhandlingen visar också att det finns könsskillnader. Honor påverkas i mindre utsträckning än hanar av uppväxtmiljön. Dessutom uppvisar honor motsatta neurobiologiska effekter jämfört med hanar. Sadia Oreland studerade också uppväxtmiljöns betydelse för frivilligt alkoholintag hos hanråttor och effekterna av långvarigt alkoholintag på hjärnans serotonin- och dopaminsystem.

- Det intressanta är att trots att djuren från de olika uppväxtmiljöerna dricker rätt lika, så ser kemin i hjärnan olika ut. Detta kan innebära att råttorna upplever drickandet på olika sätt eller dricker för att få olika effekter. Detta skulle kunna betyda att en ännu längre tids tillgång till alkohol skulle kunna leda till att råttorna uppväxta i den otrygga miljön kan ha en benägenhet att börja dricka mer alkohol än de andra och därmed alltså ha en ökad sårbarhet för missbruk.

Avhandlingen utgör ett viktigt bidrag till att förstå de bakomliggande mekanismerna bakom de individuella skillnader i hjärnan vilka har betydelse för sårbarhet för olika psykiska sjukdomar samt utvecklandet av adekvata skräddarsydda läkemedelsbehandlingar mot dessa sjukdomar, i synnerhet alkoholmissbruk.

Källa: Uppsala Universitet