Rotavirus ska ingå i nationella vaccinationsprogrammet

Rotavirusinfektion är en mycket smittsam mag- och tarminfektion som drabbar i princip alla barn i Sverige. Från den 1 september 2019 kommer rotavirus att ingå i det nationella vaccinationsprogrammet för barn.

– Det är en stor sjukdomsbörda för barnen att drabbas av rotavirus. Det har också stor påverkan på familjerna och sjukvården. När viruset nu ingår i det nationella vaccinationsprogrammet kommer det att spara både lidande och stora samhällsresurser, säger socialminister Lena Hallengren.

Rotavirusinfektion drabbar i princip alla barn i Sverige en eller flera gånger före fem års ålder. Det finns idag vaccin som ger ett gott skydd mot rotavirusinfektion och som används i många länder världen över.

Folkhälsomyndigheten ansvar för de nationella vaccinationsprogrammen i Sverige. Myndigheten har utrett om vaccination mot rotavirusinfektion bör införas i det nationella allmänna vaccinationsprogrammet för barn och kommit fram till att smittskyddslagens samtliga krav uppfylls.

Regeringen har utifrån Folkhälsomyndighetens underlag beslutat att rotavirus ska ingå i det nationella allmänna vaccinationsprogrammet för barn från och med den 1 september 2019.

Det nationella vaccinationsprogrammet

Från 1970-talet och fram till början av 2000-talet förändrades de nationella vaccinationsprogrammen ytterst marginellt. Skälet till det är att få nya vacciner introducerades under 1980- och 1990-talen. Sedan mitten på 2000-talet har Socialstyrelsen vid två tillfällen fattat beslut om att utvidga det nationella vaccinationsprogrammet för barn. De senast tillkomna vaccinationerna avser vaccination mot pneumokocker respektive vaccination mot HPV för flickor. Läs mer om det svenska barnvaccinationsprogrammet på Folhälsomyndighetens hemsida.

Polio är fortfarande ett hot mot människors hälsa

Idag, den 24 oktober är det Internationella poliodagen. Nordiska polioföreningar vill därför gemensamt lyfta vikten av att upprätthålla vaksamheten inför polio – än är polio inte utrotad i världen och fortfarande behövs det kunskap och forskning inom området. Många av de som insjuknade i polio under de stora polioepidemierna i Norden på 50-talet lever nu med postpolio. På grund av okunskap har denna grupp svårt av få sina problem diagnosticerade och därmed också adekvat vård.

Polio är en virussjukdom som smittar med avföring och sprids via infekterat vatten och avlopp. Viruset kan skada ryggmärgen och ibland leda till att man blir förlamad. Om man har haft polio som barn kan man många år senare få besvär på nytt, så kallad postpolio.

I Norden vaccineras alla barn mot polio och därför har sjukdomen inte funnits här på många år. Viruset finns idag kvar i ett fåtal länder i Asien och Afrika. Om man planerar att åka till ett land där polio finns ska man försäkra sig om att man har fullständigt vaccinationsskydd. Man kan annars riskera både att själv få sjukdomen och att sprida den vidare. Många som smittats av viruset blir inte själv sjuka men kan ändå sprida den vidare. Även personer som haft polio behöver ett fullgott skydd eftersom det finns flera varianter av polio.

Trots att spridningen av polioviruset har minskat mycket under det senaste året är läget fortfarande så allvarligt att WHO fortsätter att klassa situationen som ett internationellt hot mot människors hälsa. De har utfärdat vaccinationsrekommendationerna som i dagsläget gäller fyra länder:
– Afghanistan och Pakistan, där det fortfarande finns spridning av polio lokalt samt spridning av polio  till andra länder.
– Nigeria och Demokratiska folkrepubliken Laos, där det har funnits spridning av både vildtypspolio och/eller vaccinderiverade poliovirus (VDPV) lokalt under 2016.

Idag lever cirka 40 000 personer i Norden med sviter efter polio, och forskare uppskattar att cirka hälften av dessa kommer att utveckla postpolio senare i livet. Samtidigt är det svårt för vårdpersonal att känna igen och diagnostisera postpolio eftersom den medicinska kunskapen om polio är bristfällig och delvis beror på att vårdpersonalen bara träffar ett fåtal personer med polio- eller postpolio under hela sitt verksamma yrkesliv. I Norden finns även en ökad grupp med personer från andra länder som har polioskador. Därför är polio fortfarande aktuellt och det är viktigt att kunskapen inom vården upprätthålls.

–         Vi ser en risk att kunskapen om polio och postpolio kommer bli ännu sämre eftersom många läkare med utbildning och erfarenhet från 50-, 60- och 70-talen går i pension, säger Marina Carlsson, förbundsordförande Personskadeförbundet RTP.

Ett nordiskt samarbete mellan olika polioföreningar pågår. Bland annat planeras ett nordiskt seminarium om polio och postpolio att hållas i Köpenhamn hösten 2018. Personskadeförbundet RTP är Sveriges representant i samarbetet.

Källa: Personskadeförbundet RTP

Årets pris i kristallografi till världsledande proteinforskare

Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Gregori Aminoffs pris i kristallografi 2018 till professor Piet Gros vid Utrecht Universitet i Nederländerna ”för hans grundläggande forskning om den strukturella grunden för komplementsystemets betydelse för det medfödda immunförsvaret”. Prissumman är 100 000 kronor.

Komplementsystemet, som är en del av vårt immunförsvar, spelar en viktig roll i kroppens försvar mot bakterier och virus. Årets pristagare har gjort genombrytande upptäckter inom detta område.

Mer är 30 olika proteiner samspelar på ett mycket intrikat kaskadliknande sätt i samband med komplementsystemets aktivering. Professor Piet Gros har lyckats framställa kristaller av många komplementsproteiner och bestämt deras tredimensionella strukturer. Han har även studerat de komplicerade proteinkomplex som dessa proteiner bildar och lyckats klarlägga deras tredimensionella strukturer.

Genom denna forskning har Piet Gros i detalj kunnat beskriva de molekylära mekanismer som leder till aktivering av komplementsystemet och som förklarar detta proteinsystems effekter på immunsystemet.

Medfödda och förvärvade defekter i komplementssystemet har under senare år visats vara orsak till många olika sjukdomstillstånd och en detaljerad kunskap om de molekylära mekanismer som ingår i komplementssystemet är därför mycket viktig.

Piet Gros forskningsinsats har potentiellt stor medicinsk betydelse och den strukturinformation som man lyckats ta fram ligger till grunden för utveckling av nya mediciner för olika autoimmuna, inflammatoriska och degenerativa sjukdomar.

Piet Gros forskargrupp har varit världsledande inom detta område och ligger bakom huvuddelen av den strukturella kunskapen inom detta viktiga och komplexa proteinsystem.

Prisutdelningen kommer att ske i samband med Kungl. Vetenskapsakademiens årliga högtidssammankomst, den 13 april 2018.

Prisföreläsning ges den 12 april, vid Lunds Universitet på Universitetssjukhuset i Skåne i Malmö. Mer information om tid och plats kommer att publiceras på www.kva.se/kalendarium.

Pristagaren
Piet Gros föddes 1962. Han erhöll sin doktorsgrad 1990 vid universitet i Groningen i Nederländerna. Efter flera års postdoktorala studier vid ETH-Zürich i Schweiz och vid Yale universitetet i USA återvände han 1994 till Nederländerna och startade en forskargrupp vid universitet i Utrecht. Han är medlem i European Molecular Biology Organization och i Royal Academy i Nederländerna. Han har erhållit flera högt ansedda vetenskapliga priser inklusive ett ERC Advanced Grant och Spinozapriset.

Gregory Aminoffs pris
Kungl. Vetenskapsakademien delar varje år ut Gregori Aminoffs pris i kristallografi. Kristallografin handlar om att studera atomstrukturer i fasta material för att med stor noggrannhet kunna bestämma var i en molekyl atomerna sitter. Kristallografin används inom kemi, biologi, medicin, geologi och materialvetenskap.

Gregory Aminoffs pris är avsett att belöna ett dokumenterat, individuellt bidrag inom det kristallografiska området inbegripet områden rörande dynamiken i kristallstrukturers formande och upplösning. Arbete som visar prov på elegans i närmandet av problemet skall ges visst företräde.

Priset utdelas sedan 1979 och tilldelas i första hand en individuell svensk eller utländsk forskare, och i övrigt gemensamt till forskargrupper, bestående av högst tre personer.

Ytterligare information finns på:
http://www.kva.se/sv/priser/gregori-aminoffs-pris

Källa: Kungl. Vetenskapsakademien

Svårt minska sjukfrånvaron bland förskolebarn

Genomgång av hygienrutiner, förslag på förbättringsåtgärder och mer information till föräldrarna om när barn ska vara hemma från förskolan för att undvika smittspridning hade ingen effekt på barnens sjukfrånvaro, visar en ny rapport från IFAU.

I Göteborg har en hygiensjuksköterska besökt förskolor för att utbilda personalen och förbättra hygienrutinerna. Förskolorna uppmanades också att använda sig av riktlinjer för hur länge barn bör stanna hemma efter till exempel magsjuka och feber.

Rapportförfattarna jämför hur sjukfrånvaron utvecklas på förskolor som fått del av satsningen med utvecklingen av sjukfrånvaron på förskolor som vid samma tidpunkt inte fått del av den extra hjälpen. Sammantaget har insatsen inte minskat sjukfrånvaron.

Svårt upprätthålla hygienrutiner i stora grupper
– Sjukfrånvaron minskade varken i genomsnitt eller för olika åldersgrupper, säger Caroline Hall, som är en av rapportförfattarna. Barn i relativt små förskolegrupper med färre än 15 barn hade dock en liten signifikant minskning, cirka 5 procent, i sjukfrånvaro.

– Det är viktigt att påpeka att vi inte har information om i vilken utsträckning förskolorna faktiskt förbättrade sina hygienrutiner till följd av satsningen, säger Erica Lindahl, den andra rapportförfattaren. En förklaring till varför vi inte hittar några större effekter skulle kunna vara att det är svårt att upprätthålla strikta hygienrutiner i stora barngrupper. Våra resultat ska därför inte tolkas som att noggranna hygienrutiner inte är betydelsefulla för barnens sjukfrånvaro.

De yngsta barnen mest sjukfrånvarande
Rapportförfattarna finner att de yngsta barnen på förskolan (1–2 år) var sjuk­frånvarande i genomsnitt 12 procent av de dagar som förskolan var öppen, medan barn i 4–5 års åldern var sjukfrånvarande 5–6 procent av alla dagar. Frånvaron var högst i februari–mars och lägst i maj. Förskolorna har rappor­terat in barnens sjukfrånvaro och rapportförfattarna finner att föräldrarnas uttag av tillfällig föräldrapenning (vab) fångar ungefär en tredjedel av barnens faktiska sjukfrånvaro.

Det har hittills saknats registeruppgifter om vilka som går i förskolan och hur ofta de är sjukfrånvarande och varför. Inom ramen för denna studie har vi samlat in uppgifter om vilka barn som går i förskolan i Göteborg. Till dessa uppgifter har vi kopplat information om föräldrarnas uttag av tillfällig föräldra­penning för vård av sjukt barn och dagjournaler från ett stort antal förskolor om hur ofta barnen är sjukfrånvarande. Journalerna har samlats in inom ramen för satsningen Hygiensjuksköterska i förskolan, HYFS.

Rapport: IFAU Rapport 2016:23 ”Sjukfrånvaro bland förskolebarn – lärdomar från en satsning på förbättrad hygien” är en sammanfattning av den engelska forskningsrapporten ”Illness-related absence among preschool children: Insights from a health intervention in Swedish preschools”, IFAU Working paper 2016:25.

Snabb ökning av resistenta tarmbakterier bland förskolebarn i Uppsala

I en ny avhandling visar Johan Kaarme, barnläkare vid Akademiska sjukhuset och doktorand vid Uppsala universitet, på en mer än sexfaldig ökning av så kallade ESBL-bildande tarmbakterier bland friska förskolebarn i Uppsala mellan 2010 och 2016, från knappt 3 procent till omkring 20 procent av barnen. På flera av de ingående förskolorna förefaller även resistensen spridas mellan barnen.

Antibiotikaresistens är ett ökande problem i hela världen och betecknas av WHO som ett av de främsta hoten mot vår hälsa. Resistenta bakterier orsakar varje år miljontals dödsfall runtom i världen på grund av att infektioner inte går att behandla, de medför svårare sjukdomsförlopp och stigande sjukvårdskostnader. ESBL-bildande tarmbakterier utgör det snabbast ökande anmälningspliktiga resistensfyndet bland patienter i Sverige, även om de nordiska länderna länge har haft en jämförelsevis låg förekomst av antibiotikaresistens. Utbrott av resistenta bakterier har dock rapporterats på sjukhus och i samhället under 2000-talet.

ESBL är grupp enzymer som bildas av bakterier och bryter ner ett antal viktiga antibiotikatyper så att dessa blir verkningslösa. Dessa enzymer sprids ofta bland tarmbakterier, vanligen inom bakteriefamiljen Enterobactericeae, som kan orsaka urinvägsinfektioner, men även buk- och sårinfektioner, blodförgiftning och hjärnhinneinflammation. Att tarmbakterier är resistenta innebär emellertid ingen fara i sig för bäraren, men kan leda till problem om den resistenta bakterier ger upphov till en infektion.

I sin avhandling har Johan Haarme studerat hur vanligt det är att friska förskolebarn i Uppsala bär på två viktiga typer av antibiotikaresistens. Dels ESBL och dels vancomycinresistenta enterokocker (VRE). VRE innebär att ett slags vanligt förekommande tarmbakterier, enterokocker, har blivit resistenta mot vancomycin, ett antibiotikum som används vid flera allvarliga infektioner. I avhandlingen undersöks också hur vanligt det är att friska barn bär på potentiellt skadliga virus, bakterier och parasiter.

I avhandlingens resultat kunde inga vancomycinresistenta enterokocker påvisas bland barnen och symtomfritt bärarskap av vanliga magsjukeorganismer visade sig också vara förhållandevis ovanligt bland friska förskolebarn.

Däremot visade sig omkring 20 procent av barnen bära ESBL-bildande tarmbakterier. En mer än sexfaldig ökning mellan 2010 och 2016.

Förekomsten av resistens var inte var kopplad till några speciella delar av Uppsala, utan förskolor med hög mängd ESBL finns spridda över staden. Även om det finns förskolor utan påvisbara resistenta stammar, så har samtidigt en handfull förskolor över 45 procent resistenta prover bland barnen. Det är oklart hur spridningen sker inom förskolorna, men på flera förskolor delar barn samma resistenta bakterier.

Antibiotikaresistens är inte bara en företeelse inom hälso- och sjukvården, utan resistenta bakterier finns även i omgivningen, till exempel i miljön, bland djur och i vår mat. Detta beror sannolikt på en rad faktorer, där felaktigt användande av antibiotika bland människor och i djurhushållningen, bristande vattenrening och ökat resande är några. Under senare år har forskare påvisat resistenta bakterier i praktiskt taget alla delar av världen, även långt från bebodda platser, som i Arktis och Antarktis.

Orsaken till den kraftiga ökningen av ESBL-bildande tarmbakterier är okänd, eftersom studien är genomförd utan vetskap om barnens identitet eller möjliga riskfaktorer. En följd av resultaten är dock att sjukvården framöver kan få se fler infektioner orsakade av ESBL-bärande tarmbakterier. Vården kan behöva bli mer vaksam för infektioner med resistenta bakterier och odla oftare än idag vid bakteriella infektioner, för att kartlägga resistens och styra behandlingsvalen. Sedan tidigare är det känt att resor till andra länder medför en ökad risk att koloniseras av resistenta bakterier och en teori kan vara att ett ökat resande har bidragit till ökningen.

Föräldrar behöver således inte vara oroliga över resultaten, men fynden är av intresse för sjukvården.

Vid sidan av upprepade studier för att kartlägga förekomsten av resistens bland barn och vuxna i andra delar av samhället och landet behövs också mer forskning för att ta reda på hur länge barnen kan bära på de resistenta bakterierna och hur stor risken är att de blir sjuka av dem. För att bromsa resistensutvecklingen behövs beslutsamma, samordnade politiska åtgärder och forskningssamarbete mellan många olika vetenskapsområden och länder.

Källa: Uppsla universitet

Barnläkare i Landstinget Dalarna bakom nytt test för borrelia hos barn

Nu finns ett helt nytt test som i ett tidigare stadium kan hjälpa till att kartlägga om ett barn drabbats av borrelia. Bakom testet står Barbro Hedin Skogman, forskare vid Centrum för klinisk forskning (CKF) och överläkare på barnkliniken vid Landstinget Dalarna.

Testet kallas NeBoP-test (finns bifogat i pdf och Word) och bygger på att man genom att poängsätta några viktiga symptom och lab-värden hos barnet kan fastslå misstänkt borreliainfektion i nervsystemet (neuroborrelios) och snabbare sätta in antibiotikabehandling.

-Tidigare har man fått invänta diagnostiska lab-test för att säkerställa diagnosen neuroborrelios, vilket fördröjt insättandet av behandlingen. Med NeBoP-testet får vi tidigt ett stöd i beslutet om huruvida antibiotikabehandling ska sättas in. Ju tidigare insättning av antibiotika vid neuroborrelios desto bättre, säger Barbro Hedin Skogman.

Borrelia vanlig infektion

Borrelia är en bakterie som sprids via fästingbett till människa. Infektionen kan spridas från huden till nervsystemet och barnet får då neuroborrelios. Borrelia är den vanligaste fästingburna infektionen i Sverige men man vet inte hur vanlig infektionen är då den inte är anmälningspliktig. Symtomen kan vara ansiktsförlamning, huvudvärk, trötthet, nackvärk, utstrålande smärta och ibland feber.

Borrelia är inte akut farligt eller livshotande. Med rätt diagnos och antibiotikabehandling blir barnen i de allra flesta fall helt återställda. Några få patienter kan få kvarstående besvär i form av huvudvärk, koncentrationssvårigheter eller mild till måttlig kvarstående ansiktsförlamning.

Klinisk studie gjord

NeBoP-testet har utvärderats i en klinisk studie och resultaten har publicerats i BMC Pediatrics och Läkartidningen (länkar till artiklarna finns bifogade).

-Det har inte funnits ett test som detta tidigare och det har därmed funnits en osäkerhet kring tidig antibiotikabehandling av barn med neuroborrelios. Nu kan vi på goda grunder påbörja behandling direkt vilket gynnar patienten, säger Barbro Hedin Skogman.

Källa: Landstinget Dalarna

Preventing Rheumatic Fever: A New Guideline from the AHA

The American Heart Association (AHA) has released a new guideline, endorsed by the American Academy of Pediatrics, which focuses on the prevention of rheumatic fever (RF) and on diagnosis and treatment of acute group A streptococcal (GAS) pharyngitis. Also included in the scientific statement are prophylaxis recommendations for recurrent RF and bacterial endocarditis and discussion of poststreptococcal reactive arthritis and pediatric autoimmune neuropsychiatric disorders associated with streptococcal infections. Although much of the information is not new, the report confirms many recommendations in the AAP Committee on Infectious Diseases’ Red Book. Highlights of the report include the following:
— One third of acute RF episodes result from streptococcal infections that are not evident.
— GAS pharyngitis primarily affects children between ages 5 and 15 years. Infants with GAS infections might present with excoriated nares or purulent nasal discharge. Acute RF is rare in children younger than 3 years.
— Microbiological confirmation is necessary to differentiate GAS pharyngitis from pharyngitis caused by other pathogens. Neither rapid antigen tests nor traditional throat culture can differentiate between people who have GAS infection and those who are carriers.
— Antigen tests are very specific, but sensitivity is unacceptably low. If a patient has a negative rapid test but the clinician has a high index of suspicion for GAS pharyngitis, a culture should be performed.
— Treatment is indicated for patients with acute pharyngitis and either a positive antigen test or a positive culture. In general, follow-up cultures are not recommended.
— Recommended treatments for primary prevention of RF are the following:
Penicillin V (250 mg for children 27 kg or 500 mg for children >27 kg 2 to 3 times/day for 10 days)
Amoxicillin (50 mg/kg once daily [maximum, 1 g] for 10 days)
Benzathine penicillin G (1 dose of 600,000 U for children 27 kg or 1,200,000 U for patients >27 kg)
— Recommended treatments for patients allergic to penicillin are the following:
Clindamycin (20 mg/kg/day divided in 3 doses [maximum, 1.8 g/day] for 10 days)
Azithromycin (12 mg/kg/day [maximum dose, 500 mg/day] for 5 days)
Clarithromycin (15 mg/kg/day divided in 2 doses [maximum, 250 mg twice per day] for 10 days)
— Repeated courses of antibiotics are rarely indicated in asymptomatic children who continue to be culture positive for GAS.

Published in Journal Watch Pediatrics and Adolescent Medicine April 1, 2009

Antibiotic Use in Children with Otitis Media Increases Risk for Recurrence

Clinicians often prescribe antibiotics for treatment of uncomplicated acute otitis media (AOM) in children despite lack of evidence for improved outcomes. To examine the effects of antibiotic treatment on recurrence of AOM, investigators in the Netherlands surveyed parents of 240 children (age range, 6 months to 2 years) about 3 years after the children had participated in a multicenter, randomized, double-blind trial of amoxicillin (40 mg/kg/day in 3 doses) or placebo for treatment of AOM (JW Emerg Med Apr 1 2000). Seventy percent of parents returned questionnaires.

Parents reported at least one episode of AOM since the 6-month posttreatment follow-up visit significantly more often in the amoxicillin group than in the placebo group (63% vs. 43%). Even after adjustment for confounding factors, children in the amoxicillin group had 2.5 times the risk for recurrence. In sensitivity analysis among children who were not prescribed antibiotics during the 6 months after randomized treatment, the adjusted odds ratio for recurrence was 4.4. Ear, nose, and throat surgery was less likely in the amoxicillin group (21% vs. 30%). The authors note that wide confidence intervals limit interpretation of the results and caution that the findings cannot be generalized to children with underlying disease or who live in underresourced conditions.

Comment: One more nail in the coffin for antibiotic use in simple otitis media! This practice increases risk for colonization with resistant pathogens and recurrent infections in individual children and contributes to antibiotic resistance in the general population. In uncomplicated cases, reassure parents that resolution without antibiotics is the rule, not the exception, and try a ”wait-and-see prescription,” rather than immediately starting unnecessary antibiotics.

Source: Journal Watch Emergency Medicine August 7, 2009

Tidig vaccinationsstart gav färre farliga barninfektioner

Pneumokockvaccination av barn i Stockholms läns landsting har redan resulterat i färre fall av allvarliga infektioner. Även antalet fall av resistenta pneumokocker har minskat.
I Stockholms läns landsting inleddes en allmän pneumokockvaccinering den 1 oktober 2007. Barn vaccineras vid 3, 5 och 12 månader ålder. Detta har under 2008 lett till ett färre antal allvarliga (invasiva) pneumokockinfektioner hos barn under 5 år och inget av dessa barn har drabbats av en infektion orsakad av en pneumokocktyp som ingår i vaccinet.
Antalet fall av pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin ökade 2006 och 2007, men var i fjol åter på den nivå som setts under åren 1999-2005.
– Det är fantastiskt roligt att det beslut som politikerna i Stockholms läns landsting fattade så snabbt har gett resultat, säger Ann-Charlotte Gyllenram, Barnplantornas ordförande. Från Barnplantornas sida vill vi uppmana småbarnsföräldrar och sjukvården att vaccinera alla barn under 5 år.
”Dagisbakterien” som kan leda till dövhet
Pneumokockvaccination ingår från och med årsskiftet 2008/2009 i det allmänna svenska vaccinationsprogrammet. Det innebär att alla barn födda den 1 oktober 2008 eller senare får vaccin utan kostnad. För övriga barn får föräldrarna själva ta ansvar för eventuell vaccination.
Vaccinet ger skydd mot 7 olika varianter av pneumokocker, som kan ge mycket svåra infektioner som hjärnhinneinflammation och blodförgiftning.
Enligt Smittskyddsinstitutet fick 73 barn i Sverige allvarliga pneumokockinfektioner under 2007, varav tre med dödlig utgång inom 5 dagar från insjuknandet. Barn som överlever kan få kvarstående skador, till exempel grava hörselskador eller dövhet.

Källa: Barnplantorna

Barnvacciner säkra och livräddande

Nyttan med Sveriges program för barnvaccinationer är mycket större än riskerna för eventuella biverkningar. Erfarenheter från många länder och den samlade forskningen visar att de sjukdomar som vaccinerna skyddar mot är mycket mer riskfyllda än själva vaccinerna.

Det är vaccinernas förtjänst att nästan ingen längre insjuknar eller dör i smittsamma sjukdomar som förr var vanliga hos både barn och vuxna och som kan ge allvarliga skador. Det visar en kritisk granskning av flera vacciner i dagens vaccinationsprogram för barn. Det är SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, som står bakom rapporten. SBU har med hjälp av ledande experter systematiskt sökt, analyserat och sammanställt forskningsresultat på området – en av de första översikterna i sitt slag.

Föräldrar avstår ibland från att låta sina barn få de vacciner som erbjuds i det allmänna vaccinationsprogrammet. Men den samlade forskningen och erfarenheten av dessa vacciner från flera länder visar att:

• Kombinerad vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund skyddar mot dessa sjukdomar och mot de allvarliga följdproblem som de kan ge. Feber är dock en vanlig biverkan, och risken för feberkramper ökar under de två första veckorna efter vaccinationen. Men vaccination ökar inte risken för autism, epilepsi, diabetes typ 1 eller allvarliga infektioner som kräver sjukhusvård.

• Allmän vaccination mot kikhosta – en mycket smittsam infektion som kan bli långdragen och få allvarliga följder – skyddar barn från att insjukna och gör att färre behöver vårdas på sjukhus. Skyddet varar minst fem år efter tre eller fyra doser. Den samlade forskningen tyder inte på att vaccinet skulle orsaka allvarliga biverkningar.

• Vaccination mot bakterien Haemophilus influenzae typ b (Hib) ger ett effektivt skydd, och det vetenskapliga stödet för detta är starkt. Skyddet varar minst 3–5 år. Hib-infektioner kan vara allvarliga, och inga data tyder på att Hib-vaccin skulle ge allvarliga biverkningar.

• Vaccination mot hepatit B (som bara erbjuds vissa barn) skyddar effektivt mot den infektion som kan skada levern. I mycket sällsynta fall kan vaccinet ge en allvarlig överkänslighetsreaktion. Det finns inte tillräckligt med vetenskapligt underlag för att vare sig utesluta eller bekräfta att hepatit B-vaccin skulle kunna ge multipel skleros (MS), men de data som finns idag talar sammantaget mot ett orsakssamband. Det finns inget som tyder på att vaccinet ger andra allvarliga biverkningar.

• Vaccination mot tuberkulos (som bara erbjuds vissa barn) kort efter nyföddhetsperioden skyddar tre av fyra barn mot olika former av tuberkulos, åtminstone under de fem första åren. Spridd tuberkulos är en livsfarlig men ytterst sällsynt biverkan av vaccinationen. Den förekommer hos kanske 1 barn av 100 000 vaccinerade, och drabbar framför allt barn med en sällsynt genetisk immunbristsjukdom, som också ökar risken för andra sjukdomar. För att hinna upptäcka immunbristsjukdomen rekommenderas det numera i Sverige att vaccination mot tuberkulos ges först efter 6 månaders ålder, inte till helt nyfödda.

De allmänna barnvaccinationer som inte ingår i SBU:s granskning gäller vaccin mot difteri, stelkramp, polio och pneumokockinfektion. Influensavaccin, som bara ges till vissa barn, ingår inte heller.
Källa: SBU