Ny högupplösande DNA-teknik öppnar vägen för behandling av aggressiv barncancer

Cancersjukdomen neuroblastom är den vanligaste barntumören utanför hjärnan och den som varit svårast att bota. Forskare i Sverige och Frankrike har nu med hjälp av högupplösande DNA-teknik tagit fram en ny metod för att analysera gener som orsakar återfall i sjukdomen. Något som på sikt kan leda till effektivare behandling. Resultaten presenteras i den ansedda amerikanska tidskriften ”Journal of Clinical Oncology.”

Neuroblastom drabbar små barn och har sitt ursprung i det självstyrande nervsystemet. Behandlingen av sjukdomen anpassas efter cancercellernas genetik vid diagnosen. Återfall av cancersjukdomen betyder oftast att barnet har mycket dålig prognos. I den nya studien förklarar forskarna hur återfallen uppkommer, vilket öppnar möjligheter till skräddarsydd behandling i vissa fall.

– En av våra största utmaningar är att identifiera unga patienter med hög risk för återfall och att förse dem med anpassade terapier, säger Tommy Martinsson, professor vid Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs universitet och expert på den genetiska bakgrunden till neuroblastom.

Cirka hälften av barnen med svårartade neuroblastom, så kallade högriskneuroblastom, får återfall trots att de till en början förefallit botade av behandlingen. Orsaken är att det trots den intensiva behandlingen finns enstaka tumörceller kvar i kroppen, främst i blodomloppet och benmärgen. Ett litet antal tumörceller utvecklar nya genetiska förändringar som ger dem en överlevnadsfördel, eller gör dem resistenta mot behandling, och därmed orsakar återfall. Cellerna är för få för att upptäckas vid kliniska tester, men med tiden växer dessa celler och orsakar cancerns återfall.

Tidigare forskning har visat att förändringar i den så kallade ALK-genen, som styr delningshastigheten i cancerceller, påverkar risken för insjuknande och återfall i neuroblastom. Med hjälp av en avsevärt förbättrad analysmetod baserad på extremt känslig DNA-sekvenseringsteknik har forskarna nu lyckats identifiera specifika genetiska förändringar som påverkar risken för återfall.

– Vi har analyserat förändringar av ALK-genen i 54 tumörfall. Proverna har samlats in vid tidpunkten för diagnos och för återfall. Frekvensen av ALK-förändringar är betydligt högre i tumörer från patienter som får återfall. Detta tyder på att de bidrar till tumörutveckling och förekomsten av återfall, säger professor Tommy Martinsson, säger Tommy Martinsson.

Detta kan leda till ny behandling för drabbade barn eftersom läkemedelsbolag nyligen tagit fram cancermediciner som slår just mot den muterade ALK-genen, så kallade ALK-inhibitorer.

I högriskgruppen som följdes hade 9 patienter ALK-mutationer i tumören vid första analystillfället något som ökade till 14 för tumörer vid återfall. Neuroblastom som inte uppvisade återfall hade mycket få fall av ALK-mutation.

– Resultaten visar att provtagning, analys och behandling av dessa barn med neuroblastom behöver förändras, säger Per Kogner, professor vid Karolinska Institutet och barnonkolog vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus.

Enligt Per Kogner är en slutsats att sjukvården bör ta tumörprov för analys av eventuell ALK-mutation både när diagnosen ställs och vid alla återfall. Proverna bör även analyseras med högupplösande DNA-sekvenseringsteknik och patienterna bör ges möjligheter att ingå i studier och få behandling med ALK-inhibitorer.

– Flera svenska barn med neuroblastom har redan fått pröva ALK-behandling med initialt lovande resultat, säger Per Kogner. Detta medför nytt hopp för de familjer vars barn drabbats av neuroblastom där återfall inte alltid hindras av tidigare tillgängliga terapier.

Det forskningsarbete som nu publiceras i Journal of Clinical Oncology har utförts med stöd av Cancerfonden, Barncancerfonden samt BioCARE/Statens strategiska satsningar.

I Sverige har studien genomförts av forskargrupper under ledning av professor Tommy Martinsson, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och professor Per Kogner, Karolinska institutet i Stockholm. I Frankrike har studien letts av professor Gudrun Schleiermacher och professor Olivier Delattre, Institut Curie, Paris.

 

Fakta ALK-genen:
ALK-genen kodar för ett protein, tyrosinkinas, lokaliserat till cellytan som en receptor, vilket fungerar som en omkopplare för cellsignaler. Ständigt påslagen i tumörceller, skickar den order till cellerna så att de delar sig, bland annat genom att samverka med en annan gen, MYCN. Flera läkemedelsbolag har nyligen tagit fram nya cancermediciner som hämmar ALK-effekten, s.k. ALK inhibitorer. Även flera cancervarianter hos vuxna patienter har förändringar i ALK genen, t.ex. vissa varianter av lymfom och vissa varianter av lungcancer. Kliniska behandlingsförsök har redan gjorts, och fler pågår, för att bedöma effekten av den nya terapin hos barn med neuroblastom med ALK-mutation. Studien visar att behandlingen kan vara framgångsrik hos patienter med neuroblastom där återfall beror på mutation i ALK-genen.

Nyckeltal för neuroblastom
➢ Mellan 15 och 20 nya fall i Sverige varje år
➢ Drabbar främst små barn, 50% av barn med neuroblastom – både flickor och pojkar – är under 1½ år.
➢ Det är den vanligaste cancerformen hos barn under ett års ålder, och 90% av fallen inträffar innan barnen börjat skolan.
➢ 60% av neuroblastom är alltså diagnoserat i ett skede där tumören redan har metastaserat.
➢ Omkring 40% av patienterna har en lokaliserad form av tumör och läker tack vare relativt icke-aggressiva behandlingar.
➢ Överlevnaden idag varierar från 50% till närmare 100% beroende på tumörutbredningen (metastaseringen) och tumörgenetiken vid diagnos.

 Källa: Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

Stor epigenetikstudie kan bidra till bättre behandling av barnleukemi

Forskare från Uppsala universitet och Akademiska barnsjukhuset i Uppsala presenterar en omfattande studie av epigenetisk DNA-metylering i benmärgsprover från 764 barn med akut leukemi. Studiens resultat, som publiceras av den välrenommerade tidskriften Genome Biology, kan bidra till bättre diagnostik och behandling av akut lymfatisk leukemi (ALL) hos barn.

Metylering är en epigenetisk modifiering av DNA som styr tidpunkten för olika genernas aktivitet i olika vävnader hos människan.  Den nu aktuella studien identifierade DNA-metyleringsprofiler som är starkt kopplade till subtyper av akut lymfatisk leukemi (ALL) som definieras av omlagringar av leukemicellernas arvsmassa. I dag tillfrisknar 80 procent av barnen med ALL med hjälp av behandlingsmetoder som tagits fram och används i alla de nordiska länderna. Men av tillsvidare okända orsaker svarar vissa patienter med samma genetiska subtyp och symptom olika på samma behandling.

– I vår studie visade vi att kategorisering av patienterna med ALL på basen av deras DNA- metyleringsmönster identifierar en ny grupp patienter med ökad risk för återfall. Vi hoppas att våra resultat på sikt kan bidra till en mer individuell och framgångsrik behandling av ALL och andra leukemier, säger Jessica Nordlund, forskare vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet.

Analyserna av 435.000 metylerade positioner i DNA:t från varje patient utfördes av SNP&SEQ – teknikplattformen vid SciLifeLab i Uppsala.

Epigenetik är den del av genetiken som behandlar kemiska förändringar i arvsmassan som långsiktigt påverkar en gen på annat sätt än genom förändring av dess sekvens av kvävebaser. Epigenetik behandlar främst skeenden som avgör genuttrycket, det vill säga om en viss gen är aktiv eller inte.

Länk till artikeln Genome-wide signatures of differential DNA methylation in pediatric acute lymphoblastic leukemialänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster i Genome Biology. doi:10.1186/gb-2013-14-9-r105

Källa: Uppsala universitet

 

Föräldrar till barn med cancer behöver bättre information

Föräldrar till barn som drabbats av cancer känner sig ibland övergivna av sjukvården – men de uppskattar specialanpassade informationsprogram där de kan få svar på sina egna frågor om barnets sjukdom. Det är det viktigaste fyndet i den avhandling som Anders Ringnér försvarar vid Umeå universitet den 31 maj.

Livet som förälder till ett barn som drabbas av cancer präglas av osäkerhet och oro. Trots att information om barnets sjukdom är ett centralt behov, varierar upplevelserna av den information som vården ger. När det fungerar bra känner sig föräldrarna bekräftade som viktiga personer i vården av barnet. I det motsatta fallet känner de sig som objudna gäster.

För att lösa problemet med bristfällig information utvecklade Anders Ringnér ett program med personcentrerad information till föräldrar. En uppföljning visade att föräldrarna hade nytta av och kände stor tillfredsställelse med den information de fick i programmet, där de fick möjlighet att på egen hand diskutera barnets sjukdom och ställa frågor de annars inte skulle ställt.

Däremot gav programmet ingen effekt på föräldrarnas psykosociala välbefinnande, vilket därför behöver studeras ytterligare.

I avhandlingen undersöktes också hur vårdare och föräldrar interagerar med varandra. Det visade sig att vårdarna var barn-, föräldra- eller familjeorienterade, medan föräldrarna blev talespersoner för barnet, observatörer eller familjemedlemmar. Olika kombinationer av dessa repertoarer påverkade interaktionen. Det var också tydligt att föräldrarna sällan hade möten på egen hand och kunde tala enskilt med vårdarna.

– Det är inte meningen att undanhålla information från det sjuka barnet, men föräldrarna tyngs ibland av frågor som de vill prata om utan att barnet är med, säger Anders Ringnér.

För att förbättra informationen till föräldrarna konstaterar Anders Ringnér att det är avgörande att vårdarna kan bedöma hur mycket och vilken information som ska ges vid varje tillfälle, liksom att inse att föräldrarna kan ha andra informationsbehov än barnet. Vården bör också organiseras så att ansvarsfördelningen mellan olika yrkesgrupper är tydlig samt att möten med föräldrar sker i lugn och ro, vilket inte alltid är fallet.

Den 31 maj försvarar Anders Ringnér, institutionen för omvårdnad, sin avhandling med den svenska titeln Information till föräldrar som har barn med cancer (engelsk titel: Information to parents of children with cancer). Opponent: Professor Karin Enskär, Högskolan i Jönköping.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Vårdvetarhuset, aulan.

Avhandlingen är publicerad elektroniskt, se länk:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-68729

Källa: Umeå universitet

 

Utställningen BARN DOM nu på Stockholm Arlanda Airport

Tack vare ett samarbete mellan Barncancerfonden och Fotografiska fick elva ungdomar från hela landet delta i en fotokurs vid Fotografiska Akademin under 2012. Resultatet av projektet blev utställningen BARN DOM som visades på Fotografiska under hösten. Tjugoåriga Amanda Möllenhoff, som drabbades av leukemi vid tre års ålder, är en av deltagarna i projektet och vars bilder nu även kommer att kunna beskådas på Stockholm Arlanda Airport.

– Jag har aldrig pratat om mina erfarenheter av barncancer, förrän nu. Det här är en stor del av mig och jag har alltid burit på en vilja att få visa min berättelse. Genom det här projektet fick jag den möjligheten, och nu flyttar min bild och berättelse vidare till Arlanda. Jag tror att det är en bra plats att synas på eftersom en flygplats har stora ytor för bilder och budskap. Där hoppas jag att mitt sätt att synliggöra kampen mot sjukdomen fångar intresse och väcker en tanke, säger Amanda Möllenhoff.

– Vi är glada över möjligheten att få visa utställningen som har ett angeläget budskap och som är ett konkret sätt för Swedavia att göra skillnad. Fler än 10 000 personer passerar ankomsthallen på Terminal 5 varje dag. Om bilderna kan nå dem och väcka intresse och eftertanke för Amandas och de övriga ungdomarnas livshistoria, då har vi tillsammans åstadkommit något bra, säger Charlotta Hyldal, HR-direktör på Swedavia.

Utställningen BARN DOM är synlig på Stockholm Arlanda Airport mellan följande datum: 12/2-15/3 2013.

Om Barncancerfonden och utställningen BARN DOMNär ett barn drabbas av cancer ställs hela världen på ända. Livet blir aldrig som förut. Med utställningen vill Barncancerfonden visa hur sjukdomen på olika sätt lämnar spår. När Barncancerfonden bildades 1982 dog merparten av de barn som insjuknade i barncancer. Efter att ha arbetat i drygt trettio år med att flera ska överleva klarar sig idag mer än tre av fyra.  Tanken med utställningen BARN DOM är att uppmärksamma 30 år av framgångsrik forskning och att öka förståelsen för hur det kan vara att drabbas av cancer i barndomen.

Barncancerfonden är godkänd av svensk Insamlingskontroll vilket garanterar att pengarna alltid går till rätt ändamål.

Cancerdrabbade ungdomar ställer ut på Fotografiska

Fredagen den 26 oktober öppnade utställningen BARN DOM på Fotografiska i Stockholm. Genom ett samarbete mellan Barncancerfonden och Fotografiska ställer fotointresserade ungdomar, som har eller har haft cancer, ut sina verk. Syftet är att visa hur det kan vara att drabbas av cancer i barndomen. 

Utställningen består av fotografier tagna av elva ungdomar från hela Sverige. De har under året utbildats i fotografi av fotograf Emma Svensson vid Fotografiska Akademin. Till hjälp har de också haft den prisbelönte fotojournalisten Paul Hansen. Dessutom har entreprenören och före detta modellen Emma Wiklund delat med sig av sina år framför kameran tillsammans med några av världens främsta modefotografer.

– Vi är stolta över att kunna presentera denna fotoutställning. Samarbetet med Barncancerfonden ger oss möjlighet att stödja de drabbade barnen och hjälpa till att sätta fokus på denna viktiga fråga. Vi hoppas att utställningen kan hjälpa till att öka förståelsen för hur det kan vara att drabbas av cancer i barndomen, säger Jan Broman på Fotografiska.

Under kursen har deltagarna bland annat fått lära sig kamerateknik, fotografi och bildbehandling. De har också träffat andra med liknande intressen och erfarenheter.

– Jag är väldigt glad över att få vara med i ett sådant speciellt projekt som den här fotokursen. Den här kursen har gett mig en annan förståelse för vad fotografering är, både tekniskt och estetiskt. Samtidigt som jag har fått träffa jättefina människor, säger Anna-Sara Stävmark som är en av ungdomarna som ställer ut sina fotografier.

BARN DOM, som invigdes igår av Barncancerfondens beskyddare H M Drottning Silvia, öppnar för allmänheten idag fredag den 26 oktober och pågår till och med den 25 november. Projektet är ett samarbete mellan Barncancerfonden och Fotografiska med stöd från Panasonic Lumix och Rica Hotels.

Barncancerfonden 2012 – 30 år av framgångsrik forskning

När Barncancerfonden bildades 1982 dog de flesta barn som insjuknade i barncancer. Efter att ha arbetat i trettio år med att fler ska överleva klarar sig idag mer än tre av fyra. Med gåvor från privatpersoner och företag finansierar Barncancerfonden cirka 90 procent av all barncancerforskning i Sverige. Vår vision är att utrota barncancer. Barncancerfonden är godkänd av Svensk Insamlingskontroll vilket garanterar att pengarna alltid går till rätt ändamål. Barncancerfondens plusgironummer är 90 20 90-0. Tack för ditt bidrag.

Såpbubblor bättre än morfin mot rädsla och smärta vid nålsättning hos barn med cancer

Barn som drabbats av cancer får ofta långvarig behandling som innehåller skrämmande och smärtsamma procedurer. I en ny avhandling från Uppsala universitet har doktoranden och barnsjuksköterskan Lena Hedén sett att distraktion med såpbubblor minskade både rädslan och obehaget hos de unga patienterna. Morfin däremot fungerade dåligt mot barnens rädsla, obehag och smärta vid nålsättning.

I Sverige insjuknar 300 barn och ungdomar varje år i cancer. De har inte enbart sjukdomen att slåss emot. Behandlingen i sig är ofta långvarig och innehåller skrämmande och smärtsamma procedurer såsom olika nålsättningar och biverkningar från behandlingen.

Lena Hedén har i sin avhandling undersökt sätt att lindra barns rädsla, obehag och smärta vid ingrepp och har utifrån föräldrars perspektiv undersökt förekomst av besvärande symptom under och efter cancerbehandling hos barnen.

Genom att använda nålsättning i venport som en modell har Lena Hedén undersökt vilka metoder som gör behandlingen mest lindrig för barnen. Venport är en dosa som inopererats under huden nära bröstmuskeln med kontakt till blodbanan. Vid varje behandling eller provtagning sätts en nål genom huden ner i dosan. Under nålsättningen ska barnet ligga ner och helst ligga still. Trots hudbedövning upplever en del barn detta som mycket skrämmande och besvärande. Nålen tas bort efter varje behandling eller provtagning. De allra flesta barn med cancer har venport inopererad och varje barn med venport är uppskattningsvis med om 50 till 100 nålsättningar under sin sjukdomstid.

Lena Hedén har i sin avhandling sett att om barnen distraherades med såpbubblor eller fick använda värmekudde samtidigt med standardbehandling med bedövningskräm (EMLA) och information minskade rädslan och obehaget vid nålsättning mer än om de enbart fick standardbehandling. Hon såg också att en låg dos av det lugnande läkemedlet midazolam mixtur 0,3 mg/kg också minskar rädsla och obehag vid nålsättning särskilt hos de yngre barnen.

- Standardbehandling med hudbedövning och information räcker för de flesta. Vi föreslår att man stegvis erbjuder de mer rädda barnen att använda värmekudde eller såpbubblor och de mycket rädda barnen lugnande läkemedel vid nålsättning, säger Lena Hedén.

Utifrån sina studier kunde Lena Hedén konstatera att det smärtlindrande läkemedlet morfin mixtur 0,25 mg/kg inte hade bättre effekt än placebo på rädsla, obehag eller smärta vid nålsättning när EMLA används.

I en unikt upplagd longitudinell studie undersöktes också mammors och pappors uppfattning av hur olika symtom belastar deras barn under och efter cancerbehandling. Smärta rapporterades förekomma hos 81 procent av barnen och smärta var också det symtom som orsakar mycket besvär enligt flest (44 procent) en vecka efter diagnos, enligt föräldrars uppfattning. De rapporterade besvärande symtomen avtar successivt under och efter behandlingstiden.

Avhandlingen försvaras den 2 juni.

För mer information, kontakta Lena Hedén, doktorand vid Uppsala universitet och barnsjuksköterska vid Akademiska sjukhuset, tel: 073-1525110, e-post: lena.heden@kbh.uu.se

Läs mer om och ladda ner avhandlingen Distressing Symptoms in Children with Cancer in General; During Needle Procedures in Particular.

 

Källa: Uppsala Universitet

Treating pregnant woman with chemotherapy has no detrimental effect on foetus

Professor Frédéric Amant of the Katholieke Universiteit Leuven (K.U.Leuven) directs research into the treatment of cancer in pregnant women and the consequences of such treatment on foetal development. In her PhD dissertation on chemotherapy during pregnancy, Kristel Van Calsteren presents new scientific discoveries.

Kristel Van Calsteren has concluded that there is no increased risk of congenital defects in children who are exposed to chemotherapy during pregnancy. Nor do these children suffer from any discernible negative effects in the long term.

The primary explanation for this reassuring discovery is that the placenta functions as a filter for most of the products researched and that it protects the foetus against the damaging effects of chemotherapy. A second important criterion is that chemotherapy is not administered during the first trimester, which is the most vulnerable period of a pregnancy. A team of paediatricians and psychologists intensively monitored 64 children. This is the very first time such research has been conducted.

A special research project was established in 2004 to acquire better insights into the complex issue of cancer during pregnancy.

- The first part of this project examined the treatments that are currently administered to pregnant women with cancer. Furthermore, it researched the influence of these therapies on foetal development and the health of the child at birth.

In cases of specific types of cancer and specific cancer treatments, growth retardation in the womb was observed, but the children made up for this delay after birth. However, the researchers’ most important discovery is that the number and types of congenital defects are no different in cases where chemotherapy was administered to mothers. These reassuring findings will be published in the leading scientific periodical ‘Journal of Clinical Oncology’.

- The second part was of a pharmacological nature; it analysed the “pharmacokinetics” of chemotherapy drugs in pregnant women (i.e. the absorption, progression and distribution of the medication in the body) and the “transplacental transfer” of the medication (transfer through the placenta) to the foetus.

Kristel Van Calsteren’s dissertation demonstrates that physiological changes during pregnancy result in lower maximum concentrations of chemotherapy and in reduced exposure to chemotherapy. It appears that the medication is distributed over a greater volume and is also excreted more quickly by the body. Further research is necessary to determine whether this results in the medication having less impact on the tumour, and thus to evaluate whether chemotherapy is sufficiently efficacious.

Initially, the researchers had no notion of the quantity of chemotherapy that reaches unborn children. For this reason, they closely examined the transfer of chemotherapy through the placenta in animals. The results indicated that this transfer differs significantly depending on the type of medication. Some medications barely penetrate the placenta, while in cases of other drugs the same concentration is found in both the mother and foetus. The research indicates that the placenta acts as a filter for most tested chemotherapy drugs and thus reduces the foetus’s exposure to chemotherapy. These discoveries are directive and reassuring.

- The third part focused on the effects of prenatal exposure to chemotherapy on the general and neurological development of the child. The researchers established international co-operation with the universities of Nijmegen and Prague. The children were examined by pediatric neurologists and neuropsychologists in the same ways at the three centres. The results are based on the clinical examination of 64 children who were exposed to chemotherapy during pregnancy. The majority of them are under 6-years-old, while the oldest child is 15.

This research indicated that most of the children were in a normal condition at birth. As they grew older, the children’s development was in accordance with the expectations for their age. Specific tests of their memory and attentional functions did indicate increased impulsivity in these children, however. This has previously been described in children born prematurely and children exposed to their mothers’ increased psychological stress during pregnancy. These factors also play a role in women to whom chemotherapy is administered during pregnancy.
Source: http://www.cancerinpregnancy.org/index.htm

Childhood Cancer Survivors Experience Suicidal Thoughts Decades After Diagnosis

dult survivors of childhood cancer have an increased risk for suicidal thoughts, even decades after their cancer treatments ended, according to a study led by Dana-Farber Cancer Institute scientists.
The researchers report in the Journal of Clinical Oncology that nearly eight percent of childhood cancer survivors said they have experienced suicidal thoughts, or ideation. Survivors of brain and central nervous system cancers were most likely to have had suicidal thoughts. Those who were in poor health or who had cancer-related pain or treatment-related chronic conditions also were at greater risk for suicidal thoughts. The paper is published on the journal’s Web site and later will appear in a print edition.
”Our findings underscore the importance of recognizing the connection between childhood cancer survivors’ physical health issues and their risk for suicidal thoughts, as some of the conditions may be treatable,” said Christopher Recklitis, PhD, MPH, the study’s lead author and a psychologist and director of research in the Perini Family Survivors’ Center at Dana-Farber.
The researchers analyzed data from 9,126 adult survivors of pediatric cancers who were part of the Childhood Cancer Survivor Study (CCSS), a multi-institutional study coordinated through St. Jude Children’s Research Hospital in Memphis to track long-term effects of cancer and its treatment. The participants were 18 years or older, had been diagnosed with cancer before the age of 21, and been diagnosed at least five years prior to participating in the study. The vast majority (8,464, or 92.7 percent) were diagnosed with cancer more than a decade before, and more than a quarter (2,564, or 28.4 percent) were diagnosed more than 20 years prior.
The survivors were compared to a non-cancer control group made up of 2,968 of the survivors’ nearest-in-age siblings who also participated in the CCSS.
Recklitis and his colleagues found that 7.8 percent of the survivors reported having suicidal thoughts, compared with 4.5 percent of the control group. Survivors of brain and central nervous system (CNS) cancers were the most likely to experience suicidal thoughts (10.6 percent), while survivors of non-Hodgkin lymphoma were the least likely (6.7 percent). ”Although the vast majority of survivors reported no suicidal ideation, the significant minority of survivors with thoughts of suicide is a serious concern,” said Recklitis, who is also an assistant professor of Pediatrics at Harvard Medical School and Children’s Hospital Boston.
The data did not show any link between suicidal thoughts and a survivor’s age or sex, but there was an association with low levels of education, lower household incomes, and recent unemployment. Those who had never married or were no longer married were more likely than those married to report suicidal thoughts.
Among the sibling control group, age was associated with risk for suicidal thoughts for those ages 18-24 but not other age groups.
Childhood cancer survivors, due to the intensive treatments they received, are at risk for developing chronic medical problems later in life. The researchers found that health problems in adulthood were very strongly associated with the survivors’ suicidal thoughts. For example, 28.8 percent of survivors reporting ”poor” overall health had suicide ideation, compared with only 3.3 percent of survivors who said their health was ”excellent.” Being physically disabled was associated with suicide ideation, as were the number and severity of chronic medical conditions, and cancer related pain. Even when depression was accounted for, physical health problems remained a significant predictor of suicidal thoughts.
The relationship between physical health and suicide ideation, Recklitis emphasized, has important implications for the clinical care of survivors. Because survivors who experience suicidal thoughts often are diagnosed with chronic medical conditions that require medical care, the researchers suggest that this group’s relatively high use of medical services provides an opportunity to help identify and address their emotional needs.
”Perhaps more importantly,” Recklitis said, the study’s results are ”an important reminder to clinicians that cancer survivors who have significant physical health problems may have significant emotional problems as well. While our health care system and our culture drive us to treat physical and emotional suffering very differently, clearly we need an integrated approach to helping survivors with their physical health problems and the emotional distress that can be associated with them.”
In addition to Recklitis, the study’s other authors are Lisa Diller, MD, Xiaochun Li, PhD, and Julie Najita, PhD, Dana-Farber; Leslie Robison, PhD, St. Jude Children’s Research Hospital, Memphis; and Lonnie Zeltzer, MD, Mattel Children’s Hospital at the University of California, Los Angeles School of Medicine.
The study was supported in part by a grant from the American Foundation for Suicide Prevention, and the CCSS is supported by grants from the National Cancer Institute.
Dana-Farber Cancer Institute (www.dana-farber.org) is a principal teaching affiliate of the Harvard Medical School and is among the leading cancer research and care centers in the United States. It is a founding member of the Dana-Farber/Harvard Cancer Center (DF/HCC), designated a comprehensive cancer center by the National Cancer Institute. It is the top ranked cancer center in New England, according to U.S. News & World Report, and one of the largest recipients among independent hospitals of National Cancer Institute and National Institutes of Health grant funding.

Source: Dana-Farber Cancer Institute

Ny kunskap om benmärgstransplantation kan hjälpa leukemisjuka

Akut lymfatisk leukemi är den vanligaste formen av blodcancer hos barn. Trots att behandlingen med cellgifter har blivit bättre så blir det ofta återfall av cancern. Johan Janssons forskning visar att cancerceller som utsatts för cellgifter och överlevt var mindre känsliga för cellgifter och dessutom mer aggressiva. Men forskningen visade också på upptäckter som skulle kunna förbättra behandlingen mot sjukdomen.
Johan Janssons forskning visar att leukemiceller som har utsatts för cellgifter och överlevt inte utvecklade resistens mot benmärgstransplantation från exempelvis ett syskon. Däremot sågs flera viktiga förändringar hos dessa cancerceller. Dels blev de mindre känsliga för cellgifter och dels ökade tillväxthastigheten hos dem.
Johan Jansson har också identifierat flera immunologiskt viktiga gener som antingen ökade eller minskade när de hade utsatts för benmärgstransplantation. Av dessa gener var tre särskilt intressanta eftersom de hade att göra med aktivering av immunförsvaret och dödandet av cancerceller. Det visade sig också att sådan benmärgstransplantation kunde ha en hämmande effekt på de leukemiceller som också visade sig kunna aktivera delar av immunförsvaret.
Till sist har Johan Jansson undersökt om det går att kontrollera de leukemiceller som finns kvar efter en benmärgstransplantation. Det gick till genom att man vaccinerade möss med en blandning av ”döda” leukemiceller och immunceller från en donator. Man såg då att immunförsvaret aktiverades till en viss del, men att mössen inte levde längre för det. Däremot såg man att de här mössen hade B-celler som producerade antikroppar mot leukemiceller. Den här kunskapen skulle kunna användas vidare för att utveckla och förbättra effekterna av en benmärgstransplantation.
Johan Jansson kommer ursprungligen från Köping. Sin grundutbildning inom biomedicin gick han vid Högskolan i Kalmar. Forskarutbildningen har han också gjort vid Högskolan i Kalmar, men skött den i princip helt på distans från Rochester universitetet i staten New York på USA:s östkust. Rent praktiskt har han haft en vetenskaplig handledare i USA och i Kalmar har han haft sin huvudhandledare professor Sven Tågerud som han via mejl och Skype med mera har haft kontakt med under hela utbildningen.
Johan Jansson disputerade den 29 september med avhandlingen Acute Lymphoblastic Leukemia in the Allogenic Environment.
Handledare: Prof. Craig A. Mullen, University of Rochester, NY, USA, Prof. Sven Tågerud, Högskolan i Kalmar.
Biträdande handledare: Prof. Kristina Nilsson Ekdahl, Högskolan i Kalmar.
Opponent: Prof. Mikael Sigvardsson, Linköpings universitet
Källa: Högskolan i Kalmar

Breastfeeding Linked to Reduced Risk of Breast Cancer Among Women With Family History

Women with a family history of breast cancer appear to have a lower risk of developing the disease before menopause if they have ever breastfed a child, according to a report in the August 10/24 issue of Archives of Internal Medicine, one of the JAMA/Archives journals.

More women around the world develop breast cancer than any other malignancy, according to background information in the article. Established risk factors include a family history, beginning menstruation at an early age and not having children or having a first child at a late age.

Alison M. Stuebe, M.D., M.Sc., then of Brigham and Women’s Hospital and Harvard Medical School, Boston, and now of the University of North Carolina at Chapel Hill, and colleagues used information from 60,075 women who had given birth and who participated in the Nurses’ Health Study between 1997 and 2005. Each woman completed a detailed questionnaire on demographic characteristics, body measurements and lifestyle factors, with follow-up questionnaires every two years. Breastfeeding history was assessed in detail on the 1997 questionnaire, and on each subsequent follow-up the women were asked to report whether they had been diagnosed with breast cancer.

Through the end of the study—June 2005—a total of 608 cases of premenopausal breast cancer were diagnosed, at an average age of 46.2 years. Women who had a first-degree relative with breast cancer had a lower risk of developing the disease if they had ever breastfed than if they had never breastfed. The association did not appear to change based on duration of breastfeeding, whether breastfeeding was exclusive or whether the woman experienced amenorrhea (absence of menstruation) as a result. There was no association between breastfeeding and breast cancer among women without a family history.

Women who did not breastfeed but used medication to suppress breast milk production also appeared to have a lower risk of breast cancer than women who neither breastfed nor used lactation suppression. This association could be related to disordered involution, or a malfunction in the process by which mammary tissue returns to its pre-pregnant state caused by engorgement and inflammation, the authors note.

“Future studies of interactions among breastfeeding history, family history and genotypes associated with breast cancer risk will be needed to confirm these associations and explore underlying mechanisms,” they write. In the meantime, the observed risk reduction compared favorably to that experienced by high-risk women taking hormonal treatments such as tamoxifen, they continue. “Moreover, breastfeeding is associated with multiple other health benefits for both mother and child. These data suggest that women with a family history of breast cancer should be strongly encouraged to breastfeed.”
Source: Arch Intern Med. 2009;169[15]:1364-1371.www.jamamedia.org.)