Rotavirus ska ingå i nationella vaccinationsprogrammet

Rotavirusinfektion är en mycket smittsam mag- och tarminfektion som drabbar i princip alla barn i Sverige. Från den 1 september 2019 kommer rotavirus att ingå i det nationella vaccinationsprogrammet för barn.

– Det är en stor sjukdomsbörda för barnen att drabbas av rotavirus. Det har också stor påverkan på familjerna och sjukvården. När viruset nu ingår i det nationella vaccinationsprogrammet kommer det att spara både lidande och stora samhällsresurser, säger socialminister Lena Hallengren.

Rotavirusinfektion drabbar i princip alla barn i Sverige en eller flera gånger före fem års ålder. Det finns idag vaccin som ger ett gott skydd mot rotavirusinfektion och som används i många länder världen över.

Folkhälsomyndigheten ansvar för de nationella vaccinationsprogrammen i Sverige. Myndigheten har utrett om vaccination mot rotavirusinfektion bör införas i det nationella allmänna vaccinationsprogrammet för barn och kommit fram till att smittskyddslagens samtliga krav uppfylls.

Regeringen har utifrån Folkhälsomyndighetens underlag beslutat att rotavirus ska ingå i det nationella allmänna vaccinationsprogrammet för barn från och med den 1 september 2019.

Det nationella vaccinationsprogrammet

Från 1970-talet och fram till början av 2000-talet förändrades de nationella vaccinationsprogrammen ytterst marginellt. Skälet till det är att få nya vacciner introducerades under 1980- och 1990-talen. Sedan mitten på 2000-talet har Socialstyrelsen vid två tillfällen fattat beslut om att utvidga det nationella vaccinationsprogrammet för barn. De senast tillkomna vaccinationerna avser vaccination mot pneumokocker respektive vaccination mot HPV för flickor. Läs mer om det svenska barnvaccinationsprogrammet på Folhälsomyndighetens hemsida.

Ny Meta-Analys bekräftar: Inga Samband mellan Vaccin och Autism

Vaccinera barn och förhindra antibiotikaresistens

Tillsammans med en rad läkare lyckades Barnplantorna driva igenom att vaccin mot invasiva pneumkocker sedan hösten 2008 erbjuds i barnvaccinationsprogrammet till alla barn i Sverige. Några föräldrar frågar sig fortfarande varför en organisation som Barnplantorna drev och driver denna fråga. En organisation som representerar föräldrar till barn som hör med cochleaimplantat/CI eller konventionella hörapparater. Det handlar om att före hösten 2008 kunde barns dövhet eller hörselnedsättning orsakas av svår sjukdom som meningit (hjärnhinneinflammation).

Krossa myterna om vaccin

Under decennier har det regelbundet florerat rykten om faran med vaccination av små barn. Aktörer bakom osanningar och s.k. ”fake news” i sociala medier vill fortfarande se samband mellan vaccin och autism.

Nu visar dock en nyligen publicerad meta-studie att det finns inget samband mellan vaccin och autism. Analyser av 10 studier på fler än 1.2 miljoner barn konfirmerar ånyo att det inte finns några samband mellan vaccin och autism.Fakta är att det s.k. MPR-vaccinet (mässling, påssjuka, röda hund) faktiskt kan minska riskerna för autism.

Genom att inkludera så många, 1 266 37 barn, kan forskare dra helt andra slutsatser än via en enskild studie inkluderade avsevärt färre barn.

Inga samband mellan vaccin och autism..

Studien från Universitetet i Sydney Australien konstaterar att

  • Inga samband finns mellan vaccin och autism
  • inga samband finns mellan vaccin och ASD(autism spectrum disorder)
  • Inga samband finns mellan autism och MPR-vaccinet
  • inga samband finns mellan autism och thimerosal (konserveringsmedel i vaccin). Thimerosal togs bort i Sverige 992 utifrån miljöhänsyn
  • inga samband finns mellan autism och kvicksilver (Hg)

Läs mer Artikel om meta-studien

Föräldrar har all anledning att ifrågasätta och fatta beslut utifrån studier som presenteras i sociala medier.

Källa: Barnplantorna

Does HPV vaccination prevent the development of cervical cancer? Are there harms associated with being vaccinated?

New evidence published today in the Cochrane Library shows that human papilloma virus (HPV) vaccines protect against cervical lesions in young women, particularly in those who are vaccinated between the ages of 15 and 26. It also summarizes findings on harms that have been assessed in randomized controlled trials.

Most people who have sexual contact at some point in their life will be exposed to the human papilloma virus (HPV). In the majority of women, HPV infection will be cleared by the immune system. When the immune system does not clear the virus, persistent HPV infection can cause abnormal cervical cells. These lesions are known as cervical ‘precancer’ because over time they can progress to cervical cancer if left untreated.

There are many different types of HPV. Some are associated with the development of cervical lesions that can become cancerous and are considered as high-risk HPV types. Two of these high-risk types (HPV16 and HPV18) account for about 70% all cases of cervical cancer worldwide. Vaccines have been developed that help the immune system to recognize certain HPV types. Because cervical cancer can take several years to develop, regulatory bodies and international health agencies such as the World Health Organization (WHO) regard cervical lesions as the preferred outcome measure for HPV vaccine trials.

A team of Cochrane researchers has summarized results of 26 studies in 73,428 women conducted across all continents over the last eight years. Most women in the studies were under the age of 26 years old, although three trials recruited women between 25 and 45 years. The studies were well-designed, randomizing the women to either HPV vaccine or a placebo. The review evaluates evidence for two vaccines: the bivalent vaccine targeting HPV16 and 18, and the quadrivalent vaccine targeting HPV16/18 and two low-risk HPV types causing genital warts. The newer vaccine that targets nine HPV types was not included in the review since it has not been compared against a placebo in a randomized controlled trial.

The review looked at two groups of people: women who are free of high-risk HPV at the time of vaccination and all women regardless of HPV status at vaccination. The effects of the vaccine were measured as precancer associated with HPV16/18 and precancer irrespective of HPV type. The review looked at data from ten trials assessing cervical lesion data at between three and a half to eight years after vaccination.

None of the studies have followed up participants for long enough to detect an effect on cervical cancer.  The researchers looked at precancer cervical lesions instead. They found that in young women who did not carry HPV, vaccination reduced the risk of developing precancer. About 164 per 10,000 women who got placebo and 2 per 10,000 women who got the vaccine went on to develop cervical precancer.

The researchers also looked at data from all enrolled women regardless whether they were free of high-risk HPV at vaccination or not. Among women aged 15 to 26 years, vaccines reduced the risk of cervical precancer associated with HPV16/18 from 341 to 157 per 10,000.  HPV vaccination reduced also the risk for any precancer lesions from 559 to 391 per 10,000.

In older women vaccinated between 25 to 45 years the HPV vaccine does not work as well. This might be because older women are more likely to have been exposed already.

The evidence also shows that the vaccines do not appear to increase the risk of serious side effects which was about 7% in both HPV vaccinated or control groups. The researchers did not find increased risk of miscarriage in women who became pregnant after vaccination. However, they emphasize that more data are required to provide greater certainty about very rare side effects and the effect vaccines have on rates of stillbirth, and babies born with abnormalities in those who became pregnant around the time of vaccination.

Cochrane lead author, Dr. Marc Arbyn, of the unit Cancer Epidemiology, Belgian Cancer Centre, Sciensano, said: “The findings of this review should be viewed within the context of multiple global surveillance studies, which have been conducted by the Global Advisory Committee on Vaccine Safety from the WHO since the vaccinations were licensed. The committee concluded that the risk-benefit profile of prophylactic HPV vaccines remains favourable and expressed its concerns about unjustified claims of harm that lack biological and epidemiological evidence, and which may affect the confidence of the public. At the same time, the Committee encouraged health authorities to continue surveillance and examination for potential adverse events.”

Dr. Jo Morrison, Consultant in Gynaecological Oncology at the Musgrove Park Hospital, Somerset, UK, said: “Vaccination aims to prime the immune system to produce antibodies that can block subsequent natural HPV infection. These data show that immunizing against HPV infection protects against cervical precancer, and it is very likely that this will reduce cervical cancer rates in the future. However, it cannot prevent all cervical cancer and it is still important to have regular screening, even if you have been vaccinated.”

She added: “Cervical cancer can take many years to develop following HPV infection and development of precancer lesions, therefore long-term follow-up studies are needed to find out the effects of HPV vaccination on cervical cancer rates.”

–END-

Editor’s notes: 

Full citation: Arbyn M, Xu L, Simoens C, Martin-Hirsch PPL. Prophylactic vaccination against human papillomaviruses to prevent cervical cancer and its precursors. Cochrane Database of Systematic Reviews 2018, Issue 5. Art. No.: CD009069. DOI: 10.1002/14651858.CD009069.pub3.

Breakdown of results by sub-groups of women:

Women who are hrHPV DNA negative (only efficacy data for women aged 16-26y)

HPV vaccines reduce hgCIN associated with HPV16/18 from 164/10,000 to 2/10,000 (high certainty). They reduce also any precancer irrespective of HPV types from 287/10,000 to 106/100,000 (high certainty). HPV vaccination protects also against AIS associated with HPV16/18 (from 9 to 0 per 10,000) and any AIS (from 10 to 0/10,000) – moderate certainty for both AIS outcomes.

Women who are HPV16/18 DNA negative

The effect of HPV vaccines on risk of precancer differ by age group. In younger women, HPV vaccines reduce precancer associated with HPV16/18 from 113 to 6/10,000 (high certainty). HPV vaccines lower any precancer from 231 to 95/10,000 (high certainty). In females older than 25, the vaccines probably reduce precancer associated with HPV16/18 from 45 to 14/10,000 (moderate certainty).

Women unselected by HPV DNA status

In women vaccinated at 15 to 26 years of age, HPV vaccination reduces precancer associated with HPV16/18 from 341 to 157/10,000 (high certainty) and any precancer from 559 to 391/10,000 (high certainty).

In older women vaccinated between 25 to 45 years, the effects of HPV vaccine on precancer are smaller, and this may be due to previous exposure to HPV. The risk of precancer associated with HPV16/18 is probably lowered from 145/10,000 in unvaccinated women to 107/10,000 following HPV vaccination (moderate certainty). The risk of any precancer is probably similar between unvaccinated and vaccinated (341/10,000 compared with 356/10,000, moderate certainty).

Source: Wiley/Cochrane

Vaccin behöver inte göra ont – film om hur föräldrar kan hjälpa

Föräldrar kan avleda barns smärta. En liten videofilm som visar hur finns nu för svenska tittare. ”It doesn’t have to hurt” är en kanadensisk film som visar hur man som förälder kan hjälpa sitt barn så att sticket inte blir en jobbig upplevelse.

Filmen visar en liten kavat flicka som säger sin mamma: ”Jag vet att du är rädd för stick men jag behöver inte vara det. Du kan hjälpa mig genom att låta mig blåsa såpbubblor, spela spel eller andas djupt. Och ge mig EMLA-plåster. Och säg inte att det snart går över!”

It doesn’t have to hurt är en kampanj från Centre for Pediatric Pain Research i Kanada som med hjälp av bland annat sociala medier vill visa föräldrar hur de på bästa sätt kan hjälpa sina barn till minskad smärta. Den nordiska forskargruppen PEARL, som står för Pain in Early Life, har satt svensk text till filmen som finns på YouTube ( https://youtu.be/KgBwVSYqfps  ). Genom att klicka på kugghjulet kan man välja mellan olika språk på undertexten.

Filmen är visad över 220 000 gånger över hela världen och är tillsammans med ”The power of a parent’s touch” (https://youtu.be/3nqN9c3FWn8  ) som handlar om smärtlindring till nyfödda och också har svenska undertexter en del i det arbete som PEARL driver tillsammans med sina kanadensiska kollegor för att tillsammans med föräldrar och sjukvården minska barns smärta.

I Sverige har PEARL sin bas vid Örebro universitet där forskningen bland annat handlar om hur föräldrar kan sitta hud-mot-hud med sitt nyfödda barn eller sjunga för att minska smärtan vid provtagning och injektioner.

Mats Eriksson

Professor i omvårdnadsvetenskap med inriktning mot pediatrisk omvårdnad

Örebro universitet

070-779 22 44

mats.h.eriksson@oru.se

Lyssna på barnen – och lindra skräcken för nålstick

Är du rädd för att ta blodprov? För ett barn kan skräcken för nålsticket bli traumatiskt – rädslan kan i värsta fall hänga kvar i resten av livet. För att ta reda på vad för slags stöd barnen vill ha har forskaren Katarina Karlsson pratat med de viktigaste personerna – barnen själva.

– Små barn är kompetenta och medagerande personer som bör lyssnas på. Gör man det och låter barnet ledsaga den vuxne i hur stödet ska utformas blir det allra bäst, säger doktoranden Katarina Karlsson, vid Högskolan i Borås och Jönköping University, som i sin forskning följt barn i åldrarna 3-7 år när de har varit med om nålstick i vården för att ta reda på vad de behöver för stöd.

Hennes studie visar att en procedur som för en vuxen kan ses som ”bara ett nålstick” kan vara traumatiskt för ett barn.

Katarina Karlsson har videofilmat barn, föräldrar och sjuksköterskor vid nålstick och sedan gjort intervjuer samt tittat på det filmade materialet tillsammans med dem.

– Det är få som har pratat direkt med de yngre barnen, man har tidigare utgått från vuxna, föräldrar och sjuksköterskor, och deras upplevelser av hur barnen reagerar och känner. Det är oerhört viktigt att prata direkt med de små barnen och låta dem få en röst.

Rädslans många ansikten
Rädslan är den värsta konsekvensen av att vara med om ett nålstick som barn. Och rädslan har många ansikten.

– Det behöver inte bara vara smärtan barnet är rädd för utan det kan också handla om förlorad kontroll, att det är många personer inblandade som man inte känner, det oförutsägbara och rädsla för att vara fast, att inte komma därifrån, säger Katarina Karlsson.

Stödet man ger små barn vid nålstick behöver därför formas utifrån rädslan. Barnets behov av stöd är kopplat till barnets upplevelse av rädsla.

– För att stöd vid nålprocedurer ska fungera behöver de vuxna först förstå att barnet behöver stöd och sedan förstå hur barnet uttrycker rädsla. Rädsla uttrycks på olika sätt. Yngre barn visar rädsla med kroppsspråk, men de kan också visa det verbalt, alla är olika.

En av slutsatserna i Katarina Karlssons avhandling handlar om att stödet utvecklas dialektiskt, som en cirkelrörelse mellan barn och vuxna. Om man låter barnet ledsaga den vuxne i hur stödet ska utformas och utgår från varje barns särskilda önskemål, då blir stödet som allra bäst och nålsticksproceduren som minst upprörande.

Barnets makt är liten
Hur gör man då rent konkret för att ge stöd till ett barn som ska vara med om ett nålstick?

– Barn hanterar och bearbetar händelser genom lek, så genom att använda lek kan man komma långt. Här kan föräldrarna komma med värdefull information om vad barnen tycker om att leka. De vuxna kan gärna använda humor, busa och lek. Men barn i de här situationerna behöver också bli ompysslade, uppassade på och sitta i knät. De vill ha en trygg famn.

Att sticka ett litet barn med nål är inte bara en traumatisk situation för barnet, även föräldrarna påverkas och kan ha negativa erfarenheter av nålprocedurer. Då är det viktigt att man som vårdpersonal bedömer föräldrarna och ser om de också behöver stöd för att i sin tur kunna hjälpa sitt barn.

Fasthållning aldrig ett stöd
Katarina Karlssons forskning visar också att även om vårdpersonalen involverar barnet så mycket det går i proceduren så är barnets makt liten. De vuxnas makt blir väldigt tydlig och det skakar om barnens värld.

Det värsta scenariot är när barnet drabbas av panik och föräldrar och vårdpersonal tvingas hålla fast barnet, något som ibland blir nödvändigt.

– Fasthållning är aldrig ett stöd ur barnets perspektiv, säger Katarina Karlsson

Avhandling
”Jag är rädd, jag vill till mamma”:Yngre barns, föräldrars och sjuksköterskors levda erfarenheter av nålprocedurer i vården

Källa: Högskolan i Borås

Effect of prophylactic paracetamol administration at time of vaccination on febrile reactions and antibody responses in children: two open-label, randomised controlled trials

Prof Roman Prymula MD a , Prof Claire-Anne Siegrist MD b, Roman Chlibek MD a, Helena Zemlickova MD c, Marie Vackova MD a, Jan Smetana MD a, Patricia Lommel BScb d, Eva Kaliskova MD e, Dorota Borys MD d, Lode Schuerman MD d
Summary

Background
Although fever is part of the normal inflammatory process after immunisation, prophylactic antipyretic drugs are sometimes recommended to allay concerns of high fever and febrile convulsion. We assessed the effect of prophylactic administration of paracetamol at vaccination on infant febrile reaction rates and vaccine responses.
Methods
In two consecutive (primary and booster) randomised, controlled, open-label vaccination studies, 459 healthy infants were enrolled from ten centres in the Czech Republic. Infants were randomly assigned with a computer-generated randomisation list to receive three prophylactic paracetamol doses every 6—8 h in the first 24 h (n=226) or no prophylactic paracetamol (n=233) after each vaccination with a ten-valent pneumococcal non-typeable Haemophilus influenzae protein D-conjugate vaccine (PHiD-CV) co-administered with the hexavalent diphtheria-tetanus-3-component acellular pertussis-hepatitis B-inactivated poliovirus types 1, 2, and 3-H influenzae type b (DTPa-HBV-IPV/Hib) and oral human rotavirus vaccines. The primary objective in both studies was the reduction in febrile reactions of 38·0°C or greater in the total vaccinated cohort. The second objective was assessment of immunogenicity in the according-to-protocol cohort. These studies are registered with ClinicalTrials.gov, numbers NCT00370318 and NCT00496015.
Findings
Fever greater than 39·5°C was uncommon in both groups (after primary: one of 226 participants [<1%] in prophylactic paracetamol group vs three of 233 [1%] in no prophylactic paracetamol group; after booster: three of 178 [2%] vs two of 172 [1%]). The percentage of children with temperature of 38°C or greater after at least one dose was significantly lower in the prophylactic paracetamol group (94/226 [42%] after primary vaccination and 64/178 [36%] after booster vaccination) than in the no prophylactic paracetamol group (154/233 [66%] after primary vaccination and 100/172 [58%] after booster vaccination). Antibody geometric mean concentrations (GMCs) were significantly lower in the prophylactic paracetamol group than in the no prophylactic paracetamol group after primary vaccination for all ten pneumococcal vaccine serotypes, protein D, antipolyribosyl-ribitol phosphate, antidiphtheria, antitetanus, and antipertactin. After boosting, lower antibody GMCs persisted in the prophylactic paracetamol group for antitetanus, protein D, and all pneumococcal serotypes apart from 19F. Interpretation Although febrile reactions significantly decreased, prophylactic administration of antipyretic drugs at the time of vaccination should not be routinely recommended since antibody responses to several vaccine antigens were reduced. Funding GlaxoSmithKline Biologicals (Belgium). Source: The Lancet, Volume 374, Issue 9698, Pages 1339 - 1350, 17 October 2009