Särlösning för antroposofiska medel tas bort

Regeringen vill ta bort undantaget som ger möjlighet att ge försäljningstillstånd för antroposofiska medel. Idag lämnas en proposition med förslag på ändringar av läkemedelslagstiftningen till riksdagen.

Sedan 1993 har det funnits ett undantag i läkemedelslagstiftningen som gjort det möjligt att ge särskilda försäljningstillstånd för antroposofiska medel. Detta utanför ordinarie processer för andra läkemedel och preparat hos Läkemedelsverket.

Det nya lagförslaget innebär att tillverkare av antroposofiska medel kommer behöva ansöka om registrering eller godkännande för försäljning hos Läkemedelsverket och där bli prövade enligt de regler som gäller för övriga läkemedel, exempelvis de för homeopatiska läkemedel.

– Vi kan inte ha särlösningar för vissa preparat som ges undantag från den befintliga läkemedelslagstiftningen. Lagstiftningen ställer höga krav på läkemedel och då är det enda rimliga att det gäller lika för alla, säger socialminister Annika Strandhäll.

För att ge tillverkarna av antroposofiska medel en möjlighet att hinna ansöka och visa att de uppfyller kraven, föreslår regeringen vissa övergångsregler för sådana medel som redan har tillstånd. Det innebär förenklat en fortsatt möjlighet att sälja antroposofiska medel som i dag har tillstånd, förutsatt att en ansökan om godkännande eller registrering lämnas in till Läkemedelsverket senast den 1 september 2019. Om ansökan lämnas i tid ska de medel som ansökan avser få fortsätta att säljas till dess att Läkemedelsverket har tagit slutlig ställning till ansökan, vilket bedöms ske omkring halvårsskiftet 2021.

Regeringens lagförslag innebär ändringar i läkemedelslagen, lagen om receptregister, lagen om läkemedelsförmåner, lagen om handel med läkemedel och i lagen om behandling av personuppgifter i ärenden om licens för läkemedel. Lagförslagen ska även säkerställa att lagstiftningen på området lever upp till kraven i EU-rätten.

Lagförslagen föreslås börja gälla den 1 juli 2018.

Källa: Regeringskansliet

Karolinska Universitetssjukhuset inviger en ny enhet för neonatal hemsjukvård som blir den största i Sverige

Igår den 14 februari invigde Astrid Lindgrens barnsjukhus vid Karolinska Universitetssjukhuset en ny enhet för neonatal hemsjukvård i Solna där 12 barn kan vårdas samtidigt i hemmet. Tillsammans med befintliga enheter för hemsjukvård på Danderyd och Huddinge blir detta den största neonatala hemsjukvården i landet där totalt 42 barn kan vårdas samtidigt hemmet.

Att vårda sjuka nyfödda patienter i hemmet i stället för på sjukhus har flera fördelar; infektionsrisken minskar samtidigt som familjen lättare kan återkomma till vardagslivet i sin hemmiljö.

– Det är en fantastisk effektiv vårdform och vår enhet blir den ojämförligt största neonatala hemsjukvårdsenheten i landet säger Kajsa Bohlin Överläkare Neonatologi, Patientflödeschef Nyföddhetsvård.

Neonatal hemsjukvård bedrivs i samverkan med den slutna neonatalvården och är en fortsättning på slutenvårdstillfället fast den sker i hemmet. Hemsjukvården är bemannad måndag-fredag, helg och jourtid vänder sig föräldrar till våra neonatalavdelningar vid behov. Neonatal hemsjukvård är en väl etablerad vårdform och har funnits i Stockholm sedan 90-talet och initierades för att minska perioden då det sjuka nyfödda barnet behöver vara inneliggande på sjukhus. Studier visar att vårdformen är säker med låg frekvens av återinläggningar.

Nu kommer hemsjukvård som utgår från neonatalavdelningen att finnas även på Solna och fungera som en brygga mellan tiden då sjuka nyfödda barn behöver vårdas på neonatalavdelning tills dess att är barnet friskt och stort nog att klara sig utan stöd av sjukvården.

Samtidigt som den nya enheten för hemsjukvård startas av Patientområde Sjuka nyfödda barn vid Karolinska universitetssjukhuset flyttar neonatalmottagningen vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna in i nya lokaler.

Källa: Karolinska sjukhus

Nya framsteg i medicinering av muskelsjukdom hos barn

Genterapiläkemedlet Spinraza ger avsevärda förbättringar även vid den näst svåraste formen av muskelsjukdomen spinal muskelatrofi, där barnen insjuknar vid 6 till 18 månaders ålder. Det visar en studie publicerad i New England Journal of Medicine (NEJM).

– Effekterna är övertygande, och det här stärker resultaten från den förra studien, säger Mar Tulinius, professor i pediatrik vid Sahlgrenska akademin, och överläkare på Drottnings Silvias barn- och ungdomssjukhus.

Även i den tidigare studien, publicerad i NEJM i november, var Mar Tulinius ansvarig för den svenska delen. Då gavs Spinraza vid den svåraste formen av spinal muskelatrofi, SMA typ 1, som drabbar barn före sex månaders åder.

Den här gången gäller det SMA typ 2, där insjuknandet sker när barnen lärt sig sitta själva men ännu inte börjat gå. Muskulaturen försvagas successivt, barnen kommer aldrig upp på benen, och i förlängningen krävs andningshjälp för att överleva.

Styrka och rörelseförmåga

Två av tre barn i den aktuella studien fick Spinraza, ett av tre fick placebo. Och även den här gången visade det sig att läkemedlet med den aktiva substansen nusinersen, som delvis kompenserar för ett nedärvt genetiskt fel, förändrade barnens situation.

Deras förmåga att sitta rakt, lyfta händerna, förflytta sig genom att rulla runt med mera förbättrades med i genomsnitt fyra poäng på den skala som används för att mäta förändringar vid spinal muskelatrofi. Barnen i placebogruppen gick samtidigt tillbaka i snitt 1,9 poäng på skalan.

– Naturalförloppet är att barnen förlorar poäng på den här skalan. Även om det varierar inom gruppen är de aldrig destinerade till att bli bättre. Det faktum att styrka och rörelseförmåga ökade hos dem som fick läkemedlet är egentligen helt fantastiskt, säger Mar Tulinius.

Rekommenderad behandling

Personer med spinal muskelatrofi saknar ett protein som krävs för att de motoriska nervcellerna i ryggmärgen ska fungera. Om båda föräldrarna är anlagsbärare är sannolikheten för att barnet ska få sjukdomen 25 procent.

Varje år insjuknar ett tiotal barn i Sverige i SMA. De två svåraste varianterna, typ 1 och 2, omfattas av en nyligen utfärdad rekommendation från NT-rådet vid Sveriges kommuner och landsting om att barnen under vissa förutsättningar och strikt kontroll kan erbjudas behandling med Spinraza.

– Ofta säger man nej, vi har inte råd, när det kommer till dyra särläkemedel. Men det här har så bra effekt att det inte går att bortse ifrån, säger Mar Tulinius.

Titel: Nusinersen versus Sham Control in Later-Onset Spinal Muscular Atrophy; http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa1710504

Källa: Barnbladet

Vaccin behöver inte göra ont – film om hur föräldrar kan hjälpa

Föräldrar kan avleda barns smärta. En liten videofilm som visar hur finns nu för svenska tittare. ”It doesn’t have to hurt” är en kanadensisk film som visar hur man som förälder kan hjälpa sitt barn så att sticket inte blir en jobbig upplevelse.

Filmen visar en liten kavat flicka som säger sin mamma: ”Jag vet att du är rädd för stick men jag behöver inte vara det. Du kan hjälpa mig genom att låta mig blåsa såpbubblor, spela spel eller andas djupt. Och ge mig EMLA-plåster. Och säg inte att det snart går över!”

It doesn’t have to hurt är en kampanj från Centre for Pediatric Pain Research i Kanada som med hjälp av bland annat sociala medier vill visa föräldrar hur de på bästa sätt kan hjälpa sina barn till minskad smärta. Den nordiska forskargruppen PEARL, som står för Pain in Early Life, har satt svensk text till filmen som finns på YouTube ( https://youtu.be/KgBwVSYqfps  ). Genom att klicka på kugghjulet kan man välja mellan olika språk på undertexten.

Filmen är visad över 220 000 gånger över hela världen och är tillsammans med ”The power of a parent’s touch” (https://youtu.be/3nqN9c3FWn8  ) som handlar om smärtlindring till nyfödda och också har svenska undertexter en del i det arbete som PEARL driver tillsammans med sina kanadensiska kollegor för att tillsammans med föräldrar och sjukvården minska barns smärta.

I Sverige har PEARL sin bas vid Örebro universitet där forskningen bland annat handlar om hur föräldrar kan sitta hud-mot-hud med sitt nyfödda barn eller sjunga för att minska smärtan vid provtagning och injektioner.

Mats Eriksson

Professor i omvårdnadsvetenskap med inriktning mot pediatrisk omvårdnad

Örebro universitet

070-779 22 44

mats.h.eriksson@oru.se

Cochleaimplantat på barn väcker ilska på sociala medier

Kommentar på sociala medier

”BP en fascistisk sammanslutning som ägnar sig åt rashygien och utrotning”

Med BP avses Barnplantorna. Efter kontakt med Facebook togs kommentaren bort, men den är polisanmäld.

BAKGRUND

Cochleaimplantat/CI är sedan över trettio år en etablerad behandlingsmetod att återskapa ett sinne, hörselsinnet. Det är en av de största medicinteknologiska landvinningarna i modern tid.

Flera hundra tusen personer över hela världen, barn och vuxna, hör med cochleaimplantat. Att vara döv idag betyder inte samma sak som för årtionden sedan. Cochleaimplantat har inneburit ett fullständigt nytt skeende inom behandlingen av grav hörselnedsättning/dövhet – ett skeende utan slut.

Dagens implantat revolutionerar för döva!

I mitten av 1970-talet arbetade Dr Graeme Clark (Australien) och Dr William House (USA) med att utveckla flerkanaliga implantat för stimulans av koklean. Clarks försök att utforma en elektrod som lätt skulle kunna införas i koklean började med ett grässtrå och turbinsnäckor på stranden i Australien. Han utformade en elektrod som liknade grässtrået i egenskaper och 1978 gjorde han den banbrytande operationen på en vuxen dövbliven man. Implantatet behövde vidareutvecklas för ökad ljuduppfattning. 1983 lanserades det första 22-kanaliga implantatet och 1985 lämnar amerikanska FDA (Food and Drug Administration) sitt godkännande för implantering av vuxna. 1990 godkänner så FDA CI-behandling av barn över två år och ett år senare får det första minderåriga barnet i Sverige höra med CI.

Mer information om cochleaimplantat återfinns här cochleaimplantat

Språkutveckling för barn med cochleaimplantat

Behandling med cochleaimplantat av döva barn har sedan första barnet fick höra med CI i slutet av 1980-talet samt 1991 i Sverige väckt ilska hos en ansenlig fraktion individer inom dövrörelsen.

Idag genomgår döva barn CI-behandling, vilket initieras med en operation av implantatet i innerörat (snäckan), redan under ett års ålder. Så tidig CI-behandling är gynnsam då den optimerar möjligheterna till normal eller nästintill normal hörsel- och talspråksutveckling om barnet inte har andra diagnoser, som kan påverka utvecklingen av hörsel och talspråk.

Tidig optimal exponering av hörsel- och talspråk är en evidensbaserad förutsättning för att sinnesområdena i hjärnan ska utvecklas och samverka. Vid normal ljudstimulans mognar hörselbanorna och den s.k. hörselbarken alltmer fram till fem års ålder och under barnets första levnadsår är hjärnans plasticitet som störst. Cochleaimplantat ger en kraftfull stimulering av hörselbanorna och hörselsinnet och tillser att sinnesområdena i hjärnan samverkar. För barn som erhåller cochleaimplantat är det under de första barnaåren som hjärnbarken utvecklas och specialiseras.

CI-klinikerna och läkarnas uppdrag

Vid de CI-behandlande sjukhusen arbetar team innehållande läkare, teknisk audiolog, hörselingenjör, audionom, psykolog, kurator, logoped och specialpedagog. Utifrån deras samlade kompetens ges råd till föräldrar hur behandling med cochleaimplantat utifrån individbasis ska optimeras. Läkares och teamens samlade uppdrag är att handla utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.

NUTID 2018

Motståndet mot CI väcker reaktioner mot föräldrar till barn med CI

Ända sedan CI initierades och då särskilt på barn, har behandlingen väckt reaktioner, som tydligt beskrivs i en rad myter om CI grundade på okunskap eller faktaresistens d.v.s. en ovilja att ta in ny kunskap. Generella myter genom åren beskrivs här Myter

Dövrörelsen tycks i otakt med verkligheten. På sociala medier förekommer krav om att döva ska finnas med på CI-klinikerna när läkare möter föräldrar. De vill att föräldrar ges information om det som beskrivs som dövkompetens som tydligen bara kan förmedlas av döva. Läkares arbete är som nämnts att möta patienter utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.

Det har ifrågasatts huruvida CI återskapar ett sinne, hörselsinnet, då ett barn ändå inte blir normalhörande. För ett barn som erhåller CI tidigt kommer CI-hörseln att vara normen d.v.s. det sätt som de hör på.

Stora delar av dövrörelsen kräver att barn med CI (och ibland alla barn med hörselnedsättning) ska lära sig teckenspråk.Barnens föräldrar förväntas vara språkgivare på både sitt eget modersmål samt teckenspråk. Föräldrar känner sig värderade utifrån grad av teckenspråks-kunnighet. Ett barn med CI som har ett åldersadekvat talspråk och lever inkluderad i vårt gemensamma samhälle har ringa möjligheter att utveckla och upprätthålla ett språk som aldrig används.

Många föräldrar till barn med CI ser idag att deras barn medelst CI-hörsel har möjligheter att utöver svenska lära sig engelska, franska, spanska m.fl. språk för att kommunicera med så många som möjligt. Det ger och har redan givit unga med CI-hörsel helt andra möjligheter än vad de hade haft för några decennier sedan utan CI-hörsel. Positivt! En mindre andel föräldrar till barn med CI har andra bevekelsegrunder till att lära sig teckenspråk. Det är och förblir önskvärt att ha förtroende för föräldrars kompetens i dialog med CI-kliniker och habilitering (interventionsverksamheter).

Dövhet en medicinsk diagnos – döva är inget folkslag

Det medicinska perspektivet att dövhet är en medicinsk diagnos som idag framgångsrikt kan behandlas krockar med ett annat perspektiv. Det handlar om att döva ser sig som ett speciellt folkslag att jämföras med samer och andra minoritetsgrupper.

Redan i slutet av 1990-talet beskrev sociolog Katarina Jacobsson konflikterna tydligt i sin licentiatsavhandling Social kontroll i dövvärlden;

En diskurs kan sägas utgöras av en uppsättning termer, fraser och framställningsformer som möjliggör beskrivningar enligt en viss kulturs preferenser; den tillhandahåller former för hur saker och ting ska berättas och tolkas. En diskurs är med andra ord begränsande.

På sociala medier benämns föräldrar till barn med CI som utrotare!

Det är mer än bara beklagligt att föräldrar till barn med CI på sociala medier å det grövsta ifrågasätts i sina föräldraroller. Det har handlat om att bli kallad utrotare och att inte vilja sina barns bästa.

En ansenlig fraktion av dövrörelsen bombarderar återkommande Barnplantornas öppna Facebook-sida med kommentarer, som av många föräldrar och av Barnplantorna uppfattas som nedsättande, ifrågasättande av föräldrar och deras föräldraskap etc.

En ansenlig fraktion av dövrörelsen anser sig ha tolkningsföreträde på allt som handlar om döva barn. En ansenlig fraktion av dövrörelsen anser sig ha tolkningsföreträde hur föräldrar till barn med CI ska förhålla sig samt vilken information de CI-behandlande sjukhusen inklusive hörselhabiliterande enheter i Sverige ska förse föräldrar med. En ansenlig fraktion av dövrörelsen avkräver personer med annat synsätt än dövrörelsens samlade diskurs förklaringar, bevekelsegrunder samt ursäkter offentligt om dessa individer (föräldrar, professionella) innehar andra uppfattningar än dövrörelsens. Föräldrar och särskilt barn måste enligt en ansenlig fraktion av dövrörelsen träffa döva för att få veta mer om ”sitt” folkslag och dövas historia.

Det uppfattas av många som sektliknande och skrämmande.

Polisanmälan

Barnplantorna har de senaste åren valt att polisanmäla inlägg på sociala medier som

  • Bilder på Barnplantornas ordförande (Gyllenram) tillsammans med Adolf Hitler där texten angav ”Adolf Hitler utrotade judar och Gyllenram utrotar döva barn.
  • Ett konstaterande på Barnplantornas öppna Facebooksida där en person hoppas att en namngiven person i Barnplantornas styrelse ”dör i en tragisk bilolycka”
  • Ett långt inlägg på Facebook ägnas åt ”rashygien och utrotning” (”BP är en fascistisk organisation som ägnar sig åt rashygien och utrotning”).Inlägget möttes med gillande och kommentar som ”alla föräldrar som får ett barn som inte är som dem måste gå igenom en nyorienteringsprocess”.

Föräldrar äger all rätt att fatta avgörande beslut å barnens vägnar, vid medicinsk behandling av dövhet, som grundar sig på medicinsk evidens utan att bli ifrågasatta.

Barnplantorna är väl medvetna om att detta inlägg kan väcka en rad reaktioner i sociala medier.

BARNPLANTORNA

BARNPLANTORNA är en riksorganisation för föräldrar till barn/ungdomar med cochleaimplantat (CI), hörapparater, benförankrade hörapparater (Baha) samt andra typer av hörapparater. BARNPLANTORNA ger ut en tidning, Barnplantabladet samt bedriver kurs- och informationsverksamhet till föräldrar och yrkesverksamma inom området barn med hörselnedsättning.

Barn med funktionsnedsättning mer utsatta på nätet

Unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar spenderar mer tid på nätet än unga utan diagnoser. De utsätts också oftare för mobbning, hot och sexuella inviter på nätet. För att hjälpa dem att utnyttja nätets alla möjligheter och rusta dem med försiktighetsåtgärder har riksförbundet Attention i samverkan med Statens medieråd tagit fram ett nytt webbverktyg: Koll på nätet.

Koll på nätet riktar sig till unga på högstadiet och gymnasiet. Eleven får följa den fiktiva karaktären Alex genom korta berättelser som handlar om kommunikation på sociala medier, näthat, mobbning och sexuella kontakter och sedan ta ställning till olika situationer som kan uppstå.

Koll på nätet har utvecklats av Pedagogiskt Centrum på uppdrag av Attention Hisingen-Kungälv inom ramen för Arvsfondsprojektet Nätkoll och i samarbete med Statens medieråd. Mer information om webbverktyget hittar du här: Koll på nätet – webbverktyg för högstadiet och gymnasiet.

Nätet – möjligheter & risker på en och samma gång
För många unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan internet underlätta kommunikationen. En person med till exempel Aspergers syndrom kan ha svårt att förstå sociala koder men ha lättare att uttrycka sig via mejl eller chatt.

Samtidigt har de svårare att värdera information och kontakter vilket gör dem extra sårbara. Personer med till exempel ADHD kan ha ett ökat bekräftelsebehov som gör dem mer benägna att lita på andra på nätet.
I senaste undersökningen Föräldrar & medier 2017 svarar föräldrar så här:

Föräldrar till barn 13–16 år med funktionsnedsättningar:
37 % uppger att barnet blivit socialt isolerat till följd av internetanvändning eller spelande
(jämfört med 14 % i hela populationen)
18 % uppger att barnet kontaktats av vuxna som söker sexuell kontakt via internet
(jämfört med 5 % i hela populationen).

Föräldrar till barn i åldern 17–18 med funktionsnedsättningar:
28 % uppger att ungdomarna har fått sexuella kommentarer eller förslag på internet
(jämfört med 10 % i hela populationen)
39 % uppger barnet blivit mobbat eller hotat på internet eller via mobilen
(jämfört med 17 % i hela populationen)

Övrig information
Vill du veta mer om hur livet på nätet ser ut för barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar? Lyssna på Nohatepodden Diagnoser i det digitala där Madelein Larsson Wollnik från Nätkoll samtalar med Jonas Söderlund, kurator på Bris, om hur vuxna i deras närhet kan vara ett stöd.

Statens medieråd är en expertmyndighet som följer medieutvecklingen och har i uppdrag att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och skydda dem från skadlig mediepåverkan.

Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar NPF och i målgruppen ingår personer med ADHD, Aspergers syndrom/ Autismspektrumtillstånd, språkstörning och Tourettes syndrom.

Källa: Statens Medieråd

3,2 miljoner kronor till projekt för att stärka barns trygghet i familjer med missbruk

3,2 miljoner kronor till projekt för att stärka barns trygghet i familjer med missbruk

Forskning visar att många barn far illa i familjer med missbruk. Idag erbjuds en rad insatser till familjer med missbruksproblem, men det är oklart vilka effekter dessa insatser ger. Forskningsprojektet ”Jag & min familj” på Högskolan Dalarna ska utveckla ett öppenvårdsprogram som involverar hela familjen med särskilt fokus på barnens delaktighet. Effekterna ska sedan prövas i en studie.

De flesta insatser till barn i familjer med missbruk ges genom Socialtjänsten och riktas till både direkt till barnen och indirekt till familjen eller familjens nätverk. Det kan vara till exempel enskilt samtalsstöd till barnen eller familjebehandling. Men enligt en rapport från Socialstyrelsen så är kunskaperna om hur dessa olika insatser faktiskt påverkar barnens situation otillräckliga. Det finns en efterfrågan av studier där även barn deltar och berättar om sin egen situation.

–  Många av de studier som finns refererar dessutom till amerikanska förhållanden och därför är det viktigt att det görs studier utifrån hur det ser ut i Sverige, säger Kari Jess, projektledare och universitetslektor i socialt arbete vid Högskolan Dalarna.

Forskningsprojektet sker i samarbete med Region Gävleborg och Uppsala universitet och drar i gång i januari. Ett öppenvårdsprogram ska implementeras i Borlänge, Uppsala, Gävle, Sandviken, Hudiksvall och Hofors som deltar i projektet. Huvudfokus kommer att vara på barnen.

– Behoven är stora, vilket framgår av antalet barn som växer upp i familjer med missbruk. Så intresset från kommunerna att delta har varit stort, säger Kari Jess.

Metoderna i programmet ska sedan prövas i en studie bland de kommuner som är med. Basen i programmet har tagits fram av Ann Lyrberg som är utvecklingsledare Region Gävleborg. Christina Nehlin som är forskare vid Uppsala universitet medverkar också.

Barns utveckling kan försenas om föräldrarna missbrukar och risken är större att barnen själva utvecklar missbruk eller blir destruktiva mot sig själva och andra. Dessutom har barnen en ökad risk att utveckla psykiska problem.

–  Vi hoppas att vårt projekt ska innebära bättre kommunikation i familjerna, att barnens perspektiv uppmärksammas och att de vuxna ska motiveras till förändring av sina drogvanor, säger Kari Jess.

Bakgrund

Kari Jess var mellan 2012 och 2014 med i ett utvecklingsprojekt som finansierades med pengar från Socialstyrelsen. Syftet var att hitta samarbetsytor för barn-, familje- och vuxenenheter inom Socialtjänsten. ”Jag & min familj” utvecklades i Sandvikens kommun och var det mest lovande projektet. Det fortsatte efter projektperiodens slut. Förra året sökte projektet utan framgång medel från Folkhälsomyndigheten, men lyckades sedan få medel från Socialstyrelsen under hösten 2017 för att utveckla ett utbildningsprogram. Med hjälp av en helt ny ansökan till Folkhälsomyndigheten och ett färdigt utbildningspaket så har projektet nu fått pengar för att utbilda handläggare i medverkande kommuner och göra en effektstudie.

Programmet ska involvera hela familjen och har som målsättning att:

  • Barnens trygghet ska stärkas
  • Både barn och vuxna ska förbättra sin psykiska hälsa
  • Klimatet i familjen ska förbättras
  • Den vuxnes motivation till förändring av sina alkohol-/drogvanor ska stärkas
  • Barn och vuxna ska ha upplevt sig delaktiga i programmet

Projektet pågår till och med hösten 2021.

För mer information kontakta Kari Jess, e-post: kje@du.se eller telefon: 023-77 85 13 

Barn som själva tar sig till skolan mår och presterar bättre

Skolresan handlar inte bara om att ta sig från hemmet till skolan. Forskning visar att valet av transportsätt och aktiviteter under resan påverkar barns välmående och prestation i skolan.

– Barn som inte reser självständigt, det vill säga utan föräldrars översikt, förlorar naturliga möjligheter att utforska sin närmiljö och att interagera med kompisar på egen hand. Det leder till att de blir mindre självständiga och trygga i sin närmiljö.

– Studierna om ökat bilresande kopplar även till den ökning av psykisk ohälsa bland barn och unga som vi ser idag, säger Jessica Westman, doktor i psykologi vid CTF, Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet.

Hon har i sin avhandling studerat hur olika faktorer som färdsätt och aktiviteter påverkar barns välmående och prestation i skolan och varför föräldrar istället väljer att skjutsa sina barn.

Fler föräldrar skjutsar sina barn till skolan

Hennes studier visar att barn mår och presterar bättre när de får gå, cykla eller åka buss till skolan. Trots detta väljer allt fler föräldrar att skjutsa sina barn med bil – oavsett om avståndet till skolan är kort eller långt.

– Föräldrar väljer bil av praktiska skäl. Till skillnad från föräldrar i andra länder så anser många svenska föräldrar att vägen till skolan är trygg och lämplig för barn att färdas på självständigt. Ändå väljer de bilen. Det är en bekymmersam utveckling och jag hoppas att min forskning kan bidra till att motivera till en förändring, säger Jessica Westman.

För att få till en förändring behöver skolskjuts eller andra alternativ upplevas som lika praktiska. Det är det viktigt att fånga alla aspekter av färdmedelsval och inte bara fokusera på ”hårda faktorer” som hur avstånd, trafik och barns ålder påverkar resan till skolan – utan också hur personliga preferenser styr, det vill säga föräldrars beteende och känslor. Då blir det lättare att finna verktyg som kan motivera föräldrar till att förändra sina barns resvanor.

Aktiviteter påverkar barnen positivt

Studien har visat att barn som är aktiva under sina skolresor – pratar och umgås med vänner eller surfar på mobilen – är gladare och nöjdare än de barn som sitter tysta för sig själva eller slumrar i bilen. Aktiva barn presterade också bättre på ett test som genomfördes när de anlände till skolan.

– Vi behöver omvärdera barns skolresor. En skolresa är en möjlighet för barn och ungdomar att ägna sig åt aktiviteter som gör att de blir pigga och glada vilket kan lägga grunden för hur man mår resten av dagen. Det bästa är att resa tillsammans med kamrater – gärna gå eller cykla.

– Måste man ändå åka bil – se till att ha roligt med ditt barn och gör resan till en trevlig stund för umgänge. Det är nog mitt bästa tips för bilburna föräldrar, säger Jessica Westman.

Avhandlingen:

Drivers of children’s travel satisfaction.

Kraftfull åtstramning mot att använda tvångsåtgärder mot barn

Kraftfull åtstramning mot att använda tvångsåtgärder mot barn

I dag överlämnas betänkandet från utredningen om tvångsåtgärder mot barn SOU2017:111 till socialminister Annika Strandhäll. Utredningen föreslår bland annat att barn inte ska få vårdas tillsammans med vuxna och att barn inte heller ska få vårdas på en rättspsykiatrisk klinik om barnet inte omfattas av lagen om rättspsykiatrisk vård.

Utredningens uppdrag har varit att ytter­ligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för de barn som tvångsvårdas samt bidra till kvalitetsutveckling inom hälso- och sjukvården, med särskilt fokus på tvångsvården.

– Regeringen vill stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten. Regeringen ser också behovet av att tvångsåtgärder mot barn och unga används så lite som möjligt. Jag kommer nu noga läsa igenom utredningens arbete för att se hur vi kan arbeta vidare med förslagen, säger Annika Strandhäll.

– Barn utsätts för tvångsåtgärder i Sverige, varje dag, och användningen måste minskas kraftigt. Vi ser ett stort behov av att synliggöra barnens behov och skapa förutsättningar för utveckling av kvalitet, kunskap och kompetens. Dessutom behövs mer insyn och kontroll av verksamheten om vi ska kunna leva upp till de åtaganden vi har enligt barnkonventionen, säger samordnaren Kerstin Evelius.

Utgångspunkten för förslagen ska vara att minska eller om möjligt avskaffa användningen av tvångsåtgärder utan att försämra förutsättningarna att bereda barn nödvändig vård. Utredningen lämnar flera förslag för att stärka barnrättsperspektivet och kraftfullt åtstrama möjligheten att använda tvångsåtgärder mot barn i psykiatrisk tvångsvård.

Utredningens centrala förslag är:

  • Vid alla beslut och åtgärder som rör barn ska barnets bästa utredas och särskilt beaktas.
  • Barn ska inte få vårdas tillsammans med vuxna om det inte i det enskilda fallet bedöms vara förenligt med barnets bästa. Barn ska inte heller få vårdas på en rättspsykiatrisk klinik om barnet inte omfattas av lagen om rättspsykiatrisk vård.
  • Kraftigt begränsade möjligheter att använda tvångsåtgärder mot barn, synnerliga skäl ska föreligga för de mest integritetskränkande åtgärderna.
  • Stärkta möjligheter att kunna överklaga beslut för barn inom tvångsvården
  • Stärkta möjligheter till insyn och kvalitetsutveckling i vården genom inrättandet av ett särskilt utvecklings- och kontrollorgan

5 miljoner till forskning om kopplingen mellan barncancer och hjärtsjukdomar

Idag finns inte tillräcklig forskning om sambandet mellan medfött hjärtfel och barncancer samt mellan barncancer och hjärt-kärlsjukdom. Därför delar Barncancerfonden och Hjärt-Lungfonden nu tillsammans ut 5 miljoner kronor i forskningsanslag till fyra forskare som ska driva denna forskning vidare.

Upp till en tredjedel av de barn som hjärttransplanterats utvecklar senare i livet cancerformen lymfom. Vidare har barn som drabbas av cancer ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, till följd av de starka mediciner som ingår i cancerbehandlingen. Det har skapat en ny patientgrupp: barn med hjärtproblem som utvecklar cancer och barn med cancer som utvecklar hjärtproblem.

Genom medel från PostkodLotteriet delar nu Barncancerfonden och Hjärt-Lungfonden tillsammans ut 5 miljoner kronor till fyra forskningsprojekt inom området. Marianne Jarfelt, barnonkolog och forskare vid Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus i Göteborg har fått 1 250 000 kronor i anslag för att undersöka förekomsten av hjärtpåverkan hos barncanceröverlevare samt identifiera riskfaktorer för hjärtsvikt.

– En av de allvarligaste komplikationerna av cellgiftsbehandling är hjärtsvikt. Förutom att undersöka förekomsten av hjärtpåverkan vill vi också undersöka hur hjärtsvikt uppkommer och om tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen. Vi vill även undersöka livskvalitet hos de patienter som drabbats av hjärtsvikt. Vi strävar efter att så småningom ta fram ett protokoll för hjärtundersökning med ultraljud, vilket bör inkluderas i vårdprogrammet för uppföljning efter barncancer, säger Marianne Jarfelt.

Tack vare forskning och nya behandlingsmetoder har överlevnaden för barn med cancer ökat från 20 till 80 procent de senaste 30 åren.

– Upp till 60 procent av barncanceröverlevarna drabbas av sena komplikationer, såsom hjärt- och kärlproblem. Det är en skör balansgång att hitta skonsamma behandlingar samtidigt som vi ska öka överlevnadsnivån. Tack vare den här specialsatsningen hoppas vi få fram ny forskning inom ett område där kunskapen idag är begränsad, säger Kerstin Sollerbrant, forskningschef på Barncancerfonden.

Ytterligare tre forskare tilldelas medel för forskningsprojekt om kopplingen mellan barncancer och hjärtsjukdomar:

Britt-Marie Ekman-Joelsson 1 250 000 kr, Göteborg
Projekttitel: Identifiering av riskfaktorer för uppkomst av post-transplantationslymfom

När ett barn hjärttransplanteras är läkemedel som hämmar immunsystemets funktion (s.k. immunosuppressiv behandling) en förutsättning för att det transplanterade hjärtat ska accepteras i kroppen, men behandlingen medför en ökad risk för lymfom. Syftet med studien är att kartlägga immunsystemets funktion hos hjärttransplanterade barn. Genom att följa immunförsvaret hoppas forskargruppen kunna öka förståelsen för uppkomsten av lymfom och minska risken för att dessa barn får lymfom, kanske genom att skräddarsy immunosuppressiv behandling.

Petru Liuba 700 000 kr, Lund
Projekttitel: Samspel mellan hjärta och kärl hos unga barncanceröverlevare

Barn som tidigare har behandlats för cancer har en ökad risk för hjärtmuskelsjukdom s.k. kardiomyopati. Kardiomyopati är hos dessa barn den näst vanligaste orsaken till framtida död och sjukdom. I detta projekt studeras till synes friska unga vuxna barncanceröverlevare och jämförs med friska jämnåriga i syftet att hitta skillnader hjärt-kärlfunktionen med metoder som kan användas i den kliniska vardagen. Att hitta riskindivider ger möjligheter till att förebygga sjukdom med tidigt insatt behandling och råd om livsstilsförändringar.

Mikael Dellborg 1 800 000 kr, Göteborg
Projekttitel: Cancer hos barn och vuxna med medfödda hjärtfel i Sverige

Tack vare utvecklingen inom barnhjärtsjukvården uppnår de flesta som föds med hjärtfel idag vuxen ålder. Barn och vuxna med medfödda hjärtfel har dock en ökad risk för cancer. Den ökade risken kan orsakas av hjärtfelet i sig, medicinska behandlingar inklusive strålning från diagnostiska och terapeutiska ingrepp, eller av genetiska faktorer eller livsstilsfaktorer. Genom en omfattande databas, skapad från nationella register, kommer forskargruppen att skatta vad som har betydelse för att öka kunskapen och förbättra omhändertagandet, liksom framtagande av specifika och riktade screeningprogram.