Oro för att inte passa in kan bidra till fysisk smärta hos unga

Oro för att inte passa in i kompisgänget kan bidra till att ungdomar drabbas av fysisk smärta. Värst utsatta är tjejer. Det visar en avhandling av psykologiforskaren Matilda Wurm vid Örebro universitet.

 

– Det handlar alltså inte om mobbning utan om sådana saker som att inte accepteras av kompisarna, att inte passa in, säger Matilda Wurm.

Inom ramen för ett större projekt, Trestadsstudien, har hon följt 1 181 ungdomar i tre år, från sjuan till nian, för att studera hur smärta utvecklas över tid.

Den här oron, det Matilda Wurm kallar kompisrelaterad stress, kan bidra till utvecklandet av fysisk smärta i muskler och leder. Värken kan vara så svår att den påverkar vardagen för en del ungdomar.

– Det kan exempelvis handla om att de stannar hemma från skolan, att de får problem med att sova eller har svårt att koncentrera sig i skolan. Jag har definierat värk som att man har ont minst en gång i månaden och att det påverkar ungdomarnas kompisrelationer, skolan och/eller fritiden, förklarar Matilda Wurm.

Tjejer värst drabbade

Hennes studie visar att tjejerna är värst drabbade. I sjuan hade tjejerna och killarna visserligen lika mycket värk. Men i åttan och nian var det nästan dubbelt så många tjejer som killar som uppgav att de hade ont.

– Det finns forskning som visar att tjejer oroar sig mer över sina relationer med kompisar. De reagerar starkare om en kompisrelation hotas. Det finns också forskning som visar att tjejer faktiskt har mer att oroa sig över i sin vardag, det är mer press på dem än på killar. Det kan till exempel vara en sådan sak som att de måste hantera fysiska närmanden, vilket killar generellt oftast slipper.

För både skolan och föräldrar gäller det att vara medvetna om problematiken med kompisrelaterad stress, menar Matilda Wurm.

– Jag tror att skolan inte bara ska titta på det här med mobbning utan även fråga tjejer och killar om hur de har det med sina vänner. Skolan kan också öka sin kunskap om den här frågan genom att utbilda exempelvis kuratorer och skolsköterskor.

Smärtpatienter med social ångest

Matilda Wurm har i sin avhandling även studerat patienter som genomgår smärtrehabilitering. Här har hon tittat på en grupp smärtpatienter som lider av social ångest, vilket kan handla om sådant som att ha problem med att ringa till någon man inte känner, äta inför andra eller hålla ett anförande. Den gruppen jämfördes med en grupp bestående av smärtpatienter som inte hade några problem med sitt sociala liv.

Det visade sig att personerna med social ångest inte tillgodogjorde sig behandling lika bra som den andra gruppen.

– De sociala bitarna är viktiga att ta hänsyn till när det gäller smärta, konstaterar Matilda Wurm.

De här patienterna upplevde också att de hade svårt att gå tillbaka till jobbet.

– Den som har social ångest har kanske inte så lätt att ringa chefen och ställa krav på att exempelvis få jobba ett visst antal timmar. Då kanske man inte återgår till jobbet, trots att det hade varit möjligt om arbetsuppgifterna och arbetsplatsen hade anpassats lite.

Fakta om studien

I Matilda Wurms studie ingick 1 181 ungdomar. Av dem hade totalt 8,4 procent av sjundeklassarna värk i ryggen, axlarna eller nacken som påverkade deras vardag i viss mån. I åttondeklass hade siffran stigit till 10,5 procent för att sedan sjunka något i nian, till 9,9 procent.

I sjuan var det ingen större skillnad mellan killar och tjejer, även om tjejerna låg något högre. I åttan och nian såg det annorlunda ut – killarna låg kvar på ungefär sju procent medan värdet för tjejerna var nästan dubbelt så högt, runt 14 procent.

Källa: Örebro universitet

Ökad risk för hjärtmissbildningar hos barn till mammor med typ 1-diabetes

Gravida med typ 1-diabetes löper en högre risk att få barn med hjärtmissbildning. Risken är störst för kvinnor med en hög blodsockernivå under den tidiga graviditeten. Det visar en ny studie av forskare från Karolinska Institutet och Sahlgrenska Akademin som publiceras i BMJ.

Att patienter med typ 1-diabetes drabbas av olika sorters komplikationer har sedan länge varit känt. Nu visar en ny studie att gravida kvinnor med typ 1-diabetes har en ökad risk att få barn med hjärtmissbildningar.

– Vi bekräftar tidigare kunskap att det finns en ökad risk för missbildningar och den risken verkar framför allt bestå av hjärtmissbildningar. Risken för missbildningar påverkas särskilt av faktorer under den tidiga graviditeten och här spelar blodsockret en viktig roll, säger Jonas F. Ludvigsson, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet och överläkare vid Barnkliniken på Universitetssjukhuset Örebro.

Studien påvisar en tydlig koppling mellan ökade blodsockernivåer (HbA1c) hos mammor med diabetes och ökad risk för hjärtmissbildning hos barnet. Men även mammor vars blodsocker låg enligt dagens riktlinjer hade en ökad, om än fortfarande liten, risk. Resultaten visar att 3,3 procent av gravida med typ 1-diabetes och blodsockervärden inom de rekommenderade nivåerna fick ett barn med en hjärtmissbildning. Motsvarande siffra för kvinnor utan diabetes var 1,5 procent.

Gravida med typ 1-diabetes som hade ett mycket högt blodsocker, där HbA1c-nivån var 9,1 procent eller högre, löpte en betydligt högre risk.

– Där var risken att få ett barn med hjärtmissbildning så hög som 10,1 procent, eller vart tionde barn. Att risken för missbildningar kan kopplas till blodsockernivån under den tidiga graviditeten kan förklaras av att det är då fostrets organ utvecklas. Samtidigt är många kvinnor inte medvetna om att de är gravida under de första månaderna av graviditeten, säger Jonas F. Ludvigsson.

Därför är det viktigt att denna kunskap finns hos den blivande mamman redan när hon funderar på att skaffa barn, betonar han.

– Här finns troligen en möjlighet att påverka risken för hjärtmissbildningar hos barnet genom att hålla nere blodsockernivån. Samtidigt vet vi som läkare att många gravida kvinnor kämpar oerhört tappert för att hålla nere sitt blodsocker eftersom det inte är en lätt uppgift. Den potentiella nyttan av intensifierad insulinbehandling för att minska risken för hjärtmissbildningar ska också ställas mot eventuella risker hos mor och foster med alltför lågt blodsocker (hypoglykemi), säger Jonas F. Ludvigsson.

Studien gjordes genom att Nationella Diabetesregistret (NDR) samkördes med Patientregistret (PAR) och Medicinska födelseregistret (MFR). I studien jämfördes 2 458 levande födda barn till mammor med typ 1-diabetes med 1 159 865 barn till mammor utan diabetes. Eftersom det är en observationsstudie kan inga säkra slutsatser om orsakssamband dras. Forskarna planerar nu att gå vidare med fler undersökningar inom fältet.

Forskningen genomfördes med stöd av Diabetesfonden, Strategiska forskningsområdet epidemiologi (SfoEpi) vid Karolinska Institutet, Vetenskapsrådet, samt Stockholms läns landsting.

Publikation: ”Periconceptional glycemic control in type 1 diabetes and the risk of major birth defects: population based cohort study in Sweden”. Jonas F. Ludvigsson, Martin Neovius, Jonas Söderling, Soffia Gudbjörnsdottir, Ann-Marie Svensson, Stefan Franzén, Olof Stephansson, Björn Pasternak. BMJ, online 5 juli 2018.

Källa: Karolinska Institutet

Viktigt vara öppen för att prata sex med unga canceröverlevare

Känslan av att inte vara attraktiv, och missnöje med den sexuella förmågan. Det är verkligheten för många tonåriga och unga vuxna canceröverlevare. Forskning från Sahlgrenska akademin ger nu röst åt en grupp som ofta har en tuff resa tillbaka till ett normalt liv.

– Det finns en rädsla inom vården för att prata om det här, men man måste våga och man måste vilja, utan att bli burdus eller klämkäck, säger Maria Olsson, disputerad i pediatrik vid Sahlgrenska akademin, och specialistsjuksköterska inom cancerrehabilitering på universitetssjukhuset.

I arbetet med sin avhandling har hon genomfört elva fokusgruppsintervjuer och en webbaserad enkätundersökning med 540 deltagare, alla canceröverlevare i åldern 15-29 år. Av intervjuerna framgick tydligt att tonåringarna och de unga vuxna önskar ålderanpassade behandlingsmiljöer.

– Är man 17 år är det inte lätt att vårdas bland skrikiga småbarn. Den som är 25 kanske istället placeras på en fyrasal med herrar i 60-70-årsåldern som pratar aktier. Det är sällan man hamnar med någon i ens egen generation, de här patienterna är ofta utspridda, säger Maria Olsson.

Ärr och attraktion

Resultatet i enkätstudien visade att de unga canceröverlevarna kände sig mindre attraktiva på grund av sina kroppsliga ärr jämfört med en kontrollgrupp. För många tonåringar och unga vuxna är utseendet viktigt och ärr efter cancerbehandling ska inte nonchaleras, menar Maria Olsson.

Drygt fyra av tio killar och närmare åtta av tio tjejer som överlevt cancer svarade att de kände sig mindre attraktiva på grund av ärren. De utryckte också låg tillfredsställelse beträffande sexuell förmåga jämfört med kontrollgruppen. Mer av psykologiska skäl än till följd av fysiologiska biverkningar av behandlingen, visade det sig.

– De känner sig missnöjda med sin sexualitet, och de tycker inte om sin kropp och ärren som påminner om sjukdomen och det jobbiga de varit med om. Därför behövs det mer samtalsinsatser och psykologiskt stöd mot slutet av behandlingen, säger Maria Olsson.

Öppenhet för att prata sex

I studiens inledningsskede mötte hon och kollegorna motstånd när det gällde möjligheten att få ställa frågor om exempelvis sexualitet och självmordstankar. Det upplevdes för känsligt av finansiärer, registerhållare och prövningsnämnder, som skulle godkänna studien.

Ungdomarnas syn var en annan. Av de knappt tio procent som oroades av något i enkäten så gällde det i första hand frågan om fertilitet, i andra hand återinsjuknande i cancer. Att prata om sex var däremot inget problem, tvärtom var behoven stora, menar Maria Olsson.

– Man kan inte göra det i en fyrasal, men det finns många andra tillfällen. Som när man pratar om biverkningar av behandlingen, hur slemhinnor påverkas, då kan man komma in på det. Om man först ställer öppna frågor så märker man om patienten vill prata, och då kan man i så fall gå vidare. Det viktiga är att visa att man är beredd att prata också om detta.

Titel: Adolescent and young adult cancer survivors – body image and sexual health; http://hdl.handle.net/2077/55381

Kontakt: Maria Olsson 0722 42 16 95, maria.a.olsson@vgregion.se

Uppdrag för mer kunskap om både ätstörningar och ADHD

Regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att se över kunskapsläget kring två grupper. Det handlar dels om vård av personer med ätstörningar, dels konsekvenser för vuxna med diagnosen ADHD i samband med exempelvis sjukskrivningar och arbetslöshet.

– Unga kvinnor är särskilt drabbade av olika typer av ätstörningar och psykisk ohälsa. Det är ett samhällsproblem vi måste möta med mer kunskap. Jag vill gärna se någon form av nationellt stöd till vården, säger socialminister Annika Strandhäll.

– Alla som kan jobba ska också ges möjligheter att göra det. Vi ser att det finns en risk att personer med ADHD-diagnos får sämre förutsättningar att komma in på arbetsmarknaden efter arbetslöshet och sjukskrivning. Samhället ska bättre kunna förstå och möta människor i behov av stöd, säger socialminister Annika Strandhäll.

Gällande uppdraget kring vård av personer med ätstörningar ska Socialstyrelsen göra en bedömning av behoven för nationellt stöd till hälso- och sjukvården i form av kunskapsstöd, alternativt nationella riktlinjer. 1 miljon kronor avsätts. Uppdraget ska redovisas till Socialdepartementet senast den 15 november 2019.

Uppdraget gällande vuxna med ADHD handlar om att öka kunskapen om hur diagnosen påverkar möjligheterna att komma tillbaka till arbetsmarknaden efter sjukskrivning eller längre arbetslöshet. Uppdraget ska genomföras i samråd med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. 2 miljoner kronor avsätts. Uppdraget ska redovisas till Socialdepartementet senast den 15 juni 2019.

Källa: Socialdepartementet

Vilken diagnos du får kan påverkas av var du är född

Etnicitetsforskaren Anna Bredström har lusläst en 1000-sidig manual för psykisk sjukdom, DSM-5, för att undersöka hur den ser på kultur och etnicitet. Hon menar att manualen missar att även västvärlden har en kultur. Denna syn kan riskera att patienter inte bedöms efter samma kriterier.

Om Anna Bredström befinner sig i sitt arbetsrum är inte lätt att avgöra. Glasväggen ut mot korridoren är fulltejpad med bilder som skymmer insynen. I detta försök till avskärmad tillvaro har hon läst en nära 1000-sidig manual för psykiska sjukdomar fram och baklänges.

Det som sysselsatt Bredström i flera år är den nya versionen av DSM, den diagnostiska och statistiska handbok som används världen över för att diagnostisera psykisk sjukdom. Går du till en psykiater i USA är det efter DSM som dina symptom klassificeras. I Sverige används WHO:s koder för statistik och uppföljning, men i den kliniska psykiatrin används i huvudsak DSM eftersom den ger en mer utförlig beskrivning av varje diagnos.

År 2013 utkom en ny version av manualen, ett arbete som pågått under 10 år av hundratals internationella experter. I samband med det ville man ge den, vad man kallade, ”större kulturell känslighet”. Den tidigare versionen, DSM-IV, hade fått kritik för att ”exotifiera”. För en etnicitetsforskare är det naturligtvis intressant. Bredström ville se hur den nya versionen skiljde sig från den tidigare.

– Det här är ett av de mest betydelsefulla dokumenten för att vi ska förstå de här diagnoserna, och för att vi ska kunna jämföra hur olika sjukdomar yttrar sig i olika länder. Jag kunde inte låta bli att ta mig en titt på den, säger hon.

Hon lämnar sitt boktyngda krypin och går korridoren fram till fikarummet.

Inkonsekvent syn

Betydelsen av social och kulturell kontext för ett visst tillstånd är en debatterad fråga inom psykiatrin. Bredströms forskning har visat att manualen är inkonsekvent i sin syn på hur stor betydelse den omgivande kontexten har för att sätta en diagnos. Eftersom det inte går att ta ett blodprov för att visa hur en patient mår psykiskt krävs i viss mån att symptomen sätts i ett sammanhang, för att förstå varför patienten mår som den gör.

– I manualen ges omgivningen större betydelse för vissa patienter – de som inte är födda i västvärlden. Detta kan innebära att en latinamerikan som går till en psykiater i USA, bedöms den på andra grunder än den amerikan som är född i landet, säger Bredström.

Man skulle kunna tro att depression eller annan psykisk ohälsa yttrar sig på samma sätt världen över. Men så är det inte. Vissa av de symptom vi känner av, är bundna till den kultur vi vuxit upp i. Panikångest exempelvis kan uttryckas på olika sätt. Patienter i Sverige beskriver ofta att panikångest innebär bröstsmärta och andnöd, medan ångest för patienter i andra delar av världen även kan innebära tinnitus, huvudvärk och okontrollerat skrikande.

– Manualen beskriver de symptom som västvärlden upplever som de ”riktiga” symptomen på ångest. Det symptom andra kulturer upplever beskrivs i ett stycke under och kallas för ”kulturspecifika symptom”. Manualen bortser från att även vi i västvärlden har en kultur, säger Bredström.

Etnicitet som skiljelinje

De senast åren har psykiatrin lagt mer och mer vikt vid att studeras människans tankar, känslor och beteende utifrån ett perspektiv där biologiska mekanismer och aktivitet i hjärnan är centrala aspekter.

När DSM skulle revideras ville man i större utsträckning anpassa den till detta synsätt.

– Men hur går detta mer biologistiska sätt att se på människan ihop med hur synen på kultur påverkar oss? Manualen går alltså i riktning åt det så kallade biopsykiatriska hållet, förutom när det kommer till etnicitet.

Hon menar att etnicitet blir en skiljelinje inom psykiatrin – och för patienterna.

– Man har hörsammat kritiken och gjort vissa förbättringar. Men, manualen utgår fortfarande från att det västerländska är norm och att kultur finns överallt förutom där. Då riskerar man att patienter inte bedöms på samma kriterier.

Artikeln:

Culture and Context in Mental Health Diagnosing: Scrutinizing the DSM-5 Revision, Bredström, A. (2017) Journal of Medical Humanities.

Självmordstankar hos fetmaopererade ungdomar med hetsätningsproblematik

En ny studie vid Lunds universitet visar att problem med hetsätning kraftigt minskar efter gastrisk bypass- operation. Men svårigheter verkar dock kunna kvarstå. En av tre ungdomar med hetsätningsproblematik före fetmaoperation uppgav att de hade självmordstankar vid uppföljningen två år efter operationen.

82 ungdomar undersöktes före, ett år efter och två år efter att de genomgått en s k gastrisk bypass-operation. Forskarna undersökte hur operationen påverkade ätrelaterade problem såsom hetsätning samt känslostyrt och okontrollerat ätande, både vad gäller viktnedgång och det psykiska måendet i sig.

Före operationen uppgav 37 % av ungdomarna att de hade bekymmer med hetsätning. Den problematiken minskade påtagligt. Två år efter operationen uppgav endast 10 % att de fortfarande hetsåt. Likaså kunde en påtaglig förbättring av känslostyrt och okontrollerat ätande ses.

– Resultaten för ungdomar liknar de studier som gjorts på vuxna före och efter en fetmakirurgi, dvs en upplevelse av påtagligt förbättrad förmåga att kontrollera sitt ätande , säger Kajsa Järvholm, forskare i psykologi vid Lunds universitet.

Den självskattning som ungdomarna fick göra innan de opererades visade att de som led av hetsätning kände mer oro och ångest i allmänhet och hade lägre självbild än övriga. Ett år efter operationen mådde de mycket bättre och deras välmående låg nu i paritet med övriga opererade.

Men det visade sig att det förbättrade psykiska välmåendet bland flera av dem som led av hetsätning bara var tillfälligt. Två år efter operationen rapporterade den här gruppen återigen att de mår sämre psykiskt i jämförelse med dem som inte hade problem med hetsätning innan operationen.

– Var tredje i gruppen som rapporterade hetsätning före operationen uppgav att de hade självmordstankar två år efter gastrisk bypass. Samma siffra hos övriga ungdomar i studien låg på en av 18, säger Kajsa Järvholm.

Man har på senare år alltmer börjat uppmärksamma att det finns en viss ökad risk för självmord efter viktoperationer, men detta är första gången som samband med hetsätning belyses. Lundastudien är  inte tillräckligt stor för att dra säkra slutsatser och Kajsa Järvholm menar att man måste göra fler och större studier.

– Dock pekar våra resultat totalt mot att vi måste ägna särskild uppmärksamhet åt just hetsätningsproblematik hos ungdomar som viktopereras, säger hon.

Ett annat resultat från undersökningen var att de ungdomar som utvecklade problem med kontrollförlust över sitt ätande eller känslomässigt ätande efter operationen gick ner något mindre i vikt än ungdomar som upplevde kontroll över sitt ätande två år efter operationen. Däremot spelade det inte någon roll för viktutvecklingen om ungdomarna led av hetsätning eller känslostyrt ätande före operationen.

– Sammantaget visar vår studie på behovet av långsiktig uppföljning hos ungdomar efter fetmakirurgi särskilt beträffande den psykiska hälsan, säger Kajsa Järvholm. Ska fetmakirurgi införas som standardbehandling till ungdomar under 18 år behöver sjukvården bygga upp ett system med kvalificerad och fungerande uppföljning under flera år efter operationen.

Publikationen; “Binge eating and other eating-related problems in adolescents undergoing gastric bypass: results from a Swedish nationwide study (AMOS)” https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0195666317313569

Källa: Lunds universitet

BB Karolinska Huddinge invigt

Den 22 maj, invigdes de nya lokalerna på BB Karolinska Huddinge.  De 17 nya rummen är så kallade universalrum, det vill säga utrustade på samma sätt och kan användas för vård under graviditeten, förlossning och eftervård. Åtta av de nya rummen är även utrustade med badkar med uttag för lustgas.

Karolinska Universitetssjukhusets utökade förlossningsuppdrag innebär att fler gravida ska få föda på BB Huddinge. Förlossningskapaciteten kommer därmed öka successivt från 2018 och fram till 2022, då det kommer finnas plats för upp emot 2 250 fler förlossningar jämfört med i dag.

Syftet med nya BB Huddinges universalrum är en integration av förvård, förlossningsvård och eftervård på samma vårdyta. Det ökar kontinuitet och delaktighet i vården för gravida, födande och nyblivna familjer.

– Vi är så glada att vi äntligen får 17 nya fina rum som kommer stödja våra nya arbetssätt. På längre sikt får hela BB förlossningsverksamheten nya lokaler och det är då vi knyter ihop helheten, säger Susanne Lindberg, verksamhetsutvecklare och projektledare för nya BB Huddinge.

Från juni och till slutet av 2018 kommer B67-69 att användas som BB-avdelning. När rutiner och resurser finns på plats i anslutning till de nya lokalerna så utökas verksamheten till förlossning. BB Karolinska Huddinge kommer med även att införa en modell för förlossningsvården ”min barnmorska” som är ny för Stockholm. Det innebär att vården organiseras så att den födande kvinnan så långt det är möjligt får samma barnmorska när hon ska föda som under kontrollerna före förlossningen och under eftervården.

– Den nya vårdmodellen ”min barnmorska” är mycket spännande och något vi tror kommer uppskattas av gravida och deras närstående. Vi kommer satsa på förlossningsrädda, en grupp som behöver extra mycket trygghet, säger Susanne Lindberg.

När hela flytten är klar 2019 kommer verksamheten att ha en egen sal för akuta snitt och Karolinskas nya operationsenhet Chopin vägg-i vägg.

Källa: KS

Does HPV vaccination prevent the development of cervical cancer? Are there harms associated with being vaccinated?

New evidence published today in the Cochrane Library shows that human papilloma virus (HPV) vaccines protect against cervical lesions in young women, particularly in those who are vaccinated between the ages of 15 and 26. It also summarizes findings on harms that have been assessed in randomized controlled trials.

Most people who have sexual contact at some point in their life will be exposed to the human papilloma virus (HPV). In the majority of women, HPV infection will be cleared by the immune system. When the immune system does not clear the virus, persistent HPV infection can cause abnormal cervical cells. These lesions are known as cervical ‘precancer’ because over time they can progress to cervical cancer if left untreated.

There are many different types of HPV. Some are associated with the development of cervical lesions that can become cancerous and are considered as high-risk HPV types. Two of these high-risk types (HPV16 and HPV18) account for about 70% all cases of cervical cancer worldwide. Vaccines have been developed that help the immune system to recognize certain HPV types. Because cervical cancer can take several years to develop, regulatory bodies and international health agencies such as the World Health Organization (WHO) regard cervical lesions as the preferred outcome measure for HPV vaccine trials.

A team of Cochrane researchers has summarized results of 26 studies in 73,428 women conducted across all continents over the last eight years. Most women in the studies were under the age of 26 years old, although three trials recruited women between 25 and 45 years. The studies were well-designed, randomizing the women to either HPV vaccine or a placebo. The review evaluates evidence for two vaccines: the bivalent vaccine targeting HPV16 and 18, and the quadrivalent vaccine targeting HPV16/18 and two low-risk HPV types causing genital warts. The newer vaccine that targets nine HPV types was not included in the review since it has not been compared against a placebo in a randomized controlled trial.

The review looked at two groups of people: women who are free of high-risk HPV at the time of vaccination and all women regardless of HPV status at vaccination. The effects of the vaccine were measured as precancer associated with HPV16/18 and precancer irrespective of HPV type. The review looked at data from ten trials assessing cervical lesion data at between three and a half to eight years after vaccination.

None of the studies have followed up participants for long enough to detect an effect on cervical cancer.  The researchers looked at precancer cervical lesions instead. They found that in young women who did not carry HPV, vaccination reduced the risk of developing precancer. About 164 per 10,000 women who got placebo and 2 per 10,000 women who got the vaccine went on to develop cervical precancer.

The researchers also looked at data from all enrolled women regardless whether they were free of high-risk HPV at vaccination or not. Among women aged 15 to 26 years, vaccines reduced the risk of cervical precancer associated with HPV16/18 from 341 to 157 per 10,000.  HPV vaccination reduced also the risk for any precancer lesions from 559 to 391 per 10,000.

In older women vaccinated between 25 to 45 years the HPV vaccine does not work as well. This might be because older women are more likely to have been exposed already.

The evidence also shows that the vaccines do not appear to increase the risk of serious side effects which was about 7% in both HPV vaccinated or control groups. The researchers did not find increased risk of miscarriage in women who became pregnant after vaccination. However, they emphasize that more data are required to provide greater certainty about very rare side effects and the effect vaccines have on rates of stillbirth, and babies born with abnormalities in those who became pregnant around the time of vaccination.

Cochrane lead author, Dr. Marc Arbyn, of the unit Cancer Epidemiology, Belgian Cancer Centre, Sciensano, said: “The findings of this review should be viewed within the context of multiple global surveillance studies, which have been conducted by the Global Advisory Committee on Vaccine Safety from the WHO since the vaccinations were licensed. The committee concluded that the risk-benefit profile of prophylactic HPV vaccines remains favourable and expressed its concerns about unjustified claims of harm that lack biological and epidemiological evidence, and which may affect the confidence of the public. At the same time, the Committee encouraged health authorities to continue surveillance and examination for potential adverse events.”

Dr. Jo Morrison, Consultant in Gynaecological Oncology at the Musgrove Park Hospital, Somerset, UK, said: “Vaccination aims to prime the immune system to produce antibodies that can block subsequent natural HPV infection. These data show that immunizing against HPV infection protects against cervical precancer, and it is very likely that this will reduce cervical cancer rates in the future. However, it cannot prevent all cervical cancer and it is still important to have regular screening, even if you have been vaccinated.”

She added: “Cervical cancer can take many years to develop following HPV infection and development of precancer lesions, therefore long-term follow-up studies are needed to find out the effects of HPV vaccination on cervical cancer rates.”

–END-

Editor’s notes: 

Full citation: Arbyn M, Xu L, Simoens C, Martin-Hirsch PPL. Prophylactic vaccination against human papillomaviruses to prevent cervical cancer and its precursors. Cochrane Database of Systematic Reviews 2018, Issue 5. Art. No.: CD009069. DOI: 10.1002/14651858.CD009069.pub3.

Breakdown of results by sub-groups of women:

Women who are hrHPV DNA negative (only efficacy data for women aged 16-26y)

HPV vaccines reduce hgCIN associated with HPV16/18 from 164/10,000 to 2/10,000 (high certainty). They reduce also any precancer irrespective of HPV types from 287/10,000 to 106/100,000 (high certainty). HPV vaccination protects also against AIS associated with HPV16/18 (from 9 to 0 per 10,000) and any AIS (from 10 to 0/10,000) – moderate certainty for both AIS outcomes.

Women who are HPV16/18 DNA negative

The effect of HPV vaccines on risk of precancer differ by age group. In younger women, HPV vaccines reduce precancer associated with HPV16/18 from 113 to 6/10,000 (high certainty). HPV vaccines lower any precancer from 231 to 95/10,000 (high certainty). In females older than 25, the vaccines probably reduce precancer associated with HPV16/18 from 45 to 14/10,000 (moderate certainty).

Women unselected by HPV DNA status

In women vaccinated at 15 to 26 years of age, HPV vaccination reduces precancer associated with HPV16/18 from 341 to 157/10,000 (high certainty) and any precancer from 559 to 391/10,000 (high certainty).

In older women vaccinated between 25 to 45 years, the effects of HPV vaccine on precancer are smaller, and this may be due to previous exposure to HPV. The risk of precancer associated with HPV16/18 is probably lowered from 145/10,000 in unvaccinated women to 107/10,000 following HPV vaccination (moderate certainty). The risk of any precancer is probably similar between unvaccinated and vaccinated (341/10,000 compared with 356/10,000, moderate certainty).

Source: Wiley/Cochrane

Ny webbtext om vegansk mat till barn på SLV:s hemsida

Att laga vegansk mat som ger tillräckligt med näring och energi för små barn kräver mycket kunskap. Nu finns tydligare information om vegansk mat för barn på vår webbplats.

Sedan 2011, då råden om mat för spädbarn och småbarn kom, har vi haft information om alla typer av vegetarisk mat på webbplatsen, inklusive helvegetarisk mat. Barnhälsovården har dock efterlyst en särskild text som riktar sig till föräldrar som vill ge sina barn vegansk mat, och som personal inom barnhälsovården kan använda som stöd vid rådgivning.

Det finns några saker som är särskilt viktiga att tänka på när det gäller vegansk mat till barn. Barn som inte äter några animaliska livsmedel måste få vitamin B12 antingen genom mat berikad med vitamin B12 eller kosttillskott. I dagsläget finns dock inget lämpligt kosttillskott på den svenska marknaden för de minsta barnen. För dem är det därför bröstmjölk och berikade livsmedel som gäller. För att underlätta för föräldrar och personal har vi i texten lagt till information om rekommenderat intag av vitamin B12.

Dessutom har vi ändrat skrivningen om algolja, så att vi gör skillnad på den och på andra algpreparat. Alger och algpreparat kan innehålla skadligt höga halter av jod, men algolja tas från mikroalger som odlas i tankar och inte i havet och är därför vanligen fria från jod. Vi kan dock inte vara helt säkra på att det inte kan finnas algoljor med höga halter jod, så vi hänvisar fortfarande till information på förpackningen eller kontakt med tillverkarna.

Källa: Livsmedelsverket

Färre får cochleaimplantat i Sverige trots att behandlingen är en besparing för samhället!

Cochleaimplantat (CI) – en behandling inom sjukvården för att återskapa hörsel har sedan i slutet av 1980-talet revolutionerat möjligheterna för både barn och vuxna att höra. WHO (World Health Organization) visar i rapporten ”Action for Hearing Loss – Make a Sound Investment” tillsammans med rapporten ”Spend2Save” att behandling med CI är ytterst kostnadseffektivt. Ändå underfinansierad i Sverige!

Statistik från Socialstyrelsen – tillgången till CI beror på var du bor

Statistik från Socialstyrelsens hemsida om operationer i sluten vård avseende cochleaimplantat har precis publicerats för 2016. Statistiken visar dels antal operationer regionvis samt utifrån åldersgrupper. Det är tydligt att  flera regioner  kraftigt minskat antal CI-operationer per 100 000 invånare (Halland, Dalarna, Södermanland Stockholm, Gävleborg Västmanland m.fl.). I några regioner har antalet CI-operationer ökat som t.ex. i Jönköping, Västerbotten och Norrbotten. I Riket kan en minskning noteras fast sjukvården är medveten om att behovet av CI är större än antalet som får höra med CI ett återskapat sinne.

Statistik från Socialstyrelsen – färre äldre får CI

Socialstyrelsens statistik visar också antal CI-opererade i olika åldersintervall. Det kan konstateras en minskning av tillgången till CI-behandling efter 70 års ålder.

Resultaten är häpnadsväckande trots gedigen forskning och statistik i en europeisk rapport ”Spend”Save” som visar  att investering i hörselteknik ger bättre livskvalitet och är en besparing för samhället. Personer med hörselnedsättning löper fem gånger större risk att utveckla demenssjukdomar. Hörselnedsättning  kan sättas i samband med ökad användning av socialtjänst och sjukvård.

Läs sammanfattningen av rapporten Spend2Save

Barnplantornas och Socialstyrelsens statistik: Behovsstyrning saknas

Långt innan myndigheter eller sjukvård påbörjade statistik-dokumentation  avseende CI-behandling har Barnplantorna sedan slutet av 1990-talet årligen fört statistik på antal barn med ett (unilateralt)t och två (bilateralt) cochleaimplantat. I början av 2000-talet påbörjade Barnplantorna även statistikinsamling avseende vuxna med CI. Statistiken insamlas från alla CI-behandlande sjukhus i Lund, Göteborg, Linköping, Örebro, Stockholm, Uppsala och Umeå.

Barnplantornas statistik visar att under 2017 CI-opererades

  • unilateralt 22 barn
  • bilateralt 67 barn
  • unilateralt 171 vuxna
  • bilateralt 25 vuxna

89 barn CI-opererades under 2017 med ett eller två cochleaimplantat.

196 vuxna CI-opererades med ett eller två cochleaimplantat.

Antal barn motsvarar i stort de barn diagnosticerade med grav hörselnedsättning/dövhet vid nationell hörselscreening av nyfödda  samt de barn under 18 år som CI-opereras på grund av en över tid försämrad hörselfunktion.

Antal vuxna som CI-behandlas (unilateralt/bilateralt) torde, vid studie av Barnplantornas och Socialstyrelsens återkommande statistik, vara grovt underdimensionerat.

Behandling med CI saknar fortsatt behovsstyrning/planering, vilket Barnplantorna hävdat i många år. ÖNH/CI-avdelningarna vid de behandlande universitetssjukhusen har fortsatt svårt att få sjukhusledning och landstingsregioner att prioritera cochleamplantat och därmed erbjuda jämlik och tillgänglig vård.

Efter en CI-behandling  har sjukvården ett livslångt patientansvar för en medicinsk behandling som återskapar ett sinne, hörselsinnet. Besparingen för samhället efter en CI-handling är idag väldokumenterat så också sjukvårdens patientansvar.

Utförlig statistik.

http://www.barnplantorna.se/horselteknik/statistik/

Källa: Barnplantorna