Andelen ensamkommande flickor och yngre barn ökar

En allt större andel av de ensamkommande barn som söker asyl i Sverige är flickor och yngre barn. Socialstyrelsens analys visar att kommunerna behöver utveckla sitt mottagande av dem. Många befinner sig i en utsatt situation – flera av flickorna är redan gifta, har egna barn och placeras hos familjer som inte alltid utreds som andra familjehem.

Andelen flickor bland de ensamkommande barnen har ökat från 16 procent 2012 till 23 procent de fem första månaderna 2017, enligt nationell statistik. Bland barnen under 13 år är 33 procent flickor. För att ta reda på mer om deras situation har Socialstyrelsen intervjuat företrädare för 74 kommuner och stadsdelar som tagit emot minst tre flickor under 2016.

– Kommunerna uppger att det är svårt att hitta passande boenden för de ensamkommande flickorna. Mottagandet har på många håll utformats främst för pojkar, med särskilda HVB och anpassade fritidsaktiviteter. Analysen visar att socialtjänsten behöver uppmärksamma flickornas situation mer, säger Elisabet Svedberg, utredare på Socialstyrelsen kunskapscentrum för ensamkommande barn.

Speciellt komplicerat kan det vara att hitta lösningar för de flickor som är gifta och har egna barn. De intervjuade kommunerna ansvarar för 905 flickor och 41 av dem uppges vara gifta. 53 av flickorna, 7 procent, har ett eller flera barn. Det är en hög andel jämfört med rikssnittet på 0,1 procent för flickor 13–17 år . Föräldraledighet anges av flera kommuner som skäl när flickorna inte går i skolan, vilket är fallet för 3 procent av de 905 flickorna.

Placeras ofta i nätverkshem
Andelen barn under 13 år har legat på 11 procent sedan 2013, med undantag för 2015 då andelen var 7 procent. Under de första fem månaderna 2017 har andelen ökat till 15 procent. En majoritet av både flickorna och de yngre barnen placeras i så kallade nätverkshem, där de bor tillsammans med släktingar eller andra vuxna som de redan känner.

– Många gånger kan det vara tryggt för barnet att bo hos någon som hen redan känner. Men det finns också risk för att barnet isoleras eller får svårt att integreras i samhället, särskilt när familjen själv är asylsökande. Varje hem måste utredas noga för att socialtjänsten ska kunna säkerställa att familjen kan tillgodose barnets behov och rättigheter, säger Petra Rinman, enhetschef för kunskapscentrumet.

Kravet på utredning inför placering gäller alla hem. Närmare 60 procent av kommunerna svarar att de har utrett alla nätverkshem på samma sätt som övriga familjehem. Några kommuner beskriver att de gör ”light-versioner” när de utreder hem med släktingar eller andra närstående. Språksvårigheter och problem med att göra registerkontroller lyfts fram som förklaringar.

– För många nätverkshem är det självklart att ta hand om ett barn inom släkten, men socialtjänsten lyckas inte alltid förklara vad uppdraget innebär och kan ha svårt att nå fram med stöd, säger Elisabet Svedberg och tillägger:

– I de fallen kan det behövas extra täta uppföljningar av hur barnet har det – om barnet mår bra och utvecklas, går i skolan, integreras och får den vård som behövs. Det yttersta ansvaret för barnet ligger alltid hos socialtjänsten.

Källa: Socialstyrelsen