Akademiska inför klimatsmarta förlossningar

Både vid förlossningar och operationer används lustgas som bedövningsmedel. Gasen har inga negativa effekter på mamman eller fostret, däremot över 300 gånger kraftigare inverkan på klimatet än koldioxid. Vid operationer har Akademiska sjukhuset halverat sina utsläpp de senaste fem åren. Nu ska även förlossningarna bli klimatsmarta.

– Vi kommer att introducera så kallade dubbelmasker med aktiv utsugningsfunktion, som hindrar att lustgasen sprids i förlossningssalarna, säger Marianne Gertzell, avdelningschef på förlossningen vid Akademiska sjukhuset. I stället leds gasen via rör till en reningsanläggning på våningen under. I maskinen sker en kemisk reaktion där gasmolekylen sönderdelas och omvandlas till vattenånga, alltså kväve och syre. Ingen restprodukt bildas.

– Med tanke på att drygt 4000 barn föds årligen vid Akademiska sjukhuset kan utsläppen minska med över 90 procent. Det är viktigt att alla verksamheter inom sjukhuset hjälper till att minska utsläppen. En positiv sidoeffekt är förbättrad arbetsmiljö. Att vistas i rum med extrema koncentrationer lustgas kan ge trötthet och huvudvärk, fortsätter Marianne Gertzell.

Akademiska sjukhuset är miljöcertifierat enligt internationell standard sedan 2005. All personal engageras i miljöarbetet som exempelvis omfattar källsortering och strategier för att minska utsläpp av antibiotika och andra läkemedel. På operationsområdet har man de senaste fem åren framgångsrikt ersätt lustgas med intravenösa bedövningsmedel och infört ett system där utandningsluft tillvaratas och lustgasen ”återvinns” i ett omedelbart kretslopp.

Källa: Akademiska sjukhuset i Uppsala

Förändringar i flerfunktionsgener ger cancer hos barn och unga

En avhandling från Sahlgrenska akademin visar att tre gener, som i förändrad form ligger bakom en rad elakartade tumörsjukdomar, normalt är involverade i flera basala processer i kroppens celler. Detta kan vara anledningen till att tumörerna uppkommer tidigt och framförallt påträffas hos barn och unga vuxna.
I avhandlingen har FET-familjen av gener undersökts. Det är en grupp av tre gener som förekommer i förändrad form i flera olika elakartade mjukdelstumörer och leukemier. I sjukdomarna hittas FET-generna som så kallade fusionsgener där delar av två olika gener har smält samman till en. Fusionsgener ger upphov till abnorma fusionsproteiner som ibland kan omvandla normala celler till cancerceller.
Människokroppen är uppbyggd av en mängd olika specialiserade celltyper som nervceller, fettceller och tarmceller. Dessa bildas då stamceller förökar sig och gradvis mognar ut längs olika utvecklingsbanor. När något går fel i denna process kan cancer uppstå. Studien visar att aktiviteten hos FET-familjens gener minskar när celler mognar ut och generna tros därför spela en roll under en cells mer stamcellslika stadier. När fusionsgener som innehåller FET-gener uppkommer blir cellernas normala utmognad blockerad. Resultatet blir en cancercell med stamcellslika egenskaper som kan föröka sig okontrollerat.
– Vi fann även att FET-generna är inblandade i cellens svar på yttre och inre stress samt när celler sprider ut sig. Förändringar i sådana processer är vanligt förekommande i cancerceller, säger Mattias Andersson.
Vanligtvis krävs det skador i flera olika gener för att cancerceller ska utvecklas och det tar därför lång tid. Eftersom FET-generna är involverade i flera av cellens normala processer tros de i förändrad form parallellt påverka flera av de kontrollsystem som hindrar en vanlig cell från att bli en cancercell. Detta kan ge upphov till en snabb cancerutveckling och vara anledningen till att tumörer med FET-fusionsgener ofta hittas hos barn och unga vuxna.
– Genom att studera de normala FET-generna har vi fått en ökat förståelse för vad som kan gå fel i cancerceller som har förändringar i dessa gener. Sådan kunskap kan på sikt leda till nya behandlingsmetoder av de tumörsjukdomar som innehåller FET-fusionsgener, säger Mattias Andersson.

Källa: Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

Picky-Eating – Just a Phase or Something More Serious?

Catering to a child who is a picky-eater is like being a short-order cook: chaotic. Dinnertime becomes a war zone, with hopeless battles fought over vegetables and macaroni and cheese.

Picky-eating is as normal as potty-training, a right of passage in childhood development. Taste-buds evolve and food preferences expand in these early years. Even the best of parents can have a difficult time getting their child to eat. In fact, picky-eating is one of the most common occurrences in children, often outgrown as the child reaches adolescence. But if eating behavior inhibits normal developmental and physical growth processes, it could be something much more severe – a pediatric feeding disorder.

“The difference between a fussy eater and a child with a feeding disorder is the impact the eating behavior has on a child’s physical and mental health,” says Peter Girolami, Ph.D., Assistant Director of the Pediatric Feeding Disorders Program at the Kennedy Krieger Institute in Baltimore, Maryland – one the first programs of its kind in the United States and the largest in the world to treat pediatric feeding disorders.

Pediatric feeding disorders are more common than most think, afflicting up to 10 percent of all infants and children, according to published literature. Children classified as having a feeding disorder do not consume enough calories and nutrients to promote healthy growth and development. It is important to differentiate between a picky eater, who may consume a restricted but still nourishing diet, from a child who consumes, for example, only three to four types of foods, eliminating entire food groups and compromising healthy growth.

Common symptoms of a pediatric feeding disorder are:
• An abrupt change in eating habits lasting longer than 30 days
• Delayed development of skill set necessary to self feed or consume higher textures
• Weight-loss or failure to gain appropriate weight
• Choking/coughing during meals
• Unexplained fatigue, loss of energy
• Disruptive behavior during mealtime

Feeding disorders are not all created equal. Some children can have aversions to food groups or certain textures and colors, while others lack the skills to self-feed or refuse to eat any food at all. The assortment of behaviors that constitute a feeding problem vary from child to child and include food refusal (e.g., crying, head turning, spitting out food, throwing utensils, packing or holding food in mouth, aggression, and getting out of the seat), coughing/gagging, and vomiting. Many children with feeding disorders also suffer from a serious medical, behavioral or psychological condition that can contribute to the onset of the feeding disorder – 30 percent of children with development delays have difficulty feeding at some point during their childhood. Other common medical conditions that are associated with feeding disorders include gastroesophageal reflux disease (GERD), food allergies, cancer, and complications from premature birth. Children that undergo surgeries unrelated to food may also develop feeding problems, as feeding tubes can throw them off track.

Early diagnosis and treatment is extremely important when it comes to feeding disorders. The longer it is left untreated, the more complex it can become—in extreme cases, children can even require feeding tube assistance. Children with feeding disorders can also have serious complications from nutritional deficiencies such as anemia. Undernourished children are also at risk for developmental delays including the inability to crawl, walk and talk, which could lead to oral, motor and sensory problems.

Since there is no common cause or symptom that is characteristic of all pediatric feeding disorders, each case is unique with varying challenges to effective treatment. Both biological and social interactions need to be individually addressed for each child during diagnosis and when developing an appropriate treatment program. Kennedy Krieger’s Pediatric Feeding Disorders Program takes an interdisciplinary approach. A team of professionals with expertise in many specialties – from gastroenterology to behavioral psychology and speech pathology– work together to help each child modify behavior, build motor skills and treat associated medical conditions.

“It’s not a one-size fits all model,” insists Dr. Girolami. “Our team addresses the many causes of feeding disorders and their associated complications so we can give the child and family the best care available.”

For more information on feeding disorders and treatment options, visit http://feedingdisorders.kennedykrieger.org/

Source: Newswise

Intensivt drickande bland skolelever kan påverkas av föräldrar

Den totala alkoholkonsumtionen minskade under 2008. Samtidigt dricker var fjärde niondeklassare sig berusad en gång i månaden eller oftare. Sju av tio föräldrar känner dessutom till att barnen dricker, så drickandet är inget som sker i smyg. Nu visas IQ-filmen ”Säg emot” i TV för att påminna föräldrar och andra vuxna om det kloka med att föregå med gott exempel.

Nyligen presenterades siffror som visar att den totala alkoholkonsumtionen förra året var 9,5 liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre, vilket är en minskning med 3 procent jämfört med 2007. Men bland skolelever har konsumtionen ökat.

– Allt fler niondeklassare dricker stora mängder alkohol. Två av tre föräldrar känner till att deras barn i grundskolan dricker alkohol, det tycker jag är anmärkningsvärt. Vi vet att föräldrars attityd till alkohol har stor betydelse, säger Ann-Therése Enarsson, IQ:s VD.

Barn imiterar vuxna
Dagens föräldrar dricker oftare än den tidigare generationen. På samma sätt som barn tar efter föräldrarnas kroppsspråk och hur de pratar, kan de ta efter alkoholbruket.

Somliga tror att man ska bjuda barn på öl och vin hemma för att de ska lära sig att hantera alkohol bättre. Det är fel. Barn och ungdomar ska inte dricka alls eftersom deras hjärnor inte är fullt utvecklade och tar större skada. Ju längre man kan skjuta upp alkoholdebuten, desto bättre är det.

IQ visar filmen ”Säg emot” i TV för att påminna föräldrar om vikten av sätta tydliga gränser och föregå med gott exempel.

– Jag hoppas att filmen ska göra att många tänker efter när det gäller den egna alkoholkonsumtionen och i samband med umgänge med vänner och arbetskamrater, säger Ann-Therése Enarsson.

Trendbrott bland skolelever
Mer än var fjärde niondeklassare har druckit alkoholdryck den senaste månaden, det visar årets rapport från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN). Det är främst starköl som är skoleleverna berusar sig på. Ett utmärkande drag för flickornas alkoholkonsumtion är dock spritens dominerande ställning.

Andelen niondeklassare som dricker relativt stora mängder vid ett och samma tillfälle en gång i månaden eller oftare har ökat något de senaste två åren och ligger nu på 25 procent

13 procent av pojkarna och 14 procent av flickorna hade varit berusade första gången vid 13 års ålder eller yngre.

Örebro – ett gott exempel
Örebro Preventionsprogram (ÖPP) är ett bevisat effektivt sätt att minska ungdomars alkoholbruk genom att rikta sig till deras föräldrar. Det handlar om att som föräldrar gemensamt kommer överens om förhållningssätt, regler och normer för sina barn. ÖPP är IQ-projekt nummer 1.

Film om festens baksida
IQ:s film ”Säg emot” kommer att visas i TV från och med den 2 mars. Filmen går från att vara en positiv skildring av glädje och fest till en negativ där alkoholen leder till bråk, olyckor och andra ledsamheter.

”Säg emot” fick 2007 ett Silverägg i Reklamförbundets Guldäggstävling och vann första pris som bästa reklamfilm på Roy-galan samma år. Regissör är norske Joachim Trier.

Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD) har skattat alkoholkonsumtionen i Sverige: http://www.sorad.su.se/

IQ verkar för en smartare syn på alkohol – att skapa en förändring av attityder och beteenden som resulterar i minskade alkoholskador. IQ lyfter fram projekt, goda exempel, som kan inspirera fler att göra mer för att minska alkoholkonsumtionen. Läs mer på IQ.se.

Klartecken för diabetesvaccin till friska högriskbarn

Om några veckor börjar de första barnen vaccineras med GAD. Förhoppningen är att GAD ska hejda den sjukdomsprocess som leder till typ 1 diabetes. Det är första gången GAD-vaccinet testas på barn som har hög risk att insjukna men ännu inte gjort det.

Högriskbarnen har dels en ärftlig risk för diabetes, dels antikroppar mot de insulinproducerande betacellerna, vilket är ett tecken på att immunsystemet har börjat angripa dem. Ett angrepp som om det fullföljs leder till att betacellerna dödas och diabetes är ett faktum.

Barnen rekryteras ur den stora skånska DiPiS-studien där bland annat förekomst av antikroppar regelbundet kontrolleras.
– Jag har så länge drömt om detta, om att ha något att erbjuda och inte bara maktlös vänta på att barnen ska insjukna. Det känns nästan lite overkligt men för första gången har vi kanske en reell möjlighet att rädda barn från diabetes, säger Helena Elding Larsson, barnläkare i Malmö och forskare på Lunds Universitets Diabetescentrum.

Till studien, DIAPREV-IT, ska 50 barn som är äldre än fyra år och har antikroppar mot GAD och minst en annan antikropp rekryteras.
– I den situationen vet vi att risken att de ska insjukna är mycket stor, konstaterar Helena Elding Larsson.
Hälften av barnen ska få aktivt vaccin, två injektioner med en månads mellanrum. Hälften får placebo, det vill säga verkningslös behandling. Under uppföljningsperioden ska barnen regelbundet kontrolleras med olika prover som visar hur det autoimmuna angreppet på betacellerna förlöper.

Den svenska DIAPREV-IT är den första studien där GAD testas på friska barn.
– Mycket tyder på att GAD kan bromsa angreppet på betacellerna på barn som nyligen insjuknat i diabetes, säger Helena Larsson och refererar till resultaten från en svensk undersökning där 70 nyinsjuknade barn deltog.

– Det torde vara enklare att bryta sjukdomsprocessen ju tidigare man kan ingripa, säger Åke Lernmark, professor i experimentell diabetesforskning vid Lunds Universitets Diabetescenter.
Forskargruppen är noga med att påpeka att ännu ingen vet om vaccinationen fungerar. Till exempel har GAD aldrig tidigare testats på så små barn.

– Fungerar det vore det fantastiskt. Vi kan bara inte låta bli att försöka, säger Helena Elding Larsson.
– Detta kan bli 2000-talets bidrag för att bota autoimmun diabetes. Förra århundradets stora genombrott var upptäckten av insulinet 1921, säger Åke Lernmark, professor i experimentell diabetesforskning vid Lunds Universitets Diabetescenter.

DIAPREV-IT står för Diabetes Prevention Immune Tolerance
DiPiS står för Diabetesprediktion i Skåne

GAD står för Glutamic Acid Decarboxylase, ett protein i betacellerna. Antikroppar mot GAD är ett tidigt tecken på att cellerna är satta under attack av immunsystemet.

Källa: Lunds universitet

Barnen drabbas hårt när en förälder lider av depression

Livet för barn till deprimerade föräldrar är svårt. Många barn tar på sig ett stort ansvar för den sjuke föräldern och för övriga familjemedlemmar. Det är därför viktigt att vården uppmärksammar detta och sätter in stödinsatser för hela familjen och inte bara för den sjuke. Det visar en avhandling från Sahlgrenska akademin.
Leg sjuksköterska Britt Hedman Ahlström har undersökt hur familjelivet påverkas när en förälder lider av depression. Nio familjer, totalt tio barn och unga vuxna i åldrarnafem till 26 år samt elva föräldrar, ingick i studien.
Resultaten visar hur familjens vardagsliv förändras och kompliceras när en förälder är deprimerad. Osäkerheten om vad det är som händer sätter sin prägel på hela familjens vardag. Dessutom medför depressionen att föräldern blir trött och utmattad och då involveras och tyngs också barnens vardagsliv. Depressionen förändrar relationen mellan förälder och barn då de inte kommunicerar med varandra som tidigare. Samspelet och ömsesidigheten avtar inom familjen. Den deprimerade föräldern drar sig undan familjen och barnen känner sig lämnade åt sig själva.
Barnen känner inte längre igen familjens vardagsliv
Familjemedlemmarna anstränger sig både individuellt och tillsammans för att klara av situationen så att vardagslivet kan återgå till en mer hanterbar nivå. Barnen tar ansvar för både den deprimerade föräldern, syskon och sig själva när de märker att föräldern inte orkar med.
– Det tyngsta bördan av ansvar barnen tar på sig är att se till att den deprimerade föräldern inte begår självmord. Barnen tar således på sig ett mycket tungt ansvar genom att bevaka och hålla uppsikt över den deprimerade föräldern, säger Britt Hedman Ahlström.
För barnen innebär förälderns depression både en känsla av ansvar och en känsla av övergivenhet. I ansvarstagandet och övergivenheten finns en strävan och en längtan efter ömsesidighet med föräldern och de ska kunna återgå till ett normalt familjeliv.
– Även om depressionen försvinner i perioder är familjen inte befriad från oron över att depressionen kan återkomma. Det innebär ett förlängt lidande relaterat till depressionen, säger Britt Hedman Ahlström.
Vården måste hjälpa hela familjen
Det är viktigt för både barn och föräldrar att familjen involveras i samband med att föräldern insjuknar. Det är angeläget med en väl definierad nivå av garanterad vård om hur, när och av vem familjerna ska få stöd. Vårdpersonal inom psykiatrin möter människor med depression i ett tidigt skede och har därmed möjlighet att fokusera vården på familjen för att tillsammans identifiera behov för att underlätta för familjen att ta sig igenom depressionen.
– Det behövs ett nytt synsätt inom vården för att möta familjer utifrån deras perspektiv när en förälder har depression. Det är angeläget att se hela familjens behov av hjälp och stöd och inte enbart den sjukes. Det är särskilt angeläget att uppmärksamma barnens situation. Forskning kan därför inriktas på hur olika sätt att genomföra vård och stöd till familjer kan utvecklas och införas i den redan befintliga organisationen, samt att utvärdera dess konsekvenser för hela familjen, säger Britt Hedman Ahlström.

Källa: Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

Klartecken för diabetesvaccin till friska högriskbarn

Om några veckor börjar de första barnen vaccineras med GAD. Förhoppningen är att GAD ska hejda den sjukdomsprocess som leder till typ 1 diabetes. Det är första gången GAD-vaccinet testas på barn som har hög risk att insjukna men ännu inte gjort det.

Högriskbarnen har dels en ärftlig risk för diabetes, dels antikroppar mot de insulinproducerande betacellerna, vilket är ett tecken på att immunsystemet har börjat angripa dem. Ett angrepp som om det fullföljs leder till att betacellerna dödas och diabetes är ett faktum.
Barnen rekryteras ur den stora skånska DiPiS-studien där bland annat förekomst av antikroppar regelbundet kontrolleras.
– Jag har så länge drömt om detta, om att ha något att erbjuda och inte bara maktlös vänta på att barnen ska insjukna. Det känns nästan lite overkligt men för första gången har vi kanske en reell möjlighet att rädda barn från diabetes, säger Helena Elding Larsson, barnläkare i Malmö och forskare på Lunds Universitets Diabetescentrum.
Till studien, DIAPREV-IT, ska 50 barn som är äldre än fyra år och har antikroppar mot GAD och minst en annan antikropp rekryteras.
– I den situationen vet vi att risken att de ska insjukna är mycket stor, konstaterar Helena Elding Larsson.
Hälften av barnen ska få aktivt vaccin, två injektioner med en månads mellanrum. Hälften får placebo, det vill säga verkningslös behandling. Under uppföljningsperioden ska barnen regelbundet kontrolleras med olika prover som visar hur det autoimmuna angreppet på betacellerna förlöper.
Den svenska DIAPREV-IT är den första studien där GAD testas på friska barn.
– Mycket tyder på att GAD kan bromsa angreppet på betacellerna på barn som nyligen insjuknat i diabetes, säger Helena Larsson och refererar till resultaten från en svensk undersökning där 70 nyinsjuknade barn deltog.
– Det torde vara enklare att bryta sjukdomsprocessen ju tidigare man kan ingripa, säger Åke Lernmark, professor i experimentell diabetesforskning vid Lunds Universitets Diabetescenter.
Forskargruppen är noga med att påpeka att ännu ingen vet om vaccinationen fungerar. Till exempel har GAD aldrig tidigare testats på så små barn.
– Fungerar det vore det fantastiskt. Vi kan bara inte låta bli att försöka, säger Helena Elding Larsson.
– Detta kan bli 2000-talets bidrag för att bota autoimmun diabetes. Förra århundradets stora genombrott var upptäckten av insulinet 1921, säger Åke Lernmark, professor i experimentell diabetesforskning vid Lunds Universitets Diabetescenter.

DIAPREV-IT står för Diabetes Prevention Immune Tolerance
DiPiS står för Diabetesprediktion i Skåne

GAD står för Glutamic Acid Decarboxylase, ett protein i betacellerna. Antikroppar mot GAD är ett tidigt tecken på att cellerna är satta under attack av immunsystemet.

Källa: Helena Elding Larsson, specialistläkare och forskare vid Institutionen för kliniska vetenskaper Malmö, Lunds universitet

Anorexia nervosa i tonåren sätter spår i vuxenlivet

Den som insjuknar i anorexia nervosa i tonåren, kan få leva med sviterna av sjukdomen längre fram i livet.
Det visar studier som forskare i Lund och Göteborg gjort och som publicerats i British Journal of Psychiatry och International Journal of Eating Disorders.


– Man blir av med sin anorexia men man har i många fall fortsatt svårt att ha ett avspänt förhållande till mat och vikt, säger Maria Råstam, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund.

Maria Råstam har, i samarbete med bland annat docent Elisabet Wentz vid Göteborgs universitet, sedan 1985 följt 51 individer som drabbades av tonårsanorexia innan de fyllt 18 år, 48 kvinnor och tre män. Parallellt har forskarna följt en lika stor grupp med friska individer som jämförelse.

– Ungdomarna med anorexia var i genomsnitt 16 år när jag träffade dem första gången. Vi följde dem sedan genom gymnasietiden tills de fyllt 19 år. Därefter har vi haft tre återträffar. Sista gången när de i genomsnitt var 32 år.

– Vår senaste studie visar att de flesta är fria från ätstörningar, men de har svårt att koppla av i samband med mat och vikt och en fjärdedel av dem kan inte arbeta på grund av ätstörningar eller andra psykiska besvär.

Sämst har det gått för dem som blev sjuka innan tonåren eller som har problem med tvång och att skaffa vänner, riskfaktorer för att drabbas av tonårsanorexia.

– De som blev sjuka i anorexia redan i 10-12 årsåldern eller som barn hade en tvångsmässig personlighet, eller i en del fall till och med autistiska drag. För dem har det gått sämre, säger Maria Råstam. 
De flesta i gruppen har inte vårdats inneliggande för sin anorexia och 25 procent har aldrig sökt vård över huvud taget. De har i tonåren ”bara” haft kontakt med skolsköterskan. 

– Det kan förklara att gruppen är intakt och inte har drabbats av något dödsfall.

I den senaste studien har de som ingått i den grupp som forskarna följt sedan de insjuknade i tonårsanorexia och även den friska kontrollgruppen, fått genomgå en neuropsykiatrisk och neuropsykologisk undersökning. Intervjuer har gjorts om bland annat ätstörningar, kroppslig hälsa, psykiatriska sjukdomar, personlighet och familj. Man har också tittat på vilka som skaffat barn.


Av 48 kvinnor hade 27 fött barn vid den senaste ”kontrollen”, då kvinnorna i genomsnitt var 32 år. 31 i den friska gruppen hade blivit föräldrar. Av de 27 som fått barn hade tre lidit av ätstörningar under graviditeten. Barnen i ”anorexiagruppen” vägde signifikant lägre vid födseln jämfört med de barn som fötts i kontrollgruppen. Sex kvinnor hade fortsatta ätstörningar vid 32 års ålder. Ingen av dem hade skaffat barn.

– Då det här är den enda studien som under mycket lång tid följt upp en populationsbaserad grupp som får bedömas som representativ för tonårsanorexia, tillsammans med en välmatchad kontrollgrupp som följts på samma sätt, kan den ge oss värdefull kunskap, säger Maria Råstam.

– En viktig slutsats är att det finns en liten men viktig undergrupp på en av sju som också har autismspektrumstörning eftersom det har betydelse för behandling av ätstörningen. För dessa personer behöver behandlingen modifieras med mer pedagogiska inslag och social träning.


Källa: Lunds universitet

Barnvacciner säkra och livräddande

Nyttan med Sveriges program för barnvaccinationer är mycket större än riskerna för eventuella biverkningar. Erfarenheter från många länder och den samlade forskningen visar att de sjukdomar som vaccinerna skyddar mot är mycket mer riskfyllda än själva vaccinerna.

Det är vaccinernas förtjänst att nästan ingen längre insjuknar eller dör i smittsamma sjukdomar som förr var vanliga hos både barn och vuxna och som kan ge allvarliga skador. Det visar en kritisk granskning av flera vacciner i dagens vaccinationsprogram för barn. Det är SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, som står bakom rapporten. SBU har med hjälp av ledande experter systematiskt sökt, analyserat och sammanställt forskningsresultat på området – en av de första översikterna i sitt slag.

Föräldrar avstår ibland från att låta sina barn få de vacciner som erbjuds i det allmänna vaccinationsprogrammet. Men den samlade forskningen och erfarenheten av dessa vacciner från flera länder visar att:

• Kombinerad vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund skyddar mot dessa sjukdomar och mot de allvarliga följdproblem som de kan ge. Feber är dock en vanlig biverkan, och risken för feberkramper ökar under de två första veckorna efter vaccinationen. Men vaccination ökar inte risken för autism, epilepsi, diabetes typ 1 eller allvarliga infektioner som kräver sjukhusvård.

• Allmän vaccination mot kikhosta – en mycket smittsam infektion som kan bli långdragen och få allvarliga följder – skyddar barn från att insjukna och gör att färre behöver vårdas på sjukhus. Skyddet varar minst fem år efter tre eller fyra doser. Den samlade forskningen tyder inte på att vaccinet skulle orsaka allvarliga biverkningar.

• Vaccination mot bakterien Haemophilus influenzae typ b (Hib) ger ett effektivt skydd, och det vetenskapliga stödet för detta är starkt. Skyddet varar minst 3–5 år. Hib-infektioner kan vara allvarliga, och inga data tyder på att Hib-vaccin skulle ge allvarliga biverkningar.

• Vaccination mot hepatit B (som bara erbjuds vissa barn) skyddar effektivt mot den infektion som kan skada levern. I mycket sällsynta fall kan vaccinet ge en allvarlig överkänslighetsreaktion. Det finns inte tillräckligt med vetenskapligt underlag för att vare sig utesluta eller bekräfta att hepatit B-vaccin skulle kunna ge multipel skleros (MS), men de data som finns idag talar sammantaget mot ett orsakssamband. Det finns inget som tyder på att vaccinet ger andra allvarliga biverkningar.

• Vaccination mot tuberkulos (som bara erbjuds vissa barn) kort efter nyföddhetsperioden skyddar tre av fyra barn mot olika former av tuberkulos, åtminstone under de fem första åren. Spridd tuberkulos är en livsfarlig men ytterst sällsynt biverkan av vaccinationen. Den förekommer hos kanske 1 barn av 100 000 vaccinerade, och drabbar framför allt barn med en sällsynt genetisk immunbristsjukdom, som också ökar risken för andra sjukdomar. För att hinna upptäcka immunbristsjukdomen rekommenderas det numera i Sverige att vaccination mot tuberkulos ges först efter 6 månaders ålder, inte till helt nyfödda.

De allmänna barnvaccinationer som inte ingår i SBU:s granskning gäller vaccin mot difteri, stelkramp, polio och pneumokockinfektion. Influensavaccin, som bara ges till vissa barn, ingår inte heller.
Källa: SBU