Uppdrag för mer kunskap om både ätstörningar och ADHD

Regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att se över kunskapsläget kring två grupper. Det handlar dels om vård av personer med ätstörningar, dels konsekvenser för vuxna med diagnosen ADHD i samband med exempelvis sjukskrivningar och arbetslöshet.

– Unga kvinnor är särskilt drabbade av olika typer av ätstörningar och psykisk ohälsa. Det är ett samhällsproblem vi måste möta med mer kunskap. Jag vill gärna se någon form av nationellt stöd till vården, säger socialminister Annika Strandhäll.

– Alla som kan jobba ska också ges möjligheter att göra det. Vi ser att det finns en risk att personer med ADHD-diagnos får sämre förutsättningar att komma in på arbetsmarknaden efter arbetslöshet och sjukskrivning. Samhället ska bättre kunna förstå och möta människor i behov av stöd, säger socialminister Annika Strandhäll.

Gällande uppdraget kring vård av personer med ätstörningar ska Socialstyrelsen göra en bedömning av behoven för nationellt stöd till hälso- och sjukvården i form av kunskapsstöd, alternativt nationella riktlinjer. 1 miljon kronor avsätts. Uppdraget ska redovisas till Socialdepartementet senast den 15 november 2019.

Uppdraget gällande vuxna med ADHD handlar om att öka kunskapen om hur diagnosen påverkar möjligheterna att komma tillbaka till arbetsmarknaden efter sjukskrivning eller längre arbetslöshet. Uppdraget ska genomföras i samråd med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. 2 miljoner kronor avsätts. Uppdraget ska redovisas till Socialdepartementet senast den 15 juni 2019.

Källa: Socialdepartementet

Screening ska hitta barn som riskerar undernäring

Inte bara äldre som vårdas på sjukhus riskerar att få i sig för lite näring. Även barn riskerar att försämras i sin nutritionsstatus under vårdtiden. Som ett av få sjukhus i landet har Akademiska barnsjukhuset infört nutritionsscreening för att upptäcka risk för undernäring.

– Med systematisk nutritionsscreening av alla barn som läggs in för vård får vi bättre möjligheter att upptäcka barn med risk för undernäring och kan vid behov sätta in anpassade åtgärder. Screeningen omfattar barn i åldersspannet en månad till 18 år och sker i samband med inskrivningen, säger Jenny Stålhammar, barndietist på Akademiska barnsjukhuset som arbetar med införandet av screeningen på barn.

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer ska alla vuxenpatienter screenas för att upptäcka risk för malnutrition, det vill säga otillräckligt näringsintag. I Akademiska sjukhusets handlingsplan finns ett mål att även barn ska screenas med lämpligt screeningverktyg.

– Vår förhoppning är att fler sjukhus ska inspireras och börja arbeta på liknande sätt. På lite sikt kan det leda till en nationell samsyn frågan och att den uppmärksammas mer, säger barnsjuksköterska Johanna Sjömar, som också arbetar med nutritionsscreeningen.

Undernäring hos barn innebär flera risker. På kort sikt kan barnet minska i vikt och få försämrad sårläkning. Även immunförsvaret kan påverkas, med ökad risk för infektionssjukdomar. På längre sikt kan undernäring leda till att barnet inte växer som det ska, att livskvaliteten försämras och att den kognitiva utvecklingen försenas. Införandet av screeningen startade hösten 2016 inom ramen för en pilotstudie på en vårdavdelning.Enligt planen ska samtliga vårdavdelningar på barnsjukhuset omfattas till hösten.

Det screeningverktyg som används , STRONG kids, är en validerad metod som är utarbetad i Holland. Det bygger på frågor som besvaras av vårdpersonal och vårdnadshavare i samband med att barnet skrivs in. Utifrån svaren görs en riskbedömning om barnet har låg, medel eller hög risk för undernäring. Barn som bedöms ha hög risk för undernäring kommer att remitteras till barnsjukhusets nutritionsteam för utredning, rådgivning och uppföljning.

– Vår utvärdering visar att personalen är positiv till att utföra screeningen och att man tycker att instrumentet för screening ärenkelt att använda, berättar Johanna Sjömar.

Källa: Akademiska sjukhuset

Unik satsning på vård för barn med ätstörningar

Ätstörningar kryper neråt i åldrarna. Nu gör Sahlgrenska Universitetssjukhuset en unik satsning på ätstörningsspecialiserad dag- och hembaserad vård för barn under 16 år.

Varje år registreras 150 nybesök på Anorexi och Bulimimottagningen i Göteborg. Hittills har majoriteten av patienterna varit tonåringar och unga vuxna mellan 16 och 25 år.

Men ätstörningar drabbar allt yngre barn och fram till nu har det saknats möjlighet att ge dem tillräckligt bra stöd i vardagen.

– För de yngsta har det varit ett glapp mellan öppen- och slutenvård som vi hoppas kunna överbrygga när vi öppnar verksamheten för alla barn och unga under 25 år, säger Anne-Line Solberg, sektionsledare och specialistpsykolog.

Det finns inte ett enskilt skäl till varför barn och ungdomar utvecklar anorexi och bulimi, utan orsaken anses vara ”multifaktoriell”. Låg självkänsla, ångest, prestationskrav eller en känsla av att inte ha kontroll är några faktorer som har nämnts i forskningen.

Antalet unga som insjuknar i anorexia har varit konstant genom åren och man räknar med att en procent av tonårsflickorna drabbas. Däremot har debutåldern sjunkit under tvåtusentalet och idag är det inte ovanligt att Anorexi och Bulimimottagningen möter patienter i låg- och mellanstadieåldern.

– Vi har haft nioåringar inskrivna på mottagningen, säger Annika Fransson som är specialistsjuksköterska inom psykiatrin.

Skillnaden på att behandla de yngsta barnen, jämfört med de äldre tonåringarna, är att ett större fokus läggs på familjen. Föräldrarna deltar i behandlingen och mycket av stödet handlar om att ge vårdnadshavarna verktyg att hantera måltidssituationerna.

– Det gäller att hitta strategier för hur föräldrarna ska kunna hjälpa sina barn att äta. Att måltiderna inte är förhandlingsbara till exempel, säger Annika Fransson.

En av de nya rutinerna är att åka hem till familjerna och göra en del av arbetet på deras hemmaplan. Då sitter behandlingspersonalen med vid köksbordet och lotsar barnet genom måltiderna. Det kan vara konkreta instruktioner som att lägga upp rätt mängd på tallriken, lyfta gaffeln och ta en tugga av maten.

– Föräldrarna är ofta väldigt oroliga och ger efter för barnets önskemål, bara hon eller han äter. Vi vill fungera som en påminnelse om att det är de som bestämmer vid matbordet, vilket är nödvändigt för att barnet ska bli friskt från sin ätstörning, säger Anne-Line Solberg.

På Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus finns även korttidsavdelning, Slottis, som tar emot ungdomar med psykiatriska problem. Här finns både dag- och dygnetruntomsorg för de barn och unga som bedöms vara i behov av sluten vård. En av sju platser på Slottis har varit avsatt för dem som är under 16 år och har en ätstörning, men nu konkurrerar de med övriga diagnoser om samma plats.

– Nu hoppas vi att den här lösningen ska minska trycket på slutenvården, säger sektionsledaren Anne-Line Solberg.

 

Källa: Sahlgrenska sjukhuset

Ätstörningar ska behandlas snarast möjligt

Tidig upptäckt och snabba åtgärder är av största vikt för att förhindra att barn och unga med ätstörning och viktnedgång utvecklar kroniska ätstörningar med de ökade risker som följer med dessa. Agneta Rosling, överläkare och barn- och ungdomsspecialist, visar i sin avhandling att tillfrisknandet kan påskyndas med rätt behandling utan att sjukhusvistelse blir nödvändig.

Anorexia nervosa och ospecifika ätstörningar med självsvält debuterar vanligen i tonåren, oftast mellan 15 och19 år. Risken för att utveckla kronisk sjukdom med dålig kroppslig hälsa, sociala begränsningar och försämrad livskvalitet är påtaglig. De som varit underviktiga under många år har även förhöjd risk för benskörhet och försämrad tandhälsa. Ibland får ohälsan dödlig utgång. För dem som tillfrisknar helt och återfår normal vikt och menstruation efter ett kortare sjukdomsförlopp blir däremot den kroppsliga hälsan inte försämrad. Inte heller påverkas möjligheten att bli gravid när menstruationerna väl normaliserats.

Agneta Rosling har undersökt om dödligheten är förhöjd hos patienter med ätstörningar och vilka riskfaktorerna är. Hon har också följt unga med ätstörningar för att se om intensiva behandlingsinsatser i öppenvård eller dagvård minskar behovet av inläggning på sjukhus. Dessutom undersöktes effekterna av behandling med ”andra generationens” neuroleptica vid stark ångest hos patienten samt huruvida nivåerna av fleromättade fettsyror i röda blodkroppar påverkades av vikten under behandlingen, eller kunde kopplas till depression.

De patientgrupper som ingått i avhandlingsarbetet är barn och unga som nyligen insjuknat och vårdats på Akademiska sjukhusets barn- och ungdomspsykiatriska kliniks öppenvård. Men också vuxna patienter med långvarig sjukdom som vårdats på sjukhus och sedan följts upp efter i genomsnitt 14 år.

Dödligheten var nästan 12 gånger högre bland vuxna kvinnor som sjukhusvårdats p.g.a. anorexia nervosa, jämfört med kvinnor i motsvarande åldersgrupper i den svenska befolkningen. Förutom dödsfall som var direkt relaterad till svält, var risken att dö i självmord och alkoholrelaterade sjukdomar kraftigt förhöjd. Högst var dödligheten bland dem med extremt låga vikter. Vid bulimia nervosa var dock dödligheten inte högre än för kontrollgruppen.

Behandlingsresultatet för ungdomar med anorexia nervosa var uppmuntrande. Efter ett års behandling var 20 procent botade, 77 procent hade en lindrigare form av ätstörning och bara 3 procent var fortfarande sjuka i anorexia nervosa. Nästan alla klarade av heltid i skolan.

–   Dessa resultat var möjligta att uppnå utan planerad slutenvård och tack vare föräldrarnas aktiva deltagande i barnets behandling, säger Agneta Rosling.

Medicinering med neuroleptika (olanzapin) gav inga oväntade bieffekter, trots att ungdomarnas allmäntillstånd var dåligt och att de var yngre än den rekommenderade åldern för medicinen. Innehåll av fleromättade fettsyror i de röda-blodkropparnas cellväggar påverkades av viktnedgången och kunde även relateras till förekomsten av depression. Nivåerna normaliserades dock under viktuppgång, utan tillägg i kosten.

–   Sådan tilläggsbehandling förefaller därför inte nödvändig för patienter som varit sjuka relativt kort tid, konstaterar Agneta Rosling.

Hennes slutsats är att tidig upptäckt och snabbt insatt behandling är av största vikt för barn och ungdomar med ätstörning och viktnedgång. Behandlingsstarten med normalisering av ätandet kan genomföras i öppenvård och viktökningen kan med föräldrarnas stöd uppgå till 0,5-1 kg/vecka.

–   Detta kan genomföras med vanlig mat och en fast måltidsordning med tre huvudmål och tre mellanmål per dag. I vissa fall behövs energidrycker som tillskott under en period. Men all träning måste upphöra under behandlingen och skolarbetet bör vänta tills vikten är påtagligt förbättrad och måltiderna fungerar på ett normalt sätt, säger Agneta Rosling.

Hon betonar att det är först när dessa aspekter av behandlingen genomförts som ansvaret för måltiderna kan börja återföras till ungdomarna. Och inte förrän ätandet fungerar och vikten blivit stabil på en nivå som är normal för längd och ålder bör behandling som syftar till att förebygga återfall eller hantera andra psykologiska problem påbörjas.

Källa: Uppsala universitet