Genetisk anpassning av fettmetabolism viktig för utvecklingen av människohjärnan

Människans nervsystem och hjärna innehåller stora mängder fleromättade fettsyror och de behövs också för att foster skall utvecklas på ett normalt sätt. Dessa Omega-3 och Omega-6 fettsyror finns i riklig mängd bara i några livsmedel, som fet fisk. Våra kroppar kan även själva producera dessa viktiga fettsyror från vissa vegetabiliska oljor.

I en ny studie som letts av forskare från Uppsala universitet och nu publiceras i The American Journal of Human Genetics har forskare undersökt generna för de två nyckelenzymer som behövs för att tillverka Omega-3 och Omega-6 fettsyror från vegetabiliska oljor. De har funnit att människan har en unik genetisk variant som ger ökad produktion. Denna genetiska anpassning för hög produktion av Omega-3 och Omega-6 fettsyror finns bara hos människan och inte hos våra levande primatsläktingar, schimpans, gorilla och rhesusapa. Inte heller Neandertalaren eller Denisovan, som är en annan utdöd förmänniskoart, har denna genetiska variant, utan den har utvecklats för cirka 300 000 år sedan på den evolutionslinje som ledde fram till den moderna människan.

Den genetiska anpassningen för en mer effektiv Omega-3 och Omega-6 produktion från vegetabiliska oljor utvecklades i Afrika och har troligen varit en viktig faktor för människans överlevnad i miljöer med begränsad tillgång till färdiga fettsyror.

– Under människans tidigare utveckling, när det generellt var brist på energi, har denna variant gett oss en möjlighet att tillgodose det stora behovet av fleromättade fettsyror som vår unika hjärnkapacitet kräver. I dagens livssituation, med överskott på näring, bidrar istället denna genetiska anpassning till en högre risk att utveckla sjukdomar som hjärt-, kärlsjukdom, säger Adam Ameur, bioinformatiker vid institutionen för immunologi, genetik och patologi.

– Detta är första gången man sett en genetisk anpassning av människans fettmetabolism. Det är också ett av få exempel på en så kallad “thrifty gene”, det vill säga en genetisk anpassning som bidragit till ökad överlevnad i ett tidigare skede av den moderna människans utveckling, men som i en livssituation med ett överflöd av näring istället utgör en riskfaktor för livsstilsjukdomar, säger Ulf Gyllensten, professor i medicinsk molekylärgenetik vid institutionen för immunologi, genetik och patologi.

Flera av forskarna bakom denna studie ingår i Science for life Laboratory (SciLifeLab) vid Uppsala universitet.

Källa: Uppsala Universitet

Beteendeproblem kan förebyggas med järntillskott vid låg födelsevikt

Genom järntillskott under det första levnadshalvåret till barn med låg födelsevikt kan risken för beteendeproblem i förskoleåldern minskas till en fjärdedel, skriver Staffan Berglund i den avhandling han försvarar vid Umeå universitet den 2 mars.

Låg födelsevikt har länge varit en känd riskfaktor för beteendeproblem som ADHD hos barn. Omständigheter kring födseln, omogenhet hos hjärnan och sociala faktorer har setts som möjliga förklaringar. Avhandlingen visar att järnbrist under det första levnadshalvåret kan vara en viktigare orsak. Låg födelsevikt innebär i sig att barnet föds med mindre reserver av järn, som är en nödvändig byggsten i kroppens alla celler. Det har dock länge varit oklart om risken för järnbrist också gäller för friska barn med bara måttligt eller marginellt låg födelsevikt.

I avhandlingen redovisas en studie på 285 för övrigt friska barn med marginellt låg födelsevikt, mellan 2 000 och 2 500 g. Barnen utvaldes slumpmässigt till att få eller inte få järntillskott under första halvåret. Resultaten visade att de som fått verkningslöst placebo i jämförelse med dem som fått ett verkligt järntillskott visade en klart ökad risk för järnbrist vid 6 månaders ålder, och dessutom en fyra gånger högre risk för beteendeproblem vid 3 år.

Forskarna drar slutsatsen att alla barn med en födelsevikt under 2 500 g bör erbjudas järntillskott, oavsett om orsaken till den låga födelsevikten är för tidig födsel eller dålig fostertillväxt. Studien som genomförts i Umeå och Stockholm leds av docent Magnus Domellöf i samarbete med forskare vid Karolinska Institutet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-52079

 

Källa: Umeå Universitet

Livsmedelsverkets nya råd uppmuntrar amning i sex månader

Bröstmjölk innehåller all näring ett barn behöver för att växa och utvecklas under det första halvåret. Därför är det bra att de mammor som kan ammar sitt barn fullt de första sex månaderna. Det är huvudbudskapet i Livsmedelverkets nya råd om bra mat för spädbarn. Råden grundas på en genomgång av aktuell forskning.

– Förutom D-vitamin ger bröstmjölk all näring barnet behöver under hela första halvåret. Därför behöver föräldrarna inte oroa sig för om barnet är långsamt med att börja äta mat, säger Åsa Brugård Konde på Livsmedelsverket.

Bröstmjölken innehåller ämnen som minskar risken för infektioner som öroninflammation och magsjuka. Forskningen visar också att barn som ammats har lägre risk för att bli överviktiga, få högt blodtryck och typ 2-diabetes som vuxna.

Om man av olika anledningar inte ammar finns modersmjölksersättning som ger barnet den energi och näring som behövs.

– Det är viktigt att inte skuldbelägga mammor som inte kan eller vill amma och att föräldrar som använder modersmjölksersättning får stöd och råd av barnhälsovården.

Vid cirka sex månaders ålder är det dags att börja vänja barnet att äta vanlig mat. Här är det bra att fortsätta amma eller ge modersmjölksersättning, gärna under hela första levnadsåret, samtidigt som mat introduceras gradvis.

– De här råden är skrivna för att passa för de flesta. Alla råd fungerar inte för alla, utan kan behöva anpassas efter familjens situation, säger Åsa Brugård Konde.

Råden om bra mat för spädbarn är tänkta att delas ut på barnavårdscentralerna, men finns också på Livsmedelsverkets webbplats. Råden kommer att översättas till flera språk. Som stöd för vårdpersonalens samtal med föräldrarna om mat finns också en personalhandledning som kan laddas ner från verkets webbplats.

Källa: Livsmedelsverket

Viktigt ge barn bra matvanor från början

Det är när barnen är små som föräldrarna har störst chans att lägga grunden för bra vanor. Livsmedelsverkets nya råd om bra mat för barn 1-2 år lyfter därför fram vad som är just bra mat för barn. Den senaste vetenskapliga genomgången bekräftar verkets tidigare råd.

– Det kan vara förvirrande med alla olika budskap om vad som är bra matvanor. Vi vill att föräldrar ska veta att våra råd grundas på den samlade forskningen, säger Åsa Brugård Konde på Livsmedelsverket.

I stort sett gäller samma råd för barn som för vuxna – att äta varierat, det vill säga många olika typer av livsmedel, att äta frukt och grönsaker, fisk, mer fleromättat fett och mindre socker.

– Trots att alla vet att socker inte är bra dricker fyraåringar i snitt nästan 1,5 liter läsk i veckan, säger Åsa Brugård Konde.

De nya råden betonar att bra mat för barn inte behöver vara svårt, och att den mesta maten går bra att servera även till barn.

– Det verkar som att föräldrar ibland oroar sig mer för till exempel tillsatser och bekämpningsmedelsrester än för hur barnen äter. Men att en fjärdedel av småbarnens kalorier kommer från godis, glass, läsk och snacks är en betydligt större hälsofara, säger Åsa Brugård Konde.

Många barn behöver äta mer grönsaker. I genomsnitt äter barn ungefär hälften så mycket frukt och grönt som Livsmedelsverket rekommenderar.

– Om man som vuxen inte är van att äta grönsaker kan det vara svårt att få sitt barn att äta frukt och grönt. I våra råd ger vi konkreta tips om hur man kan göra.

Råden är tänkta att delas ut på barnavårdscentralerna, men finns också på Livsmedelsverkets webbplats. Som stöd för personalen i samtal om mat med föräldrar finns också en personalhandledning som kan laddas ner från verkets webbplats.

Fakta om 4-åringars matvanor

En fyråring äter eller dricker i genomsnitt

  • knappt två deciliter saft och läsk per dag, de barn som dricker mest dricker nästan en halv liter om dagen.
  • glass 2-3 gånger i veckan.
  • hälften av den mängd frukt och grönsaker som rekommenderas – 400 gram. Det motsvarar ungefär två frukter och två nävar grönsaker.
  • lagom mängd fett men fel sort, vilket gör att 90 procent fick mindre fleromättat fett (omega-3-fett) än rekommenderat.
Källa: Livsmedelsverket

Sen avnavling skyddar nyfödda mot järnbrist

Att vänta tre minuter med att sätta en klämma på navelsträngen hos friska nyfödda förbättrar deras järnstatus vid fyra månaders ålder, visar Umeåforskaren Magnus Domellöf och medarbetare i British Journal of Medicine.

Järnbrist och järnbristanemi är vanliga problem hos småbarn i hela världen och är kopplat till försämrad utveckling av hjärnan. Studier i bland annnat Afrika och Sydamerika, där järnbrist är vanligast, har visat att sen avnavling förbättrar järnstatusen hos spädbarn men det har varit oklart om sen avnavling också är fördelaktigt i Sverige och andra länder där befolkningen är mer välnärd. På grund av denna kunskapsbrist gör man väldigt olika vid olika sjukhus när det gäller avnavling.

Docent Magnus Domellöf, Institutionen för klinisk vetenskap, anheten för pediatrik, Umeå universitet, har tillsammans med sin doktorand Ola Andersson, överläkare vid Hallands sjukhus, Halmstad, nu genomfört en klinisk studie jämför effekterna av tidig respektive sen avnavling.

Sammanlagt 400 barn, födda efter en okomplicerad graviditet, lottades till tidig (inom 10 sekunder) eller sen (efter tre minuter) avnavling. Resulten visade att barnen som avnavlats sent löpe lägre risk för blodbrist under nyföddhetsperioden och hade bättre järnstatus och färre fall av järnbrist vid fyra månaders ålder. Man observerade inte någon ökad risk för gulsot eller andra komplikationer efter den sena avnavlingen. Författarna drar slutsatsen att sen avnavling bör vara standardbehandling vid fullgången förlossning efter okomplicerad graviditet, även i rika länder.

Referens

O Andersson, L Hellström-Westas, D Andersson, M Domellöf: Delayed Versus Early Cord Clamping: Neonatal Outcomes and Iron Status at 4 Months – a Randomised Trial. British Medical Journal, onlinepublicerad 2011-11-15
http://www.bmj.com/content/343/bmj.d7157

 

 

 

Järntillskott ökar kadmiumupptag hos nyfödda

Upptaget av det giftiga ämnet kadmium är åldersrelaterat, enligt en doktorsavhandling från SLU. Helena Öhrvik visar där att nyfödda, till skillnad mot vuxna, tar upp mer kadmium när de fått järntillskott. Hon visar även att kadmium i mammans bröstvävnad leder till att den nyfödde får i sig mindre kalcium och mjölkprotein.

Den toxiska metallen kadmium får vi främst i oss via livsmedel och tobaksrökning, men ämnet finns överallt i vår natur och vi kan omöjligt undgå det. Nyfödda tar upp mer kadmium från tarmen än vuxna, vilket vi idag inte har någon förklaring till. Kadmium ansamlas i njuren där metallen med tiden orsakar skador. Förutom i njuren ansamlas kadmium även i mjölkproducerande bröstvävnad, enligt tidigare studier på gnagare.

Toxikolog Helena Öhrvik har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat kadmiums effekter på celler från bröstvävnad och tarm, samt på möss och smågrisar under nyföddhetsperioden. Hon har undersökt dels kadmiums effekter på de bröstceller som producerar mjölk åt den nyfödde, dels upptaget av kadmium från den nyföddes tarmar.

Kadmium visade sig ha förmåga att störa omsättningen av kalcium i mjölkproducerande bröstvävnad genom att kalciumtransportören SPCA och mjölkproteinet b-kasein bildas i lägre halter. Konsekvensen av att kadmium ansamlas i bröstvävnad kan därför bli att den nyfödde får i sig mindre mängder av kalcium och protein, vilket kan leda till en generellt sämre tillväxt och utveckling.

Vuxna människor med låg järnstatus har ofta förhöjda halter av kadmium i kroppen. Mycket tyder på att det har att göra med att de två järntransportörerna DMT1 och FPN1 vid järnbrist ökar sin aktivitet i tarmen. Både järn och kadmium är tvåvärda joner, vilket leder till att transportörerna kan ta hand om bägge. När järn är en bristvara blir antalet transportörer fler för att kunna ta upp mer järn i tarmen ‑ dämed kan de också föra in mer kadmium i blodet. Om man då ger järntillskott, blir antalet transportörer färre, och därmed kan alltså kadmiumupptaget till blodet från tarmen begränsas.

‑ Men detta välkända samband mellan låg järnstatus och högt upptag av kadmium hos vuxna gäller inte för nyfödda, säger Helena Öhrvik.

Hennes resultat visar nämligen att det finns åldersberoende skillnader som gör att järntillskott inte begränsar kadmiumupptaget från tarmen hos den nyfödde ‑ istället tycks det öka upptaget. Detta sammanfaller med ökad aktivitet hos ett annat transportprotein i tarmen, MRP1, som för över metallen från tarmen till blodet.

Källa: Sveriges Lantbruksuniversitet

Lack of Vitamin D in overweight Children

There seems no end to the flow of news about new health benefits of vitamin D supplementation. Recently, scientists from Michigan University in the U.S. showed that children who lack vitamin D accumulate fat around the waist and gain weight faster than children who get enough vitamin D.

Accumulation of fat around the waist, called apple shape, is particularly critical because this type of obesity is associated with increased risk of not only type 2-diabetes but also other chronic diseases later in life, including cardiovascular disease.

In the study researchers followed 479 schoolchildren aged between 5 and 12 from Bogota in Colombia over a period of 30 months. Children’s BMI, waist circumference, subscapular-to-triceps skinfold-thickness ratio, and vitamin D status were measured. Surprisingly for a subtropical country it was found that 10% of the children had vitamin D deficiency, and 46% had low values.

Research results suggest that low levels of vitamin D in childhood increases the risk of developing obesity, which in turn is likely to follow them all their life.

Ref.
Gilbert-Diamond D, et al. Vitamin D deficiency and anthropometric indicators of adiposity in school-age children: a prospective study. Am Clin Nutr. 2010;92(6):1446-51.

Källa. Pharma Nord

We Need to Put Vitamin D Back in Children and Adolescents

Small-scale studies have documented low vitamin D levels in children and adolescents, even as evidence mounts about the role of this vitamin in maintaining health and preventing disease. Three studies further our understanding of vitamin D status in children.
One study was based on data from 6275 children and adolescents who participated in the 2001–2004 National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES). Overall, 9% of respondents (representing 7.6 million children and adolescents) were vitamin D deficient (serum 25 hydroxyvitamin D [25(OH)D] <15 ng/mL), and 61% (representing 50.8 million) were vitamin D insufficient (serum 25[OH]D, 15–29 ng/mL). Only 4% of participants reported taking 400 IU of vitamin D daily during the past 30 days. Among those aged 13–21 years, vitamin D deficiency was detected in 3% and 5% of white boys and girls, 43% and 59% of non-Hispanic black boys and girls, and 7% and 20% of Mexican American boys and girls. Deficiency rates were generally lower in children aged 7–12 years and lowest in children aged 1–6 years. Risk factors associated with deficiency were obesity (odds ratio, 1.9), drinking milk less than once per week (OR, 2.9), and television /video/computer use for more than 4 hours per day (OR, 1.6). Reported use of daily vitamin D supplements reduced the risk for deficiency (OR, 0.4). Compared with participants with vitamin D levels 30 ng/mL, those with deficiency had higher parathyroid hormone (PTH) levels and systolic blood pressure (BP) and lower HDL and serum calcium levels. Other investigators used the same dataset to examine the effects of low serum 25(OH)D levels in 3577 fasting adolescents (age range, 12–19 years). In analyses that were adjusted for sociodemographic factors and physical activity, 25(OH)D levels were inversely associated with systolic BP and plasma glucose concentrations. Compared with children with vitamin D levels in the highest quartile (>26 ng/mL), those with levels in the lowest quartile (<15 ng/mL) had adjusted ORs of 2.36 for hypertension, 2.54 for fasting hyperglycemia (glucose 100 mg/dL), and 3.88 for metabolic syndrome. In the third study, investigators examined the relation between serum 25(OH)D levels and insulin and glucose dynamics in 51 black adolescents (mean body-mass index, 43.3 kg/m2) at a hospital-based weight-management clinic. After controlling for BMI and PTH levels, the investigators found no metabolic differences between children with 25(OH)D levels <20 ng/mL and those with levels >20 ng/mL. However, insulin sensitivity was significantly lower and insulin resistance was higher among those with 25(OH)D levels <15 ng/mL compared with those with levels 15 ng/mL. Published in Journal Watch Pediatrics and Adolescent Medicine November 4, 2009

Picky-Eating – Just a Phase or Something More Serious?

Catering to a child who is a picky-eater is like being a short-order cook: chaotic. Dinnertime becomes a war zone, with hopeless battles fought over vegetables and macaroni and cheese.

Picky-eating is as normal as potty-training, a right of passage in childhood development. Taste-buds evolve and food preferences expand in these early years. Even the best of parents can have a difficult time getting their child to eat. In fact, picky-eating is one of the most common occurrences in children, often outgrown as the child reaches adolescence. But if eating behavior inhibits normal developmental and physical growth processes, it could be something much more severe – a pediatric feeding disorder.

“The difference between a fussy eater and a child with a feeding disorder is the impact the eating behavior has on a child’s physical and mental health,” says Peter Girolami, Ph.D., Assistant Director of the Pediatric Feeding Disorders Program at the Kennedy Krieger Institute in Baltimore, Maryland – one the first programs of its kind in the United States and the largest in the world to treat pediatric feeding disorders.

Pediatric feeding disorders are more common than most think, afflicting up to 10 percent of all infants and children, according to published literature. Children classified as having a feeding disorder do not consume enough calories and nutrients to promote healthy growth and development. It is important to differentiate between a picky eater, who may consume a restricted but still nourishing diet, from a child who consumes, for example, only three to four types of foods, eliminating entire food groups and compromising healthy growth.

Common symptoms of a pediatric feeding disorder are:
• An abrupt change in eating habits lasting longer than 30 days
• Delayed development of skill set necessary to self feed or consume higher textures
• Weight-loss or failure to gain appropriate weight
• Choking/coughing during meals
• Unexplained fatigue, loss of energy
• Disruptive behavior during mealtime

Feeding disorders are not all created equal. Some children can have aversions to food groups or certain textures and colors, while others lack the skills to self-feed or refuse to eat any food at all. The assortment of behaviors that constitute a feeding problem vary from child to child and include food refusal (e.g., crying, head turning, spitting out food, throwing utensils, packing or holding food in mouth, aggression, and getting out of the seat), coughing/gagging, and vomiting. Many children with feeding disorders also suffer from a serious medical, behavioral or psychological condition that can contribute to the onset of the feeding disorder – 30 percent of children with development delays have difficulty feeding at some point during their childhood. Other common medical conditions that are associated with feeding disorders include gastroesophageal reflux disease (GERD), food allergies, cancer, and complications from premature birth. Children that undergo surgeries unrelated to food may also develop feeding problems, as feeding tubes can throw them off track.

Early diagnosis and treatment is extremely important when it comes to feeding disorders. The longer it is left untreated, the more complex it can become—in extreme cases, children can even require feeding tube assistance. Children with feeding disorders can also have serious complications from nutritional deficiencies such as anemia. Undernourished children are also at risk for developmental delays including the inability to crawl, walk and talk, which could lead to oral, motor and sensory problems.

Since there is no common cause or symptom that is characteristic of all pediatric feeding disorders, each case is unique with varying challenges to effective treatment. Both biological and social interactions need to be individually addressed for each child during diagnosis and when developing an appropriate treatment program. Kennedy Krieger’s Pediatric Feeding Disorders Program takes an interdisciplinary approach. A team of professionals with expertise in many specialties – from gastroenterology to behavioral psychology and speech pathology– work together to help each child modify behavior, build motor skills and treat associated medical conditions.

“It’s not a one-size fits all model,” insists Dr. Girolami. “Our team addresses the many causes of feeding disorders and their associated complications so we can give the child and family the best care available.”

For more information on feeding disorders and treatment options, visit http://feedingdisorders.kennedykrieger.org/

Source: Newswise

Anorexia nervosa i tonåren sätter spår i vuxenlivet

Den som insjuknar i anorexia nervosa i tonåren, kan få leva med sviterna av sjukdomen längre fram i livet.
Det visar studier som forskare i Lund och Göteborg gjort och som publicerats i British Journal of Psychiatry och International Journal of Eating Disorders.


– Man blir av med sin anorexia men man har i många fall fortsatt svårt att ha ett avspänt förhållande till mat och vikt, säger Maria Råstam, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund.

Maria Råstam har, i samarbete med bland annat docent Elisabet Wentz vid Göteborgs universitet, sedan 1985 följt 51 individer som drabbades av tonårsanorexia innan de fyllt 18 år, 48 kvinnor och tre män. Parallellt har forskarna följt en lika stor grupp med friska individer som jämförelse.

– Ungdomarna med anorexia var i genomsnitt 16 år när jag träffade dem första gången. Vi följde dem sedan genom gymnasietiden tills de fyllt 19 år. Därefter har vi haft tre återträffar. Sista gången när de i genomsnitt var 32 år.

– Vår senaste studie visar att de flesta är fria från ätstörningar, men de har svårt att koppla av i samband med mat och vikt och en fjärdedel av dem kan inte arbeta på grund av ätstörningar eller andra psykiska besvär.

Sämst har det gått för dem som blev sjuka innan tonåren eller som har problem med tvång och att skaffa vänner, riskfaktorer för att drabbas av tonårsanorexia.

– De som blev sjuka i anorexia redan i 10-12 årsåldern eller som barn hade en tvångsmässig personlighet, eller i en del fall till och med autistiska drag. För dem har det gått sämre, säger Maria Råstam. 
De flesta i gruppen har inte vårdats inneliggande för sin anorexia och 25 procent har aldrig sökt vård över huvud taget. De har i tonåren ”bara” haft kontakt med skolsköterskan. 

– Det kan förklara att gruppen är intakt och inte har drabbats av något dödsfall.

I den senaste studien har de som ingått i den grupp som forskarna följt sedan de insjuknade i tonårsanorexia och även den friska kontrollgruppen, fått genomgå en neuropsykiatrisk och neuropsykologisk undersökning. Intervjuer har gjorts om bland annat ätstörningar, kroppslig hälsa, psykiatriska sjukdomar, personlighet och familj. Man har också tittat på vilka som skaffat barn.


Av 48 kvinnor hade 27 fött barn vid den senaste ”kontrollen”, då kvinnorna i genomsnitt var 32 år. 31 i den friska gruppen hade blivit föräldrar. Av de 27 som fått barn hade tre lidit av ätstörningar under graviditeten. Barnen i ”anorexiagruppen” vägde signifikant lägre vid födseln jämfört med de barn som fötts i kontrollgruppen. Sex kvinnor hade fortsatta ätstörningar vid 32 års ålder. Ingen av dem hade skaffat barn.

– Då det här är den enda studien som under mycket lång tid följt upp en populationsbaserad grupp som får bedömas som representativ för tonårsanorexia, tillsammans med en välmatchad kontrollgrupp som följts på samma sätt, kan den ge oss värdefull kunskap, säger Maria Råstam.

– En viktig slutsats är att det finns en liten men viktig undergrupp på en av sju som också har autismspektrumstörning eftersom det har betydelse för behandling av ätstörningen. För dessa personer behöver behandlingen modifieras med mer pedagogiska inslag och social träning.


Källa: Lunds universitet