Utsatta barn utvisas med våldsamma föräldrar

I november är det 30 år sedan Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling, ändå kan barn som utsätts för vanvård och/eller våld i hemmet i Sverige fortfarande utvisas tillsammans med sina våldsamma föräldrar. Detta trots att Barnkonventionen gäller alla barn som befinner sig i Sverige. Asylsökande barn är inget undantag. Nu har Rädda Barnens Ungdomsförbund och Röda Korsets Ungdomsförbund gått ihop för att kämpa för denna utsatta grupp.

 

– Vi vill se en ändring i utlänningslagen så att de här barnen kan garanteras skydd från våld, säger Vendela Carlfjord, förbundsordförande för Rädda Barnens Ungdomsförbund.

Under de senaste åren har flera fall med barn som utvisas tillsammans med våldsamma föräldrar uppmärksammats. Det handlar om barn som placerats i fosterhem på grund av våld från föräldrarna och som sedan utvisas tillsammans med föräldrarna, barn där Socialtjänsten underkänt föräldrarnas förmåga att ta hand om barnen och konstaterat att de utsätts för våld – för att sedan utvisas tillsammans.

30 år efter att Barnkonventionen blev till, 40 år sedan barnaga förbjöds i Sverige och med knappt två månader kvar tills Barnkonventionen blir lag i Sverige utvisas barn tillsammans med sina förövare. Till stöd för dessa barns bästa har Rädda Barnens Ungdomsförbund och Röda Korsets Ungdomsförbund gått samman i ett upprop för att stoppa dessa utvisningar. Förbunden representerar 12 500 barn och unga i Sverige.

Med tanke på den allvarliga situationen uttalar sig de två ungdomsförbundet tillsammans: varje barn som tas från en trygg familjemiljö i syfte att utvisas tillsammans med sina förövare får sina rättigheter kränkta av Sverige som konventionsstat.

– Barnets rätt att inte utsättas för våld måste gå före statens intresse av att föra en reglerad invandring, säger Vera Carlbaum-Wrennmark, förbundsordförande för Röda Korsets Ungdomsförbund.

Röda Korsets Ungdomsförbund och Rädda Barnens Ungdomsförbund ser ett behov av att Barnkonventionsutredningen belyser hur denna bestämmelse i utlänningslagen inte är förenlig med Barnkonventionen. Förbunden vill också att den parlamentariskt sammansatta kommitté, som regeringen planerar att tillsätta, ska ta denna grupp av barn i beaktning när de ser över utlänningslagen. Till stöd för uppropet har förbunden startat en namninsamling så att barnets rätt att skyddas från våld kan gälla alla barn.

Källa: Rädda Barnen

Lagen firar 40 år – men våld mot barn fortsätter

För 40 år sedan blev Sverige första landet i världen att förbjuda våld mot barn i uppfostringssyfte. Det var den allra första frågan Bris drev och skapade opinion kring. Men trots antiagalagens stora genomslag utsätts barn fortfarande för våld från vuxna.

I mars 1971 blev en treårig flicka misshandlad till döds av sin styvpappa i en förort utanför Stockholm. Det blev ett uppmärksammat fall eftersom många hade känt till hur barnet hade det, men ingen hade ingripit. Som en direkt följd av den händelsen startades Bris – Barnens rätt i samhället, 1971 av barnboksförfattaren Gunnel Linde och journalisten Berit Hedeby. Det första målet för Bris arbete var att Sverige skulle få ett förbud mot barnaga, vilket blev verklighet 1979 då våld mot barn kriminaliserades genom det vi idag kallar för antiagalagen.

När förbudet kom uppfattades det av många som ganska verklighetsfrånvänt. Lagen mötte stort motstånd både bland folk och från omvärlden. Många menade att staten inte kunde styra vad som sker i hemmet och att våld mot barn är en privat angelägenhet. Men den svenska lagen fick snabbt en stark normerande effekt för människors attityd och inställning till kroppslig bestraffning av barn. Idag tycker mycket få, både vuxna och barn, att våld som bestraffning kan motiveras. Det visar vilket oerhört kraftfullt verktyg lagen kan vara för hur vi agerar och beter oss gentemot varandra.

Sverige var först i världen med en sådan lag och det dröjde nästan ett decennium innan nästa land införde en liknande lag. Det är värt att uppmärksamma framgångarna av att Sverige fick ett förbud mot barnaga för 40 år sen, men det går inte fira fullt ut. För samtidigt vet vi att allt för många barn fortfarande utsätts för våld från vuxna. Våld, övergrepp och kränkningar är några av de vanligaste ämnena som barn söker stöd för hos Bris kuratorer, och en fråga Bris fortfarande ofta får – såväl från barn som från vuxna – är ”räknas det här som våld?”. Det visar med all tydlighet att vi behöver fortsätta belysa barns utsatthet för våld i dag i Sverige och fortsätta prata om de livslånga konsekvenserna av att utsättas för våld.

Om 6 månader blir FN:s konvention om barnets mänskliga rättigheter svensk lag. I barnkonventionen finns en bredare definition av våld mot barn än vad som idag är straffbart enligt svensk lag. Enligt barnkonventionen har barnet rätt att slippa alla former av våld, som psykiskt våld, att bevittna våld och att bli ignorerad, försummad och hotad. Bris förhoppning är att barnkonventionslagen tar oss ett steg framåt i förståelsen av vad våld kan vara och vad barnet har rätt att slippa utstå och bevittna.

Jag hoppas att barnkonventionen som svensk lag kommer ha samma normerande effekt som antiagalagen haft, vad gäller hur vi ser på barnet som en rättighetsbärare. Det är vår, vuxenvärldens, ansvar och skyldighet att se till att barnets rättigheter inte bara är något som står i ett papper och se till att varje barn får en ärlig chans att slippa det våld som den har rätt att leva fritt från. Men det kräver en kraftsamling av oss vuxna. Inga barn har tid att vänta. Vi måste börja nu.

Magnus Jägerskog, generalsekreterare Bris

Kraftfull åtstramning mot att använda tvångsåtgärder mot barn

Kraftfull åtstramning mot att använda tvångsåtgärder mot barn

I dag överlämnas betänkandet från utredningen om tvångsåtgärder mot barn SOU2017:111 till socialminister Annika Strandhäll. Utredningen föreslår bland annat att barn inte ska få vårdas tillsammans med vuxna och att barn inte heller ska få vårdas på en rättspsykiatrisk klinik om barnet inte omfattas av lagen om rättspsykiatrisk vård.

Utredningens uppdrag har varit att ytter­ligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för de barn som tvångsvårdas samt bidra till kvalitetsutveckling inom hälso- och sjukvården, med särskilt fokus på tvångsvården.

– Regeringen vill stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten. Regeringen ser också behovet av att tvångsåtgärder mot barn och unga används så lite som möjligt. Jag kommer nu noga läsa igenom utredningens arbete för att se hur vi kan arbeta vidare med förslagen, säger Annika Strandhäll.

– Barn utsätts för tvångsåtgärder i Sverige, varje dag, och användningen måste minskas kraftigt. Vi ser ett stort behov av att synliggöra barnens behov och skapa förutsättningar för utveckling av kvalitet, kunskap och kompetens. Dessutom behövs mer insyn och kontroll av verksamheten om vi ska kunna leva upp till de åtaganden vi har enligt barnkonventionen, säger samordnaren Kerstin Evelius.

Utgångspunkten för förslagen ska vara att minska eller om möjligt avskaffa användningen av tvångsåtgärder utan att försämra förutsättningarna att bereda barn nödvändig vård. Utredningen lämnar flera förslag för att stärka barnrättsperspektivet och kraftfullt åtstrama möjligheten att använda tvångsåtgärder mot barn i psykiatrisk tvångsvård.

Utredningens centrala förslag är:

  • Vid alla beslut och åtgärder som rör barn ska barnets bästa utredas och särskilt beaktas.
  • Barn ska inte få vårdas tillsammans med vuxna om det inte i det enskilda fallet bedöms vara förenligt med barnets bästa. Barn ska inte heller få vårdas på en rättspsykiatrisk klinik om barnet inte omfattas av lagen om rättspsykiatrisk vård.
  • Kraftigt begränsade möjligheter att använda tvångsåtgärder mot barn, synnerliga skäl ska föreligga för de mest integritetskränkande åtgärderna.
  • Stärkta möjligheter att kunna överklaga beslut för barn inom tvångsvården
  • Stärkta möjligheter till insyn och kvalitetsutveckling i vården genom inrättandet av ett särskilt utvecklings- och kontrollorgan

Hur påverkar tvångsomhändertagande familjerelationer?

Vad händer med ungdomars familjerelationer när de blir placerade på särskilda ungdomshem? Sofia Enell, lektor i socialt arbete vid Hälsohögskolan, har fått nästan 2,5 miljoner kronor från Forte för att studera just detta.

Projektet ”Att (åter)skapa familj. En studie av familjeskapande praktiker för unga vuxna efter placering i särskilt ungdomshem.” beräknas starta 1 januari 2018 och pågå i tre år. Sofia Enell ska ta reda på vad som händer med familjerelationerna när en ung människa blivit placerad på ett särskilt ungdomshem. Dessa institutioner är svensk samhällsvårds mest ingripande vårdform och vardagen för ungdomar som placeras här skiljer sig markant från andra ungas vardag.

– Jag vill undersöka vad som blev viktigt för ungdomarna efter placeringen, säger Sofia Enell. Hur gjorde de med sina familjerelationer när de blev tvångsomhändertagna? Vad hände med familjerelationerna under placeringen och efteråt, det vill säga – hur skapar och återskapar de unga sina familjerelationer och vad kan ha främjat och hindrat dessa?

Studien är angelägen då tiden efter placering har visat sig vara sårbar; unga som lämnar samhällsvården saknar ofta stöd och resurser som andra jämnåriga har. Studiens relevans ligger också i att samhället har, genom placering på institution, tagit ett särskilt ansvar för dessa barn och unga.

– Kunskapen inom detta är begränsad, studien kan därför ge oss viktig kunskap om hur vi bättre kan ge stöd i livet efter, men också under, samhällsvården. Förhoppningsvis kommer vi att kunna få en mer nyanserad förståelse av institutionsvårdens betydelse för familjerelationer samt hur de unga själva, men också hur deras familjemedlemmar ser på familj, säger Sofia Enell.

Sofia Enell är lektor vid avdelningen för socialt arbete på Hälsohögskolan. Under tre år kommer hon sammanlagt få nästan 2,5 miljoner kronor för studien. Studien är en del i ett longitudinellt projekt där den framtida planen är att fortsätta följa de unga vuxna i deras vuxenliv och eget familjeskapande.

Källa: Jönköping University

Viktigt med satsning på jämlik vård

Regeringens budget för 2018 innehåller flera viktiga satsningar på att rusta upp vård och stöd till barn som far illa eller mår dåligt. Nu är det viktigt att de ökade resurserna leder till ökad jämlikhet, menar Bris.

I regeringens budgetproposition finns bland annat resurser till ökad bemanning i den sociala barn- och ungdomsvården, och förstärkta insatser till barn och unga som far illa. Regeringen skjuter också till medel till psykiatrin och förlänger den särskilda satsningen på barn- och ungdomspsykiatrin.

– Det är glädjande att regeringen vill rusta både första linjens vård och den specialiserade psykiatrin, med särskilt fokus på tidiga insatser till barn och unga i primärvården. Behovet är stort. Det är mycket viktigt att satsningen leder till en mer likvärdig vård för barn och unga i hela Sverige, vi vet att skillnaderna i tillgången till vård och stöd idag är oacceptabla, säger Magnus Jägerskog, Bris generalsekreterare.

Psykisk ohälsa är den vanligaste kontaktorsaken när barn och unga hör av sig till Bris. Både den samlade forskningen och barns samtal till Bris visar att den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar i Sverige.

– Barn och unga som mår dåligt har rätt till stöd här och nu. Men vi behöver också fortsätta diskutera hur vi bryter trenden med den ökande psykiska ohälsan bland barn och unga, och då krävs breda samhällsreformer. Bris vill se att detta blir en av de centrala valfrågorna under det kommande året, säger Magnus Jägerskog.

Källa: BRIS

Bris, Barnens rätt i samhället, är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell medlemsorganisation som särskilt ska bistå barn och unga i utsatta situationer samt upprätta möjligheter för barn och unga att föra en dialog med vuxna. Bris vision är ett samhälle där varje barn känner till sina rättigheter och där barnets rättigheter tillgodoses. FN:s konvention om barnets rättigheter utgör grunden för Bris arbete och Bris bidrar med sitt arbete till FN:s hållbarhetsmål i Agenda 2030. Bris verksamhet finansieras via gåvor, medlemsavgifter och företagssponsring. Mer information om Bris finns på www.bris.se

Forskning visar ny väg för behandling av aggressivt antisocialt beteende hos barn

Ett aggressivt och antisocialt beteende hos barn och unga vuxna innebär en hög risk för att utveckla långvarig psykisk ohälsa, missbruk, kriminalitet och socialt utanförskap i vuxen ålder. Vad kan då skydda barn och unga från att ha en aggressiv antisocialt beteende? Resultaten av en ny studie föreslår att behandlingsformer som stärker barnens karaktärsmognad ska vara i fokus.

– I vår studie undersökte vi sambandet mellan barns aggressiva antisociala beteende och deras personlighet. Resultatet visar att en normal utvecklad karaktär (kapaciteten att veta vem man är, vart man är på väg och hur kan man samarbete med sin miljö) kan vara en skyddsfaktor för att barnet – även i närvaro av psykiatriska störningar – ska utveckla ett aggressivt antisocialt beteende, säger Nóra Kerekes, lektor i psykiatri och kriminologi på Högskolan Väst.

Stor studie
Närmare 2 000 barn i ålder 9-12 år ingick i studien, vars resultat nyligen publicerades i Comprehensive Psychiatry Journal. Deras föräldrar deltog i en telefonintervju, där de skattade sitt barns psykiska hälsa och personlighet. Barnen var utvalda från Sveriges största tvillingstudie (CATSS) för att de hade uppmärksamhetsstörning och hyperaktivitetproblem (ADHD) och/eller autism spektrumstörning (ASD) och/eller trots (ODD). Det fanns också en jämförelsegrupp där inga av dessa problem fanns.

– Resultatet bekräftar tidigare fynd att en undergrupp av ungdomar, med en kombination av funktionsnedsättningar bland annat inom områdena impulskontroll och social interaktion utgör en distinkt högriskpopulation för aggressivt antisocialt beteende, säger Nóra Kerekes.

Vidare visade studien att en normal karaktärsmognad hos barn och ungdomar, även i närvaro av ODD, ADHD och/eller ASD, är en viktig skydd mot aggressivt antisocialt beteende.

– Bekräftelsen av länken mellan en omogen karaktär och aggression, oberoende av psykiatriska störningar, i en ung befolkning är mycket viktigt för att kunna utveckla adekvata behandlingsmetoder, menar Nóra Kerekes.

Föreslår insatser
Terapier som är specifikt riktade mot aggression rekommenderas idag ofta om aggressiva antisociala beteenden inte förändras under en primär (medicinsk) behandling av det psykiatriska problemet hos barnet/ungdomen. Men det finns inte idag några empiriska bevis som stöder användningen av någon drog specifik för anti-aggressiv behandling.

– Resultaten av vår studie har därför hög relevans för utveckling av aggressionsspecifika behandlingsstrategier. Vi föreslår ett fokus på insatser som syftar till att stärka barnets eller ungdomens karaktärsmognande, huvudsakligen dess ansvarstagande, målmedvetenhet och självacceptans.

Kerekes et. al. (2017) ”The protective effect of character maturity in child aggressive antisocial behavior.” 

Källa: Chalmers

Tre av fyra barn har umgänge med sina våldsamma fäder

Tre av fyra barn har umgänge med pappor som varit våldsamma mot mammorna när familjen levde tillsammans. Det visar Anna L Jonhed i sin avhandling i socialt arbete vid Örebro universitet. Familjeideal och underskattning av barnens egen kompetens är några möjliga förklaringar enligt henne.

Det går inte att dra allmänna slutsatser utifrån studierna, påpekar Anna L Jonhed (tidigare Anna Forsell). Urvalet är inte slumpmässigt utan barnen uppfyller ett antal kriterier: utsatta för våld, mellan 3 och 13 år och svensk – eller engelskspråkiga.

Med dessa förbehåll kan Anna L Jonhed konstatera att tre av fyra av de intervjuade barnen har umgänge med sina våldsamma fäder, som främst misshandlat sina partners. Hos nästan två tredjedelar av barnen fanns också tecken på att de blivit utsatta för direkt våld. Hälften av barnen i den senare har dessutom oövervakat umgänge. Anna L Jonhed har en förklaring till att fädernas våldsbenägenhet inte är ett hinder för att träffa barnen:

– En pappa som vill ha umgänge agerar helt enligt de familjeideal vi har. En mamma som hävdar att pappan inte är lämplig agerar i motsatt riktning.

Villorat umgänge ett alternativ
Det kan också vara att mammor anser att en vårdnadstvist innebär en för stor risk, och därför istället väljer att inte strida enligt Anna L Jonhed. Det kan också vara att våldet inte bedöms som särskilt allvarligt.

Anna L Jonhed anser att den svenska lagen, föräldrabalken, borde skrivas om för att barnens perspektiv ska vägas in i besluten om umgänge:

– Lagen talar om behov av nära och god kontakt, men idag handlar umgänget om kvantitet och inte om kvalitet. Med kvalitet som främsta begrepp kan man vid behov villkora kontakten med papporna.

Ett villkor kan vara umgängesstöd i det fall barnen vill träffa sin pappa. Anna L Jonhed argumenterar för att det i så fall ska finnas en stödperson som ser till barnens bästa och en stödperson som hjälper pappan.

Barnens rätt borde komma i första hand
Det är ingen brådska att fatta beslut om umgänge vid en skilsmässa där pappan är våldsam enligt Anna L Jonhed som hänvisar till en av studierna i avhandlingen:

– Jämför man barn som har umgänge med sin pappa och de som inte har umgänge så mår de lika bra, eller dåligt.Teoretiskt borde de barn som träffar sin pappa må bättre, men så är inte fallet.

Barn har också fått ge sin syn på sina pappors förmåga till omsorg i allmänhet. Den visar att barnen anser att dessa fäder är oengagerade och ställer höga krav, alltså ytterligare faktorer som talar för att barnens omdöme borde spela roll i beslut om umgänge.

Barnens rätt måste komma i första hand på ett helt annat sätt än idag enligt Anna L Jonhed. Och så behövs det mer studier:

– Här är det mammor och barn som deltar, papporna saknas. Men sådana studier är svårt att få till, konstaterar hon.

Källa: Örebro universitet

Våld och kränkningar mot barn med funktionsnedsättningar

Det är sedan länge känt att barn med funktionsnedsättningar i högre grad utsätts för våld från jämnåriga, våld i hemmet, sexuella övergrepp, tvångssterilisering, tvångsaborter och våld som sker under behandling. Trots kritik från FN har Sverige länge saknat en samlad bild av hur dessa barn har det. Två LiU-forskare har nu på uppdrag av Socialdepartementet och Allmänna Barnhuset kartlagt kunskapsläget i en rapport.

– Barn med funktionsnedsättningar har samma rättigheter som andra barn, men det verkar inte som att rättigheterna följs. Vår rapport visar vad som kan vara ett första steg för att förbättra situationen, säger Carl Göran Svedin vid Barnafrid på Linköpings universitet, en av de forskare som kartlagt vilken svensk forskning som finns om barn med funktionshinder och i vilken utsträckning barnen utsätts för våld och kränkningar.

Sveriges bristande kunskap om barn med funktionsnedsättningar och det våld och de kränkningar som barnen utsätts för har kritiserats. Både FN:s kommitté för barns rättigheter och FN:s kommitté om konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har efterlyst uppgifter och statistik över våld mot barn med funktionsnedsättning. Med anledning av detta har en kunskapssammanställning av den totala utsattheten för våld och kränkningar tagits fram.

Misshandeln sker i hemmet

Rapporten visar bland annat att barn med kronisk sjukdom eller funktionsnedsättningar dubbelt så ofta utsätts för mobbing. Studierna visar också att fysisk misshandel i huvudsak sker i hemmet, medan mobbingen sker i skolan eller på nätet.  Bland 20-åringar med funktionsnedsättningar angav 15 procent att de blivit slagna, bitna eller sparkade av föräldrarna under uppväxttiden.

– Den ökade stressen hos föräldrar till barn med funktionsnedsättning behöver uppmärksammas tillsammans med det tabu som verkar finnas mellan professionella och föräldrar att tala om detta, säger Carl Göran Svedin.

Författarna till rapporten konstaterar att det behövs information och vidareutbildning inom de flesta områden där vuxna träffar dessa barn. Det gäller såväl föräldrar och anhöriga som professionella inom skola, vård, omsorg och rättsväsende. Det behöver också föras in mer kunskap på lärosätenas grundutbildningar.

Författarna listar i ett antal punkter förslag som kan leda till förbättringar:

  • Strategier och förebyggande åtgärder som handlar om våld och övergrepp  mot barn behöver innefatta ett funktionshinderperspektiv.
  • Sex- och samlevnadsundervisningen i skolan för funktionsnedsatta barn behöver moderniseras så att den innehåller en balans av relationskunskap, bejakande av sexualitet samt kunskap om risker och våld.
  • Kunskap om våld bör vara obligatoriska i grundutbildningar som riktar sig till personer som kommer att arbeta med barn.

Carl Göran Svedin är professor vid Linköpings universitet och centrumchef för Barnafrid. Bakom rapporten står även Linda Jonsson, universitetslektor vid Linköpings universitet och Barnafrid, samt Åsa Landberg, barnpsykolog, Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Rapporten
Om barn med funktionsnedsättning i Sverige och deras utsatthet för våld och kränkningar. Carl Göran Svedin, Linda Jonsson, Åsa Landberg.

Källa: Linköpings universitet