Utsatta barn utvisas med våldsamma föräldrar

I november är det 30 år sedan Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling, ändå kan barn som utsätts för vanvård och/eller våld i hemmet i Sverige fortfarande utvisas tillsammans med sina våldsamma föräldrar. Detta trots att Barnkonventionen gäller alla barn som befinner sig i Sverige. Asylsökande barn är inget undantag. Nu har Rädda Barnens Ungdomsförbund och Röda Korsets Ungdomsförbund gått ihop för att kämpa för denna utsatta grupp.

 

– Vi vill se en ändring i utlänningslagen så att de här barnen kan garanteras skydd från våld, säger Vendela Carlfjord, förbundsordförande för Rädda Barnens Ungdomsförbund.

Under de senaste åren har flera fall med barn som utvisas tillsammans med våldsamma föräldrar uppmärksammats. Det handlar om barn som placerats i fosterhem på grund av våld från föräldrarna och som sedan utvisas tillsammans med föräldrarna, barn där Socialtjänsten underkänt föräldrarnas förmåga att ta hand om barnen och konstaterat att de utsätts för våld – för att sedan utvisas tillsammans.

30 år efter att Barnkonventionen blev till, 40 år sedan barnaga förbjöds i Sverige och med knappt två månader kvar tills Barnkonventionen blir lag i Sverige utvisas barn tillsammans med sina förövare. Till stöd för dessa barns bästa har Rädda Barnens Ungdomsförbund och Röda Korsets Ungdomsförbund gått samman i ett upprop för att stoppa dessa utvisningar. Förbunden representerar 12 500 barn och unga i Sverige.

Med tanke på den allvarliga situationen uttalar sig de två ungdomsförbundet tillsammans: varje barn som tas från en trygg familjemiljö i syfte att utvisas tillsammans med sina förövare får sina rättigheter kränkta av Sverige som konventionsstat.

– Barnets rätt att inte utsättas för våld måste gå före statens intresse av att föra en reglerad invandring, säger Vera Carlbaum-Wrennmark, förbundsordförande för Röda Korsets Ungdomsförbund.

Röda Korsets Ungdomsförbund och Rädda Barnens Ungdomsförbund ser ett behov av att Barnkonventionsutredningen belyser hur denna bestämmelse i utlänningslagen inte är förenlig med Barnkonventionen. Förbunden vill också att den parlamentariskt sammansatta kommitté, som regeringen planerar att tillsätta, ska ta denna grupp av barn i beaktning när de ser över utlänningslagen. Till stöd för uppropet har förbunden startat en namninsamling så att barnets rätt att skyddas från våld kan gälla alla barn.

Källa: Rädda Barnen

Växelvis boende funkar bra när barnen har en nära relation till båda föräldrarna

Att bo växelvis hos separerade föräldrar fungerar som bäst om barnet har inflytande över sin boendeform och har goda och nära relationer med var och en av föräldrarna. En ny avhandling från Göteborgs universitet identifierar flera områden som har betydelse för hur barn och unga upplever sin familjemodell. 

– Många av barnen som deltog i studien hade en stark längtan att dela vardagslivet med båda föräldrarna – men bara om de hade en nära och god relation med var och en av dem. Om relationen till någon av dem var dålig försvann incitamentet till att bo växelvis, säger Rakel Berman, avhandlingens författare och fil.dr. i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Hon har intervjuat 20 barn och unga i åldrarna 9–17 om hur det är att bo växelvis hos separerade föräldrar. Växelvis boende kan se ut på många olika sätt men innebär att barnet delar sin tid lika mellan två föräldrahem. Boendeformen har ökat kraftigt i Sverige sedan början av 80-talet och idag bor vart tionde svenskt barn mellan 12–15 år växelvis hos båda föräldrar. Jämställdhet mellan könen, förändrade faderskapsideal, kvinnors ökade deltagande i arbetslivet och nya perspektiv på barns bästa är några av de samhälleliga processer som ligger bakom utvecklingen.

Studiens resultat visar att det var viktigt för barnen att bli lyssnade till och ha möjlighet att säga sitt när det gällde olika beslut kring hur växelboendet anordnades. Graden av inflytande som barnet fick över sin vardag och boendeform var avhängig föräldrarnas lyhördhet inför barnets skiftande behov.

–  Djupa konflikter mellan föräldrarna resulterade inte enbart i en press för barnet, utan också i rigida boendearrangemang där föräldrarna inte tog hänsyn till barnets behov och önskemål, säger Rakel Berman.

Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) har en fjärdedel av alla svenska barn föräldrar som separerat och skilsmässofrekvensen skiljer sig åt beroende på barnets ålder. Fler föräldrar separerar ju äldre barnet är och bland alla 1-åringar i Sverige är det 9 procent som har särlevande föräldrar. Motsvarande siffra bland 17-åringarna är 41 procent.

– Tidigare har många utgått ifrån att barn och föräldrar behöver bo tillsammans på heltid för att behålla en nära relation men så behöver det inte vara. Flera deltagare i studien uppgav att de tillbringar mer tid med sina föräldrar nu efter separationen och att detta var något positivt. De reflekterade mer kring familjerelationer och tog inte varandra förgivet.

Praktiska omständigheter som förflyttningar mellan hemmen och närhet till skola och kompisar hade också stor betydelse för hur det växelvisa boendet upplevdes. Om de praktiska sidorna upplevdes alltför ansträngande fanns det risk att dessa överskuggade övriga positiva erfarenheter.

– Vardagslivet med växelvis boende omfattar många sidor, positiva såväl som negativa. Hur barnen upplever utformningen av växelboendet förändras dessutom ofta över tid.

Avhandlingens titel: Barns röster om växelvis boende. Vardagsliv, familjepraktiker och nära relationer. Avhandlingen i fulltext hämtas via GUPEA: http://hdl.handle.net/2077/61729

Källa: Göteborgs Universitet

När endast BMI används missas vartannat barn med förhöjt midjemått

Traditionellt har förhållandet mellan längd och vikt – så kallat BMI – använts för att identifiera vilka barn som har övervikt eller fetma. Nya studier vid Högskolan i Halmstad visar att vartannat barn vid fem års ålder med förhöjt midjemått riskerar att missas när endast BMI används som mått. Dessa barnen går dock att identifiera om måttet WHtR (midjemått-längd-kvot) används som ett komplement till BMI. I studien har även barnens matintag och hur det påverkar viktutvecklingen studerats.

Stor ökning av övervikt och fetma

Övervikt och fetma har ökat drastiskt de fyra senaste decennierna över hela världen och detta gäller även de allra minsta. År 2016 gick Världshälsoorganisationen (WHO) ut med att över 41 miljoner barn under fem år hade övervikt eller fetma. En studie från från samma år visar att ungefär 12 procent av fyraåringarna i Halland lider av övervikt eller fetma. Studier visar att riskfaktorerna för sjuklighet ökar direkt när ett barn drabbas av övervikt eller fetma och hela barnets kropp påverkas av den ökade vikten. Detta leder exempelvis till ökade påfrestningar i hjärta och kärl, risk för typ 2-diabetes, påverkan i skelett och muskelsystem. Fetman kan även ha psykosociala konsekvenser.

Mätdata- och enkätdata från barn och föräldrar i Halland

Annelie Lindholm, universitetslektor i omvårdnad vid Högskolan i Halmstad, har i sin avhandling ”Overweight and obesity in preschool children – early risk factors and early identification” studerat tillväxtmönster och riskfaktorer för övervikt och fetma samt förhöjt midjemått hos förskolebarn. Studierna har utgått från ett projekt som heter ”Tillväxtprojektet”, i vilket mät- och enkätdata har samlats in för 2 666 halländska barn som forskarna har följt sedan barnens födelse. De mätparametrar som avhandlingen har baserats på är vikt, längd och midjemått som har mätts från födelsen fram till fem års ålder vid nio tillfällen. Vid varje mättillfälle har föräldrarna även svarat på en enkät och svaren har använts i analyserna. Första året har barnen mätts fyra gånger, därefter en gång vid ett och ett halvt års ålder och därefter en gång varje år fram till femårsdagen.

– Det finns inte så många studier om orsaker till övervikt och fetma hos de yngsta barnen, därför har det varit unikt att kunna studera den här gruppen med så många små barn och analysera hur de växer tidigt i livet, säger Annelie Lindholm, som också har en magisterexamen i biomedicin.

Mätning av BMI och WHtR

För att följa barns viktutveckling i förhållande till längd används framför allt BMI (Body Mass Index – kroppsvikten i kg delad med kroppslängden i meter i kvadrat) världen över. Detta trots att det finns mycket kritik mot det sättet att mäta eftersom BMI inte visar var på kroppen fettet sitter och att det inte heller skiljer på fettvävnad och annan vävnad som exempelvis muskulatur. Sjukdomar kopplade till övervikt som hjärt- och kärlsjukdomar och typ 2-diabetes är ofta associerade med bukfetma, även kallad central fetma och därför har nya mätmetoder som påvisar bukfetma utvecklats. På Sveriges barnavårdscentraler mäts dock vanligen bara längd och vikt och inte midjemått i dag.

I sina studier har Annelie Lindholm även använt sig av WHtR (Waist to Height Ratio – midjemått-längd-kvot) för att identifiera förhöjt midjemått hos barn i förskoleåldern samt hur WHtR stämmer överens med BMI i denna åldersgrupp. Andra studier där forskare har använt WHtR är ofta gjorda på äldre barn eller vuxna och det råder i dag ingen enighet gällande betydelsen av WHtR hos små barn. Annelie Lindholm har dock inte hittat någon som har jämfört både BMI och WHtR i åldersgruppen 0–5 år tidigare, så som hon har gjort i sin avhandling. Innan forskarna påbörjade mätningarna inom Tillväxtprojektet var de noga med att undersöka om det fanns studier som visade samband mellan att mäta midjemått på barnen och utvecklingen av anorexi, och några sådana samband kunde de inte hitta.

– Genom att använda mig av både BMI och WHtR i mina studier kunde jag se att över hälften av barnen med normalt BMI ändå hade förhöjt midjemått, vilket innebär att vartannat barn med detta, och eventuella riskfaktorer kopplade till det, missas när endast BMI används, säger Annelie Lindholm.

Riskfaktorer och förändring tidigt i livet

I sin avhandling har Annelie Lindholm också tittat på riskfaktorer för övervikt och fetma. Under senare år har flera studier pekat på att de 1 000 första dagarna hos barnet, från befruktning till tvåårsdagen, är avgörande för etablering av övervikt eller fetma. Den här perioden är viktig i barnets tillväxt och även för att försöka förändra beteenden och göra något åt det. Om barnet drabbas av fetma som liten ökar även risken för fetma som vuxen. Det är inte bara barnets beteende och vanor som spelar roll, utan risken för övervikt och fetma hos ett barn påverkas även av andra faktorer. Det som kan påverka är bland annat högt BMI hos mamman före graviditeten eller typ 2-diabetes som båda är förknippade med höga glukoskoncentrationer i blodet, vilket verkar kunna ge ökad glukostransport till fostret med ökad tillväxt av fettvävnaden hos barnet som följd. Även andra händelser under graviditeten, exempelvis att tillväxten i livmodern hämmas, vilket ger ökad risk för litenhet vid födelsen (SGA – small for gestational age), är förknippat med ökad risk att drabbas av övervikt eller fetma senare i livet. Annelie Lindholm fann även samband med pappans BMI, som exempelvis kan stå för matvanorna i familjen.

– Om ingripanden görs tidigt finns chansen att etablera goda vanor innan barnet själv har etablerat osunda sådana. Därför kan det vara avgörande att tidigt identifiera barn som löper risk för att utveckla övervikt eller fetma och sjukdomar kopplade till det, säger Annelie Lindholm.

Hur barnens matintag påverkar viktutvecklingen

Annelie Lindholm har också tittat på barnens matintag och hur det påverkar viktutvecklingen. Det är sedan tidigare känt att en tidig snabb viktökning är förknippad med ökad risk för övervikt eller fetma senare i livet. Annelie Lindholm har fått fram tydliga resultat på att matning med nappflaska ökar risken för sådan tidig snabb viktökning. Även nattmål med bröstmjölksersättning är en riskfaktor för detta. Sambandet mellan nappflaskan och den snabba viktökningen beror troligtvis på innehållet, om flaskan innehåller bröstmjölk, ersättning eller välling, men också på hur föräldrarna matar sitt barn. Tidigare forskning har visat att vid amning slutar barnet äta när hen är mätt, men vid flaskmatning är det lättare att det blir en mer forcerad matning eftersom föräldrarna, när de kan se innehållet i flaskan får lättare att uppmuntra barnet att dricka upp. De vuxna litar inte på den naturliga mättnadskänslan hos barnet och då kan barnet få i sig mer än vad som egentligen behövs.

Inom Tillväxtprojektet är forskarna samstämmiga i att övervikt eller fetma behöver uppmärksammas tidigt i livet, så att barnet kan få förutsättningarna till hjälp. Om barnen med risk för övervikt eller fetma inte hittas kan de inte heller få något stöd i riktning mot en hälsosam viktutveckling.

– Det är dock viktigt att föra fram att små barn inte ska banta, utan växa ifatt sin vikt, säger Annelie Lindholm.

Finansiering

Annelie Lindholms avhandlingsarbete har finansierats av FoU Spenshult där hennes huvudhandledare är verksamhetschef, och Högskolan i Halmstad, bland annat genom rektors strategiska medel. Hon har även beviljats medel från Kronprinsessan Lovisas förening för barnasjukvård/Axel Tielmans minnesfond och från Vetenskapliga Rådet, Region Halland.

Om Tillväxtprojektet i Region Halland

Tillväxtprojektet startade 2006 av Josefine Roswall, barnläkare på Hallands sjukhus, och barnhälsovårdsutvecklaren Gerd Almquist Tangen. Syftet med projektet är att identifiera tidiga påverkansfaktorer för små barns hälsa och viktutveckling. I projektet samlas data om 2 666 halländska barn, födda 2007–2008, som har blivit mätta och vägda sedan de föddes. Det är ovanligt att så många barn följs under så lång tid och att forskare har data från så många unga barn att göra studier på.

Källa: högskolan i Halmstad

Lagen firar 40 år – men våld mot barn fortsätter

För 40 år sedan blev Sverige första landet i världen att förbjuda våld mot barn i uppfostringssyfte. Det var den allra första frågan Bris drev och skapade opinion kring. Men trots antiagalagens stora genomslag utsätts barn fortfarande för våld från vuxna.

I mars 1971 blev en treårig flicka misshandlad till döds av sin styvpappa i en förort utanför Stockholm. Det blev ett uppmärksammat fall eftersom många hade känt till hur barnet hade det, men ingen hade ingripit. Som en direkt följd av den händelsen startades Bris – Barnens rätt i samhället, 1971 av barnboksförfattaren Gunnel Linde och journalisten Berit Hedeby. Det första målet för Bris arbete var att Sverige skulle få ett förbud mot barnaga, vilket blev verklighet 1979 då våld mot barn kriminaliserades genom det vi idag kallar för antiagalagen.

När förbudet kom uppfattades det av många som ganska verklighetsfrånvänt. Lagen mötte stort motstånd både bland folk och från omvärlden. Många menade att staten inte kunde styra vad som sker i hemmet och att våld mot barn är en privat angelägenhet. Men den svenska lagen fick snabbt en stark normerande effekt för människors attityd och inställning till kroppslig bestraffning av barn. Idag tycker mycket få, både vuxna och barn, att våld som bestraffning kan motiveras. Det visar vilket oerhört kraftfullt verktyg lagen kan vara för hur vi agerar och beter oss gentemot varandra.

Sverige var först i världen med en sådan lag och det dröjde nästan ett decennium innan nästa land införde en liknande lag. Det är värt att uppmärksamma framgångarna av att Sverige fick ett förbud mot barnaga för 40 år sen, men det går inte fira fullt ut. För samtidigt vet vi att allt för många barn fortfarande utsätts för våld från vuxna. Våld, övergrepp och kränkningar är några av de vanligaste ämnena som barn söker stöd för hos Bris kuratorer, och en fråga Bris fortfarande ofta får – såväl från barn som från vuxna – är ”räknas det här som våld?”. Det visar med all tydlighet att vi behöver fortsätta belysa barns utsatthet för våld i dag i Sverige och fortsätta prata om de livslånga konsekvenserna av att utsättas för våld.

Om 6 månader blir FN:s konvention om barnets mänskliga rättigheter svensk lag. I barnkonventionen finns en bredare definition av våld mot barn än vad som idag är straffbart enligt svensk lag. Enligt barnkonventionen har barnet rätt att slippa alla former av våld, som psykiskt våld, att bevittna våld och att bli ignorerad, försummad och hotad. Bris förhoppning är att barnkonventionslagen tar oss ett steg framåt i förståelsen av vad våld kan vara och vad barnet har rätt att slippa utstå och bevittna.

Jag hoppas att barnkonventionen som svensk lag kommer ha samma normerande effekt som antiagalagen haft, vad gäller hur vi ser på barnet som en rättighetsbärare. Det är vår, vuxenvärldens, ansvar och skyldighet att se till att barnets rättigheter inte bara är något som står i ett papper och se till att varje barn får en ärlig chans att slippa det våld som den har rätt att leva fritt från. Men det kräver en kraftsamling av oss vuxna. Inga barn har tid att vänta. Vi måste börja nu.

Magnus Jägerskog, generalsekreterare Bris

Komplexa samspel i genetiken bakom barns födelsevikt

Ett barns födelsevikt styrs av både mammans och barnets genetik, och samspelet däremellan kan vara påfallande raffinerat. Det framgår av den hittills största studien i sitt slag, med drygt 200 internationella forskare involverade.

Forskningen, publicerad i Nature Genetics, identifierar 190 kopplingar mellan genetik och födelsevikt, varav två tredjedelar är tidigare okända. En norsk och en svensk del av studien leddes av Bo Jacobsson, professor i obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Att låg födelsevikt kan kopplas till komplikationer under både graviditet och förlossning är ett känt faktum. Likaså att dessa barn i högre utsträckning får högt blodtryck som vuxna. Kopplingarna till genetik och miljö har dock varit oklara, men genom att tydligt skilja effekterna av barns respektive mödrars genetik på födelsevikten klarnar också bilden av hur födelsevikten förhåller sig till olika hälsorisker.

Forskarna studerade genetisk information från 230 069 mödrar, plus viktuppgifter om vardera ett barn som kvinnorna fött. Därtill studerades genetiken hos 321 223 personer vars uppgifter finns registrerade inom ett internationellt konsortium för tidig tillväxtgenetik, samt i en stor brittisk biobank.

Komplexa samspel

Den viktiga särskiljningen mellan mödrars och barns genetiska effekter på födelsevikten gjordes med hjälp av nya statistiska metoder, och en av forskarnas slutsatser var att barnets gener hade en stor och direkt påverkan på födelsevikten

Samspelet mellan mor och barn var dock komplext. Ungefär en fjärdedel av den identifierade genetik som styrde födelsevikten kom från faktorer i barnets miljö, exempelvis tillgången på glykos under graviditeten, som i sig var direkt påverkad av mammans genetik.

Vissa delar av den genetiska påverkan på födelsevikten kom både direkt från barnet och indirekt från mamman. Ibland samverkade dessa effekter och påverkade vikten åt samma håll, ibland tog de ut varandra.

Ett exempel är genetiken bakom höga glukosnivåer hos en mamma, som får fostret att svara med ökad insulinproduktion och därmed kraftigare tillväxt. Hos ett barn som ärvt samma genetiska kod begränsas förmågan att tillverka insulin, vilket dämpar barnets tillväxt.

Viktigt att förstå

Att förstå de faktorer som påverkar födelsevikten är angeläget eftersom barn som föds med mycket hög eller mycket låg födelsevikt har sämre överlevnad och högre risk för att drabbas av metabola sjukdomar senare i livet.

– Tidigare har man haft uppfattningen att låg födelsevikt programmerar individen att få högt blodtryck senare i livet. Nu visar vi att både låg födelsevikt och högt blodtryck senare i livet är effekter av samma genetiska kodning, vilket är ett av de mest intressanta resultaten i studien, säger Bo Jacobsson.

Titel: Maternal and fetal genetic effects on birth weight and their relevance to cardio-metabolic risk factors; https://www.nature.com/articles/s41588-019-0403-1

Källa: Sahlgrenska akademin

Bris stöttar under hela sommarlovet

Under sommarlovet hör många barn av sig till Bris – förra året hade vi över 4300 kontakter. Bris har som vanligt öppet varje dag i chatten, på mejl och telefon för alla barn och unga som behöver någon som lyssnar och stöttar i svåra situationer.

För barn som mår dåligt eller lever i en utsatt situation kan sommarlovet vara extra tufft. En del barn riskerar att bli ännu mer isolerade och ensamma när skolan, som är mångas fasta punkt i vardagen, tar en lång paus. Kuratorerna på Bris finns som vanligt på plats varje dag för att stärka barn och hjälpa dem att hantera det som sker i deras liv.

– En gemensam nämnare i förra årets samtal var svårigheter att få tillgång till vård och stöd när mycket är stängt under sommaren. Inget barn som behöver stöd ska behöva vänta på grund av att vuxenvärlden har semester, säger Magnus Jägerskog, generalsekreterare Bris.

Det långa lovet kan ibland leda till en insikt att man behöver hjälp eller att en svår situation har ställts på sin spets vilket leder till att barnet önskar eller behöver mer djupgående hjälp från fler än Bris.

”Jag får inte den hjälp jag behöver, om jag inte är en fara för mitt liv. Dit vill jag absolut inte komma igen, men vad har jag för val – när inte vården hjälper?”

”Jag vill bara fråga var man kan gå om man behöver prata med någon utan föräldrar? Jag lider av ätstörningar och har självmordstankar men jag vill börja få hjälp själv.”

”Nu är jag bara helt tom. Helt känslolös. Jag är rädd för denna känsla, rädd för att det är början på att känna att jag vill dö. Jag mår så fruktansvärt dåligt just nu, jag behöver all hjälp jag kan få, snälla.”

Det vanligaste ämnet när ett barn kontaktar Bris är psykisk ohälsa av olika slag. Det handlar om ångest, oro, självdestruktivitet och tankar på att ta livet av sig. Uppenbart känner sig många barn väldigt ensamma med sitt mående även under sommaren. Andra vanliga ämnen under sommaren rör familj och familjekonflikter, vänner, våld, övergrepp och kränkningar. Något vi också sett är att frågor om stress och samtal om skolan dröjer sig kvar under loven.

Bris har öppet för barn och unga via telefon (116 111), chatt och mejl varje dag kl. 14-21.

Bris vuxentelefon om barn har öppet vardagar kl. 9-12 på 0771-50 50 50 för vuxna som har funderingar kring ett barn i sin närhet. Källa: Bris

Tonåringar med fetma har stelare blodkärl

Barn och unga med ihållande fetma har ökad stelhet i artärerna när de når övre tonåren. Det framgår av en studie på drygt 3 000 barn som följts från 9 till 17 års ålder. Men med rätt insatser går det att minska fetma hos tonåringar, enligt forskarna.– Tonårstiden är en viktig period för åtgärder som tacklar fetma eftersom det ger bättre hälsa på lång sikt, konstaterar Frida Dangardt, förstaförfattare bakom artikeln, docent i klinisk fysiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och läkare på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.

Studien omfattar 3 423 barn vars kroppssammansättning mättes vid 9, 11, 13, 15 och 17 års ålder. Metoden som användes var så kallad DEXA-scanning, en helkroppsmätning med svag röntgen som ger tydliga värden på mängden fett, muskler och ben i kroppen.

Att bedöma fetma i en population av barn och ungdomar genom puberteten är annars svårt. Användandet av BMI som mätmetod kompliceras av barnens ökade muskelmassa och snabba tillväxtfaser.

Fetma en nyckelfaktor

I studien undersökte forskarna om blodkärlen också påverkades av andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, exempelvis högt blodtryck, höga blodfetter och högt blodsocker. Dessa faktorer hade en viss koppling till ökad stelhet i artärerna vid 17 års ålder, men främst hos dem som hade fetma.

– Vi har kunnat visa att det är fettmassan i sig som är starkast kopplad till artärstelhet, men att en sämre metabol hälsa ger en pålagring av denna effekt, säger Frida Dangardt.

Stelhet i artärerna, som mäts med så kallad pulsvågshastighet, är ett tidigt tecken på åderförkalkning. Hos vuxna medför det ökad risk för hjärtinfarkt, stroke och dödlighet i hjärt-kärlsjukdom.

Studien visade dock att artärstelheten kunde påverkas. De barn och unga som normaliserade sin fettmassa fick också normal spänst i kärlen. Ett viktigt resultat för framtida forskning om program för viktminskning.

Risk som kan påverkas

– Att vi redan i tonåren kan se att en minskning av fettmassa medför en normalisering av artärstelheten, är positivt eftersom det visar att vi kan göra något åt denna risk, säger Frida Dangardt.

Mätmetoden DEXA-scanning lyfts fram som en viktig faktor i sammanhanget. I studien framgår det att metoden är avsevärt säkrare än BMI när det gäller att studera fetmautveckling under  uppväxten.

Underlaget i studien kommer från en den brittiska långtidsstudien Children of the 90s, som är baserad i Bristol i England.

Vetenskaplig artikel:
Association between fat mass through adolescence and arterial stiffness: a population-based study from The Avon Longitudinal Study of Parents and Children, The Lancet Child & Adolescent Health

Källa: Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

Ny avhandling undersöker vårdkedjor för barn och unga med neuroutvecklingstillstånd (NU-tillstånd)

Vilka problem i vårdkedjan ställs professionella inför som jobbar med neuroutvecklingstillstånd, och vilka lösningsstrategier använder de? Det har Gustaf Waxegård tittat på i en ny avhandling i psykologi från Linnéuniversitetet.

Det är en utmaning för vården att organisera tillgängliga och patientcentrerade vårdkedjor för barn och unga med neuroutvecklingstillstånd (NU-tillstånd), såsom uppmärksamhets- och hyperaktivitetsstörning, autismspektrumtillstånd och intellektuell funktionsnedsättning. Gustaf Waxegårds avhandling Conceptualizing professionals´ strategies in care pathways for neurodevelopmental disorders bidrar till att förstå varför.

Svårsamordnad vård för barn och unga med NU-tillstånd

NU-tillstånd är komplexa, vanligt förekommande, neuropsykologiska funktionsnedsättningar, där utredning och behandling kräver expertis inom många instanser i vårdkedjan.

– Många barn och familjer som söker vård för diagnoser som ADHD och autismspektrumtillstånd möts av en otillgänglig vård som dessutom är dåligt samordnad, säger Gustaf Waxegård.

Avhandlingen visar att det råder konkurrens om vilka metoder, strategier och vårdstrukturer som professionella helst använder för att hjälpa patienter. Eftersom resurserna är begränsade uppstår ett behov av att välja i vilja situationer de ska agera kollektivt eller mer individuellt/lokalt i vårdkedjan. Vårdkedjor för NU-tillstånd kännetecknas därmed av sociala dilemman menar Gustaf Waxegård. Det finns ett urvalstryck på professionellas beteende som inte bara handlar om vetenskap och beprövad erfarenhet. 

– Det kan vara mer rationellt för en enhet att inte samverka fullt ut med en annan enhet om man ser till vad som är bäst för enheten. Men om alla enheter prioriterar sina egna behov riskerar vårdkedjan som helhet att raseras, vilket gör att alla i slutändan blir lidande.

Som professionell räcker det inte med att göra sitt jobb på bästa sätt, man måste också vara aktiv i att skapa förutsättningarna för att kunna göra sitt jobb menar Gustaf Waxegård. Att bygga in bättre förståelse för hur professionella kan samverka i vårdsystemen skulle på sikt kunna göra stor skillnad för barn och familjer. Det skulle också kunna bidra till en bättre arbetsmiljö för professionella. 

Surfplattebaserat test för uppmärksamhetsproblemI en av sina tre studier utvärderar han ett nytt, snabbt, surfplattebaserat screening-test för uppmärksamhetsproblematik.

– Syftet är att bidra till utvecklingen av metoder som kan hjälpa professionella att göra mer effektiva kliniska bedömningar av komplexa variabler, som uppmärksamhetsförmåga, säger Gustaf Waxegård.

Förhoppningen är att hans fynd kan användas för att utveckla samverkansmodeller mellan professionella som har sin grund i social dilemma-problematik och gemensamt förvaltande av viktiga resurser där ”ägarfrågan” är oklar. Källa: Linnéuniversitetet

Kartlägger gymnasieelevers matvanor – utifrån hälsa och klimat

– Först ska vi ta reda på hur ungdomar äter och varför. Nästa steg är att undersöka hur vi kan påverka ungdomar att göra hållbara och hälsosamma val, säger Malin Anniko, en av åtta nya postdoktorer inom Örebro universitets satsning på Mat och hälsa.

– Forskning visar redan att gymnasieungdomar generellt sett inte äter som de ska. Det är vanligt att hoppa över frukosten och det är ofta en hel del snacks, säger Malin Anniko, forskare i psykologi.

Örebroforskarna kommer inkludera 1 000 ungdomar som går sista året på gymnasiet på skolor runt om i landet. De har valt just dessa ungdomar eftersom de fortfarande bor hemma, men är på väg ut.

Projektet har precis startat och Malin Anniko håller tillsammans med Maria Ojala, docent i psykologi vid Örebro universitet, att gå igenom tidigare forskning och sätta samman de enkäter som skoleleverna ska få svara på.

– Det är så många aspekter att ta hänsyn till när vi pratar om mat och ungdomar. Inte minst kroppsuppfattning, vikt och muskelbyggande men även etiska och politiska skäl påverkar våra val, säger Malin Anniko.

Det kan handla om att undvika mat från vissa länder på grund av det politiska styret eller mat som produceras på ett felaktigt sätt.

– Vi funderar på att samarbeta med Carolin Zorell, en annan postdoktor inom Mat och hälsa, som forskar om politisk konsumtion. Det finns även forskare från medie- och kommunikationsvetenskap och socialt arbete, som är knutna till projektet.

Malin Anniko disputerade 2018 och hennes avhandling handlar om stress och stressrelaterad ångest och depression bland unga (länk till nyhet).

– Det är jättespännande att få ge sig in i ett nytt område och jag kommer ta med mig tankar från mina tidigare studier. Här kan det till exempel handla om emotionellt ätande – det kan vara tröstätande eller att vi äter för att vi är uttråkade. Mat fyller så många olika funktioner.

Maria Ojala har sedan flera år tillbaka forskat om ungdomar och klimatoro och hur det påverkar deras engagemang och kunskap om hållbar utveckling.

– Det är många frågor som ska besvaras. Det är ju inte bara vad som påverkar våra val utan också vilka och hur vi får informationen. Vilken roll spelar kompisar, familjen, sociala medier?

Kartläggningen räknar forskarna med kommer ta två år och först efter att den är klar kan de ta nästa del – hur det går att påverka ungdomar att göra hälsosamma och hållbara val.

Svårt med läsning och berättande hos barn med autism

Barn med autism kan vara bra på att läsa ord för ord i en text, men samtidigt ha problem med att förstå vad de läser och återberätta innehållet. Forskning visar nu på vikten av utförlig språklig bedömning och uppföljning över tid för dessa barn.

Barn med autism har svårigheter med kommunikation och samspel, och dessutom har många en sen språkutveckling. Samtidigt är det känt att språkförmågan hos barn med autism varierar rejält, allt ifrån de som inte talar alls till de som har ett för åldern välutvecklat språk.

– Det är oftast språket som föräldrarna oroar sig först för, säger Emilia Carlsson, disputerad vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och legitimerad logoped vid Gillbergcentrum i Göteborg.

I sin avhandling har hon studerat språkförmågan hos barn med autism. Hon utgick från en stor grupp barn som identifierats via screening på sin barnavårdscentral och fått diagnosen redan vid två och ett halvt års ålder. Av dessa följdes 85 barn upp av logoped när de var sju-åtta år gamla och parallellt rekryterades en kontrollgrupp på drygt 100 barn utan autism via förskola och grundskola.

Risk för överskattning

Ungefär hälften av barnen med autism visade sig ha svårt med läsningen, medan omkring vart tredje barn läste bra. En del barn med autism läste enstaka ord bra men hade svårt att förstå vad de läste, något som skulle kunna leda till att läsförmågan överskattas.

Resultaten visade också att barnen med autism hade svårt med berättande. Deras berättelser var kortare och mindre komplexa, inte bara i jämförelse med jämnåriga utan också jämfört med yngre barn utan autism som låg på samma språkliga nivå.

Förmågan att återberätta visade sig vara kopplad till både språklig förmåga, och till den visuella icke verbala förmåga som testades genom att de fick arrangera bilder i rätt ordning för att skapa ett logiskt händelseförlopp.

Viktigt följa över tid

Den aktuella forskningen visade en koppling mellan tidig språklig förmåga och senare läsförmåga. Barn med autism och god läsförmåga vid åtta års ålder hade en bättre språklig förmåga redan vid tre års ålder, medan barnen som senare fick svårigheter med läsningen tidigt hade mer språkliga svårigheter.

Att barn med autism får en utförlig språklig bedömning, och även följs av logoped över tid, beskrivs därför som en viktig faktor i vården och omhändertagandet av barnen.

– Det är viktigt med ökad kunskap om hur läsning och berättarförmåga är kopplat till andra språkliga färdigheter för att kunna ge rätt stöd och insatser till barn med autism, konstaterar Emilia Carlsson. 

Titel: Aspects of Communication, Language and Literacy in Autism Child Abilities and Parent Perspectives; http://hdl.handle.net/2077/58237 

Källa: Sahlgrenska akademin